B. 20 Orsjö/Orrsjö/Ösjö i Segerstads sockenskog på Billingen

En mossjö och ett skogvaktarboställe med många olika stavningar

Både skogvaktarstället och platserna runt detta har under århundradena haft olika stavning och namn.

Alla är på något sätt kopplade till den lilla mossjö som finns alldeles nära, som burit samma namn som vid tiderna för skogvaktarstället.


Orrsjö = 1900-tal och är alltså den senare stavningen av namnet.
Olsiö-oos = 1785 (i en beskrivning)
Odsjömossen = 1813 karta
Ödsjömossen - via Gerd Silfversparre
Osiö/Ösiö/Ösjö = 1800-tal på kartor
Orsjö = namn i husförhörslängder
Odensjön = ursprungligt namn enligt hävd - förmedlat via kyrkoherde Kjellander i Stenstorp
Odsjö = Hugo Skölds samlingar i Stenstorp
Osjö = lokalt uttal

Namnformerna bl a hämtade från Gerd Silfversparres artikel i Bllingsbygden 1983
 

En tolkning är att den lilla sjön kallats för Ösjö, eftersom det finns en liten ö i sjön, med lite oförklarliga andra namnformer, både tidigare och senare.

Att stället senare kommit att kallas för Orrsjö har säkert med tron på att det haft koppling till Orrfågel, som funnits i rikt antal här i trakterna. Associeringen med Oden kan ha satt sina spår hos namngivare, som sett en fornnordisk koppling. Variationerna har säkert uppkommit genom en tolkning i skriftspråk på lite olika uttal över tid av sjönamn och skogvaktarboställe.

Gerd Silfversparre skriver;

"En bit in på vägen från Storekullen söderut tar man av mot öster och där öppnar sig skogen och övergår i odlad mark med några välhållna byggnader, i söder sluttar gamla odlingar ner mot Orsjön. Byggnader och odlingar härrör från ett skogvaktarboställe, som sedan mitten av 1800-talet och till för något tiotal år sedan (skrivet 1983) varit bebott av Segerstads ägares skogvaktare.

Men mycket tyder på att det långt tidigare, medan Billingen ännu var en kronopark, här har funnits ett boställe för en kronoskogvaktare, varav den förste år 1763  och uppges vara kronoskogvaktare Anders Gallén.

Boningshuset byggt 1840 - sedan tidigare fanns ytterligare ett boningshus på en bredvidliggande  plats Boningshuset byggt 1840 - sedan tidigare fanns ytterligare ett boningshus på en bredvidliggande plats

Lantbrukaren Harry Gustafsson, Storekullen berättar:
 

"Jag minns väl hur det såg ut på A.W. Quicks tid - se boendeförteckning nedan! Alla de ursprungliga byggnaderna fanns då kvar. Nära stugan, på ömse sidor om trädgårdsgången fram till huset, stod två oxlar, de finns ännu kvar och är höga och ståtliga. Quicks hustru Mathilda, hade ett enastående intresse för blommor och jag kommer ihåg att gången kantades av fina välansade rabatter. Också längs stenmuren, som avgränsade tomten mot norr och längs ladugården, hade hon blomrabatter.

Dörren till stugan ledde in till en liten farstu, till vänster fanns ett stort rum över hela stugans bredd. Där fanns en stor öppen spis, men där hade Quick satt in en järnkamin. Där brukade han på äldre dar sitta i sin gungstol och elda så att stearinljusen på byrån vid väggen mittemot kroknade. Från farstun kom man till höger in i ett mindre rum som användes som sovrum. Denna stughalva var delad och innanför rummet låg ett långt och smalt kök, med en ingång till det stora rummet och en dörr som ledde direkt ut på baksidan av huset. Ett vindsutrymme med uppgång från köket användes som skafferi.

Den äldre av stugorna var obebodd och användes till snickarbod, där hade Quick en hyvelbänk och en gammal handdriven svarv.  

Den gamla ladugården stod ungefär på samma plats som den nuvarande. Där fanns ett par kor och några ungnöt. På senare tid köpte Quick en häst, men till att börja med utförde han sina körslor med hjälp av oxen 'Tire'."

Det nya huset 1930-tal - byggt där huset från 1840 var placerat i norra delen av tomteplatsen för de båda bostadshusen

En hastigt redigerad bild för att få fram en ungefärlig bild av bostadshuset byggt under 1930-talet efter att det äldre huset från 1840 rivits.

