Ortsnamnsregistret:

Tidigare benämning:
Väleberga (1946 - på underlagskortet i registret)

Väberga Nolgården Nr 1
Väberga Millomgården Nr 2
Väberga Håkansgården Nr 3

Nämns numera inte i dagligt tal - låg på Billingssluttningen nu helt under Backa gårds ägor.

Några namnformer;
Weberga (jordaboken 1651)
Vibergia
Wäfbergia by (karta 1701)
Wedbärga (Lantmäteridok. 1795 & 1797)
Wäberga (1800-talskartor)
Väleberga (1946 - ortsnamnsregistret)
Väberga

Namnet Väberga lever kvar som ägobeteckning enligt lantmäterihandlingar och finns som ägobeteckning Väberga II på 1960-tals kartan, samt även som Väberga 1:1, 2:1, 3:1.

Väberga Nr 4 stod som helt öde och öfvergiven redan tidigt  i jordaboken och ströks därför också tidigt som särskild äga/gård.

Kommentar; Troligen kom det som kallades Mellomgården "själva gården" att slås ihop med en söder om liggande gård (borde ha funnits en Sörgården) och som tillsammans också kom att kallas Mellomgården, så att det uppstod två Mellomgårdar. Backas tidiga utveckling som skogvaktarboställe kan också ha spelat in för att en gård tidigt försvann.

Ur Verna Anderssons anteckningar;
1564 Jordeboken upptar fyra Frälsehemman, i jordeboken 1566 räknade som hela.
1650 Nicolaus Jon Mathias Hungvidius, pastor i Varnhem (Skarke) 1650, gift med Maria Andersdotter, Vibergia (Väberga) - död 1657. Hans dotter Elisabeth blev ankalgad för ett svårt brott och ehuru hon genom sin, Herr Jon Andreas Wibergii och 12 andra mäns ed vid ting i Väberga 1656 från beskyllningen frikändes, lärer dock detta påskyndat prosten Hungvidii död."
1701 ritas kartan över Väberga by - se nedan!
1736 Magister Abraham Andreas Brink, pastor i Varnhem (Skarke) 1698, gift andra gången med Maria Fagrea (företrädarens änka). Maria 1736 i Väberga. Efter henne Håkansgård Väberga ännu 'Moragård', födmodligen därav att hon låtiti kalla sig 'Kära Mor', skriver Sundholm/ Rödholm.
1758 dog änkan Karin Svensdotter i Nohlgården Väberga, 101 år gammal.
1760 Jonas Godhemius född 1718 kommunister i Varnhem 1763, död 1793, gift med företrädarens dotter Christina, född 1726 - död 1796. 1760 bodde de i Håkans gård Väberga, då sonen Johannes föddes.
1795 Väberga Thå eller Dikaretorp nämnes i Höjentorp fögderi jordbok 1795.
1817 Kommunister Södergrens beskrivning av Varnhems församling " .... följande hemman ödelagde: Väberga 1 ..."
1829 Ett Hemman finnes ej, utan ägorna måtte blifvit i fordna tider intägtade till andra hemman. Rotemästaren för Väberga bodde 1829 i Grötalyckan, Petter Andersson.

Ur Ortnamn i Valle härad, Professor Ivar Lundahl;
Första leden i namnet Väberga är möjligen det i ortnamn förekommande fornsvenska "Vä" i betydelsen helgedom, helig plats, hedniskt offerställe, motsvarande fornvästnordiska "Vé". Senare leden av namnet är gammal pluralform av Berg. Den forna byn som nu ligger under Backa gård ligger på Billingssluttningen.

Namnformer;
"Wedberghom 1391, Viberga 1653, Vedberga 1566, Wedberge 1570, Wädberga 1578, Vidberga 1590, We(e)dberga 1600, 1612, Wedbärga 1628, Wäbärg(i)a 1641,1685,1715, Wäbergia 1725, Wäbärga 1795, Väbarga 1825, Wáberga Wäberga 1874.




 

(Ur Billingen längesen, 1, 1989, Verna Andersson, Arne Andersson och Alf Brage)

GEOMETRISK AFRITNINGH ÖFWER WÄFBERGIA BY UTHI SKARIKE SOCKN, WALLE HÄRADH, SKARABORGS LÄHN

Geometrisk avritning över Väberga by i Skarke socken, Valle härad, Skaraborgs län. Kartan daterad till 1701. Geometrisk avritning avser att kartan är ritad med inriktning endast på avgränsningar av olika ytor tillhörande samma enhet.