Ursprungsfotot (se nedan) från Billingsbygden 1983 - Gerd Silfversparre


 

Karta över området med skogsvägar

Ur Billingsbygden 1983 Ur Billingsbygden 1983

Gerd Silfversparres karta över Orsjöområdet visar också de i området förekommande vargfångstområdena med skallgårdar, haltlinjer och vargrop. "Gyltastigen" gick därefter snett mot öster för att hamna nära "Gyltas broar" som syns på nästa karta längst ner till höger.

På kartan finns också vargjaktplatsen utmärkt med streckade linjer.

Kort om frälsesläkten Gylta och kopplingen till Storekullen som undergård till Rådene säteri via ridstig från Rådene över Orsjö

Ingeborgs gestalt i helfigur i Medelplana kyrka Ingeborgs gestalt i helfigur i Medelplana kyrka

Gerd Silfversparre skriver;

"Ingeborg Gylta var en av de sista i en frälsesläkt, som sedan 1300-talet varit knuten till Västergötland och vars medlemmar innehaft framstående befattningar. Hennes far, Riksrådet Bengt Gylta, ägde ett flertal gårdar i Västergötland. Dottern, Ingeborg Gylta, tillhandlade sig år 1627 "Rådene Tree Gårdar" och grundade med detta köp säteriet Rådene.

Hon lät också "med elda och fläsk" spränga fram ett 106 alnar långt avlopp från Simsjön genom berget åt Rådenehållet och där anlägga flera kvarnar, varav en fick namnet Herrekvarn.

Hur denna kvinna gestaltar sig har vi än idag möjligheter att se i Medelplana kyrka på Kinnekulle på den porträttgravsten, som Linné uppmärksammade och beskriver på sin västgötska resa år 1746: "En liksten stod i koret jämte sakristian insatt i väggen uti vilken Harlad Ericksson till Helmsäter meed dess fru Ingeborg Gylta vore i sin hela kropps storlek uthuggna 1635" (Ingborg blev dock lite äldre än så och dog 1644).

Läs mer om fadern Bengt Gylta och hans dotter Ingeborg - ladda ner PDF nedan!

Karta 1960 över skogs- och mossområden söderöver med Gyltas broar

1960 års ekonomiska karta - Historiska kartor Lantmäteriet - lägg märke till de enbart ett tiotal meter breda skiftena söder om Orsjö som tillhörde olika gårdar i Segerstad. 1960 års ekonomiska karta - Historiska kartor Lantmäteriet - lägg märke till de enbart ett tiotal meter breda skiftena söder om Orsjö som tillhörde olika gårdar i Segerstad.

Längst ner i högra hörnet ser man texten 'Gyltas broar' - mellan Orsjö söder om Storekullen och  Rådene, där Ingeborg Gylta ägde 'Rådene tre gårdar' som hon köpt 1627 och skapade Råda Säteri (senare Herrgård). Storekullen låg då som undergård till detta Säteri och hon lär ha besökt Storekullen på ett sätt som lever sig kvar i den muntliga traditionen än i våra dagar. 

Jordeboken 1628 ger för Storekullen upplysningen att det är "förmedlat som åldrig utgård". Förmedling innebar en förminskning av av ett hemmans mantal och ränta om hemmanet ansågs vara för hårt belastat i förhållande till sin avkastning. Att hemmanet betecknas som 'utgård' bekräftar att det utarrenderats eller sålts till ägare av en annan gård i närheten. Storekullen härleds till en storgård i Rådene som köpts av Ingeborg Gylta 1627. Från Rådene Säteri gick då en ridstig kallad "Gyltastigen" över den mossrika marken över berget upp mot Storekullen.

Harry Gustafsson berättar för Gerd Silfversparre 1982 (Billingsbygden);

"En skogvaktare över Segerstads skogar, som bodde på skogvaktarbostället Orsjö invid Storekullen efterträddes av sin son, även han skogvaktare. Denne har för mig berättat följande;

"För länge sedan ägdes Storekullen av en dam, som gick under namnet Gylta. Denna Gylta hon var inte boende på Storekullen utan bodde i Rådene. När hon färdades från Rådene till Storekullen, så har det sagts mig att hon "red på två hästar" över berget, över skogen. På vissa delar var det mossar och sankmarker och på ett ställe lär hon ha lagt stockar till en bro och denna bro går under namnet "Gyltas broar".