Wäfbergia by var 1701 vid denna geometriska avmätning en ansenlig by till ytan, med gårdsbyggnaderna samlade norr om Backa, då inte skiftade. 150 år senare var byn borta som by och juridisk enhet i lantmäterivärlden utan att ha skiftats som övriga byar.

Troligen mest på grund av att en frälseägare samlade marken till sig som ensam markägare, kom marken senare att i stora drag införlivas med Backa egendom som växte.

Väberga by gränsade mot Öglundavägen i väster, Backa gård i söder och Hålltorp och Höjentorps ägor på norra/östra sidan samt samfälld betesmark på östra sidan.

Utom byn, men nära den, finns en backstuga ("Backestuga") belägen på det som ser ut som Backas och Skarcke bys ägor.

"Väberga by utgjordes av åker, äng och hagar. Någon skog fanns inte. Jordmånen var mul och "öhr"-jord och ängen bestod av mager stagg och hårdvall, bevuxen med eke och ensbuskar, tuvig och stenig. Delar av marken var mycket stenig "full med stenrör, dös = jordfasta stenar, klappersten".

Mitt i byn hade Nohlgården en "samfelt Beteshage med Lars Håkans gårdh af mycket mager och stenig mark som nöttigas till kalfhage. Den ligger strax öster om Nohlgåren och Lars Håkans gård. Mellomgården hade kålgård och på Lars Håkans gård fanns en humlegård. På Nohlgårdens äng som gränsar till Såntorps by finns en "gammal wargegraf".

Byn tillämpade "Treding Träde", vilket var växelbruk och innebar att man inte odlade mer än 2 år i rad på samma åker. Tredje året låg marken "i Träda" = man odlade inget. Jorden skulle återhämta sig. Åkrarna eller gärdena har namn som - Nohlgierdet, Dijeksgierdet, Södergierdet och Sohlbergagierdet. Till byn hörde också mulbete på Kronoparken Billingen.

Enligt "afritningen" 1701 gränsade Väberga by i nordöst till Höyentorps, Skaricke och Klåsters Bijs Engar, i öster till Solberga ägor, där Solberga också är utritat. I sydöst till samfelt betesmark och i söder till Backas och Skarcke bys ägor."

(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989)

Väberga by hade som de flesta andra byar den viktiga bäcken rinnande rakt igenom byns marker. Ses här i norr på kartan.

Fler delar av kartan 1701 över Väberga i olika förstoringar hittar du på www.saj-banan.se - klicka här!

Littera Nr 1 på kartan, längst i norr av gårdshusen:

"Ägor xxxxxxx hemmanet NOHLGÅRDEN i WÄHBERGA. Står som Crounengrund 1 (mantal). (Kronogrund, Kronohemman), boställe till Diurewachtaren (Djurvakten) widh Höijentorps Dieuregårdh (Höjentorps djurgård)."

Här ser man också en stig/möjligt fädrev som en prickad stig ut mot en stor samfälld betesmark utanför bybildningen i öster - se kartan ovan! Djurvakten hade inte långt till inhägnaden för Höjentorps djurgård, då den gränsade till Väberga by i nordväst.

Höjentorps djurgård var till för de kungliga och där utfordrades och sköttes hjortar och rådjur som sedan kunde levereras till gästabuden ute på kungsgårdarna och slotten. Djurgården underhölls med skattemedel i form av hägnads- och reparationsvirke och av "ödeshö" till djurladorna. Djurgården omfattade totalt ett område av 800 ha skog och ängar. I en skrivelse av den 23 augusti 1690 befallde Karl den XI att Skara djurgård skulle ödeläggas, att Höjentorps djurgård skulle förbättras och att djuren skulle överföras dit från Skara!

(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989)

Höjentorps Kongsgård 1642 med sin stora inhägnade djurgård för de kungliga gårdarnas middagar. Djurvakten i Nohlgården inom Väberga hade alltså detta som sitt arbetsområde med kronobostaden inom Väberga by, som en egen gård! Gränsen till Väberga går i sydost, där det också ligger en liten "Engewachters stufva". Det krävdes mycket folk för att driva ett sådant hägn! Hushagen finns markerad i söder och ingick under Höjentorp.

Kartan finns på denna länk för studium: http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=21561&refid=22519 väl där välj: Visa kartsamlingarna och välj sedan Karta P1 och sidan nr 75-76 i sökfunktionen (Bildläsningsprogrammet Djvue krävs - finns att ladda ner gratis via länk på RA sida!)