 

1300-talet - berget 'Billingh' var enligt västgötalagen en allmänning - bakgrunden till införande av Kronans skogvaktare och Skogvaktare-boställen och deras utveckling

Sida ur N'ya Västgötalagen' - 1300-tal Sida ur N'ya Västgötalagen' - 1300-tal

Gerd Silfverstolpe skriver i Billingsbygden 1983;

'Billingh', som berget benämns i ett bihang till Nyare Västgötalagen, var en allmänning där var och en hade rätt att svedja (dvs skapa åker), jaga och hugga sitt "tarvfäll", dvs vad som 'tarvades'/ behövdes till husbehov.

Västgötalagen gav klara direktiv om hur uppkomna tvister angående jaktbytet skulle lösas; "Den äger hare som tager honom, den äger räv som driver honom -- varg som kan få honom -- björn som jagar den -- älg som fäller honom -- utter som tager honom ur å". Jakten gällde matnyttigt och pälsbärande vilt och rovdjursjagt var en nödvändighet för att freda husdjuren.

När man i slutet av 1500-talet började ana en begynnande skogsbrist och inse värdet av skogens tillgångar, förbjöds det svedjande som den jordhungrige Gutav Vasa länge uppmuntrat:" Sådana ägor som obebodda äro höra Gud, Konungen och Kronan till". Och eftersom oåren i slutet av århundradet (1500-talet) hade lagt många hemman och torp öde, förklarades de nu vara "kronan tillhörige".

Till kungens män i Västergötland utgick befallning om att "de krypeskytar som skjuta mycket djur måge äntligen och platt bliva avskaffade.!"

Dessa för allmogen ovälkomna bestämmelser och förbud framkallade behovet av tillsyningsmän över skogarna. Vaktare med olika uppgifter anställdes: kronoskyttar, högviltsjägare, viltskytar och bäverkarlar.

Bevakningen skräptes ytterligare under 1600-talet, när exporten av virke och tjära gav staten en säkrare inkomst än jordbruket. 1613 fanns beridna skogvaktare i varje fögderi, de skulle" 2 gånger genomrida" sitt distrikt och tillse att inga "bärande träd" avverkades och att jaktlagarna efterlevdes.
 

Skogvaktarsysslan och skogen på Billingen - några hållpunkter

Några årtal för skogvaktarutvecklingen och skogen på Billingen;

1612 års jordebok visar för Store Kullens del ingen brukare namngiven, men en marginalanteckning lyder
        "skogvaktare haver fri städja enl Kongl Majts bref", läget har gjort Storekullen lämpligt som skogvaktar-
         boställe.
1630 inrättas riksjägarmästarämbetet, vars uppgift bl a var att utnämna skogsbetjäningsmän. Skogsridarenm
        skogvaktaren till häst, fick nu titeln "Hejderidare" (tyskans; Heide= jung/hed, äldre språkbruk också skog).
         Till hejderidare utsågs "de skickligaste som funnos och som hade så stor förmögenhet att den kunde
         hålla en duktig häst och överrida skogarna".
1647 kom förordningen och stadgan om Billingen som en frikallad park. Älg, hjort och rå fridlystes och
         ytterligare förbud infördes om fågelskytte utgick. Men olovlig åverkan var trots hotet om strängs straff inte
         ovanligt. Skogvaktaren hade en otacksam uppgift att övertyga sockenborna om allvaret i de bestäm-
         melser som fråntagit dem en urgammal rätt. Hejderidaren i Skaraborgs län, Lars Nilsson, rapporterade
         t ex "Segerstadsborna likväl hugga och hemföra rå granskog från frikallade parken Billingen".
1660 skärps straffen för jaktöverträdelser ytterligare, återfall kunde medföra döden. Men när lagligt utsynat
         virke inte förslog till ett husbygge eller när matnyttigt vilt sakandes i grytan, hände det att man tog lagen i
         egna händer och nattetid hämtade ner från berget vad man ansåg sig behöva. et finns uppgifter att skog-
         vaktare som i ömmande fall sett mellan fingrarna i utbyte mot 'litet fläsk eller spannmål'.

Så fortgick striden om skogen och jakten på Billingen.

1760 uppgav landshövdingen till riskdagen att kronoparken Billingen till största delen bestod av mogen gran-
         skog, och att södra delen under flera år varit under förbud och därvid ansenligt tilltagit, men är av skogs-
         eld förleden sommar så skadad att många år till dess upprättelse fordras'. Anledningen till fördärvet
         ansågs vara 'jägeribetjäningens otillräcklighet'. Man föreslog därför en kraftig utökning av antalet skog-
         vaktare, vilkas boställen borde utses på platser 'som på intet sätt skadar skogen, men är för bevakning-
         ens bäst belägna. Orsjö liksom Store Kullen var en sådan välbelägen plats.