Höjentorp var en kungsgård i Eggby socken i nuvarande Skara kommun i Västergötland. Den är belägen på en halvö vid den mångbuktiga sjön Skärvlången. Gården tillhörde sedan 1284 Skara biskopsstol och disponerades av dekanen, vilken även hade socknarna Eggby, Öglunda, Istrum och Skärv som prebende. Vid reformationen indrogs Höjentorp till kronan.

Den medeltida borgen brändes av danskarna, men ett jaktslott uppfördes av hertig Karl, som efter hans död blev boställe för landshövdingen i Skaraborgs län. Karl IX skall såsom hertig ha planterat några ännu kvarstående lindar i ställets trädgård. Det donerades 1647 jämte en mängd hemman i Valle härad till Magnus Gabriel De la Gardie, som här lät åt sig uppföra ett präktigt slott som finns avbildat i Suecia antiqua et hodierna, dock reducerades det enligt 1680 års riksdagsbeslut, men gavs jämte flera andra sätesgårdar på livstid åt De la Gardies änka, Maria Eufrosyne av Pfalz, efter vars död Höjentorp åter hemföll till kronan. Karl XI var ofta gäst under sin tid som regent, då denne mönstrade sina västgötaregementen på exercisplatsen i Eggby eller jagade på Billingen.

Bild av Höjentorps kungsgård i mer modern tid (troligen 1936). 1727- 1830 var gården upplåten på arrende åt Jonas Alströmer och hans arvingar. Alströmer anlade ett schäferi av finulliga spanska får, redan innan denna fåravel funnit insteg i Tyskland. Vid sidan av detta startade han en lantbruksskola som höll stånd till 1766. Kungsgården hyrs idag fortfarande av arrendatorer av staten.

(Text från Wikipedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6jentorp)

Littera Nr 10 på kartan. Bebyggelsen för Lars Håkans gård, frälsehemman 1 (mantal), "lyder till xxxxx Inspectoren Hr Elgfot."

Littera Nr 19 på kartan. Ägor Mellomgård, xxxx xxxxxxx xxx gåvo, frelsehemman 1/2 (mantal), tillhörigt åfvan nämbde Inspector Elgfot. (kanske hade denna del av mellomgården delats ut som gåva, som ett halvt frelsehemman)

Littera 29 på kartan. "Sielfva gården" - Mellomgården, dvs det fanns två gårdar med namnet Mellomgården som separetats i historien. Denna gård var "frelse till Stora Biurum". Båda på 1/2 mantal - ursprungligen 1 mantal tillsammans för de båda mellomgårdarna.

Väberga Gård nr 4. Finns TIDIGT omnämnd i jordeboken och tidigt står också: "Död och finnes intet. Agir Ibdm Wäbergia." Rester i jordeboken av en gård som tidigt försvann!

För Wäberga 4 står:

"Wäberga 4 är uti äldre jordeböcker annoteradt för obefintligt och öde, i Hvilket stånd det ännu är och ingen wet hwilken som warit egare dertill, utan efter 1736 års jordrannsakningsprotokoll; kronobefallningsman åsagd, att vid ordinarie Tinget med frälserätten låta lagligen förfara tills vidare härom förordnas. Vid 1824 års jordrannsakning beslöts att detta hemman, som derintill stådt i jordeboken för ett helt mantal skulle uteslutas."

När man idag öker i lantmäteristyrelsens arkiv så är sökningsrubriken på ort: Väberga 1 - 3.

På karta 1727 kan man se att Wäberga by presenteras som Mellomgårdarna och Backa. Tre byggnader och två namn. Här tycks redan Nolgården ha försvunnit.    (Stark förstoring av lantmätarens akvarell - Lantmäteriet Historiska kartor)

1794 såg kartan ut så här med Backa och Väberga Mellomgårdar och de presenteras med gemensamma ägor redan här. De är här bara utritade under den egentliga kartbilden och ligger inte på sin plats geografiskt!

Väberga by 1802. Byn finns kvar med gårdsbyggnader men ägs av en större jordägare som också äger Backa. Kanske är redan flera öde och byggnaderna förfaller. Redan 1860 tycks den sista Väbergabon lämna dessa byggnader.

På kartan av år 1877 finns endast namnet Väberga kvar söder om Backa gårds bebyggelse. I beskrivning till kartan står "Väberga, Skatte Nolgården 1, Frälse Millomgården 2, Frälse Håkansgården 3, 1 ofördelat mantal. Under "Särskilda anteckningar hittar man: "lyder under Backa och i dess egosummor inräknadt.

Väberga by skiftades aldrig. En orsak kan vara att det redan då fanns bara en ägare till gårdarna i Väberga by.

I jordeboken 1825 upptas Frälsehemman: Wäberga Millomgård 2, Ibm Håkansgård 3 och Ibm Wäberga 4.

För Wäberga 4 står:

"Wäberga 4 är uti äldre jordeböcker annoteradt för obefintligt och öde, i Hvilket stånd det ännu är och ingen wet hwilken som warit egare dertill, utan efter 1736 års jordrannsakningsprotokoll; kronobefallningsman åsagd, att vid ordinarie Tinget med frälserätten låta lagligen förfara tills vidare härom förordnas. Vid 1824 års jordrannsakning beslöts att detta hemman, som derintill stådt i jordeboken för ett helt mantal skulle uteslutas."

(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstgorp,1989)

Redan på 1877 års kartan har Väberga försvunnit som egen by med egna gårdar och i stort sett assimilerats med Backa gård. Man kan se Väberga som lägenhetsnamn inom Backas ekonomiska område söder om Backa gård. Den röda gränsen (här förstärkt med grönt) visar ägotillhörighet för Backa gård med Vässtorp och Solberga och hela det forna Väberga som en ekonomisk enhet.

Ägaren till Backa gård under 1800-talets första hälft ägde också frälsegårdarna i Väberga by. Då är det naturligt att gränserna började suddas ut. En del av byns marker ger ännu på 1877 års karta namn åt fälten söder om Backa gård. På 1877 års karta kan man se vissa ägoområden skrivas "Till Backa med underlydande Solberga, Vässtorp och Väberga".

Backa egendom tog egentligen över större delen av Väberg och dess gårdar och mark och redan 1860 kan man säga att Väberga by försvinner som självständig by.

Backa egendom hade under 1800-talet, som man ser på kartan, utvidgat sin trädgård med ett antal gångar och gräsmattor (säkert också planteringar) västerut från boningshuset från den på karta 1727 inritade trädgården.

Här kan man se att vägen från Backa också gick rakt söderut ner till Ängeråsvägen och vidare ner till Varnhem. Ängerås hade vid den här tiden två vägar. Den västra av dem kallades kyrkvägen och gick över Nygården, den andra gick rakt söderut ner till Hålltorp.

Svea heter Vässtorp och den stigprickade vägen västerut gick via nuvarande Nyborg, Fallet och gamla Solberga, som vid tillfälle har räknats till Väberga by i historien. Vägen gick här ännu mer norrut innan den nådde Backa. En antydan till stig från Vässtorp kan man se också söderut mot Ängerås.

OBS! Det är på den här kartdelen man tydligast kan se att det redan på underlaget till 1877- 82 års utgivning av kartan går att skönja den dragning som SAJ sedan kom att få här. En svag röd linje skissar SAJ's senare dragning i början av 1900-talet. Den måste ha varit stakad långt innan kartan trycktes och således troligen redan på 1860-70-talet!

På karta 1960 kan man se Väberga som lägenhetsnamn också norr om Backa gård, där en av de tidiga gårdarna inom Väberga by låg, Nolgården.

 Riksantikvarieämbetet skriver:

"Bebyggelselämningar, inom ett ca 175x50-125 m st område (N-S).Hela området har praktiskt taget varit bebyggt. Där finns minst 7grunder efter bostadshus, alla troligen enkelstugor, ca 30 grunder efter uthus och 2 källargrunder.

Intill uthusen synsflera gropar efter gödselstäder. En detaljkartering i jämförelse med kartmaterial skulle klarlägga gårdarnas planering. I S delen finns en fägata bestående av 2 rester av stenmurar ca 50 m l(ÖNÖ-VSV) som i V syns mynna i en öppen plats. Beväxt med enstaka lövträd i huvudsak äldre askar.Bytomtens utsträckning har sannolikt varit något större. I desskanter ligger nu 4 bostadshus, varav möjligen ett NV skulle kunnarest av äldre bebyggelse. 2 är sentida arbetarbostäder och ett är en modern villa. Tomterna till dessa har medtagits endast i den mån bebyggelselämningar är synliga.

Flera kan finnas på den ytligt planerade villatomten i SV. Om bytomten gått ut över numera odladmark eller området för Backa gårds nuvarande ekonomibyggnader är oklart. S om stallet in områdets S del är en gammal vägbank och en damm, som ha ingått i bytomten. Välbevarad bytomt, som måste anses helt övergiven genom den sena herrgårdsbildningen S härom (Backa egendom)."