Förste kronoskogvaktaren bosatt i Orsjö skogvaktarboställe:

1763 uppges kronoskogvaktare Anders Gallén vara bosatt i Segerstad och förekommer som första
         namn på en lista över skogvaktare på Orsjö.
Förutnämnda år hade Gallén instämt själve vice borg-
         mästaren i Skövde stad till tinget. Denne hade 'utan ringaste orsak med en piska slagit Gallén i huvudet
         så det blev ett stort hål, fast han å kläderna haft kronans vapen. Gallén blev till följe ofärdig att bevaka
         dess trakt'. Den skyldige dömdes till böter. 
1805 upprepade missväxtår hade försämrat försörjningsläget och vargar härjade svårt i trakten. Krono-
         befallningshavaren lät inhysa och isolera åtskilliga smittkoppsdrabbade på och i närheten av
         Storekullen
1822 hade vargen rivit ett 40-tal betesdjur i trakten och målet blev nu att helt och hållet utrota detta plågoris.
         Man började anlägga en jaktplats som sträckte sig från området mellan mossarna  Sextingen och
         Storemossen norrut till Storekullens gräns
. På en avsats vid sluttningen ner mot Orsjö grävdes 
         fångstgropen. 
1825 i mars ankom till kronobefallningsmannen Wiktorin i Nykvarn ett brev enligt vilket han 'genom budkavle
         genast skulle uppbåda av Gudhems härad 300 man för jaktplatsens avjagning å sydbillingen.
         Skallmanskapet skall vara försett med spjut och yxor'. På utsatt dag och tid infann sig 53 man på Store-
         kullen. Läs mer om denna jakt i Verna Anderssons artikel "Vargjakt på Billingen" och i Billingsbygden
         1977.¨

Segerstads skogägares första egna skogvaktare vid Orsjö och uppdragets utveckling;

1840 Gustaf Larsson flyttar som skogvaktare till nybbygt hus vid Orsjö, där redan äldre mindre boplats finns.
1843 flyttar Johan Lindström in i den äldre och mindre byggnaden vid Orsjö - även han som skogvaktare
1857 utser Segerstad skogsägare formellt sina skogvaktare vid Orsjö - Gustaf LarssonAdam Lindström
1871 utsågs efterträdarna Otto Johansson och Gustaf Andersson - därefter kom Otto att efträdas av
         Anders Johansson och efter honom Gustaf Andersson, vars änka bor kvar till sin död 1906
1880 de första älgarna vandrar in till Billingen över slätten - enligt uppgift från Halle- och Hunneberg
1885 jakträtten sedan många år för Karl XV:s jaktklubb löpte ut och friherre Dicksson tog över den, då det
         fanns gott om småvilt på Billingen - skogsfågel, hare och räv. Grävling jagades med bössa och sax.
1895 kanske fanns det nu några tiotal älgar på hela berget
1897 härjade under några år en mjältbrandsepedemi, då hittade man ett tjugotal döda älgar, en del med
         gamla skottsår, som det i sommarvärmen kommit röta i. Följden blev jaktförbud på älg under en rad år.
1907 F d knekten Anders Wilhelm Quick övertog skogvaktarebefattningen som med familj flyttar in i den
         större stugan - sonen  Halvdan Quick tog efter några år över mer och mer av sysslan
1911 fridlystes älgen för 5 år på och i närheten av Billingen
1927 kunde man i Varnhems jaktlag se de första älgspåren återigen - älgen var oerhört sällsynt här på berget
1930 den gamla skogvaktarstugan rivs och ersätts med en ny - den allra äldsta stugan var då redan borta.
1940 stora mängser skog avverkades på Billingen, då skogsägarna ålades att avverka mesta möjliga skog.
         Det fanns ända tills denna tid gott om fisk i Orsjön, aborre och laxöring. Men när man nu började sprida
         lut på landsvägen försvann laxöringen.
1945 började sonen Halvdan Quick på allvar med skogskörning och den ursprungliga skogsvaktarsysslan
         hade då upphört och han var nu utsedd arbetsledare för ett stort skogslag från Segerstads skogsägare
1970 Halvdan Quick dör på sitt boställe vid Orsjö - innan dess hade han av Skogsvårdsstyrelsen tagit emot
         ett diplom uttdelat för förtjänstfull skötsel av Segerstad skog.

Varggården vid Orsjö - karta 1826


Ur Verna Anderssons samling;


Kartskiss1826 över jaktplatsen vid Orsjö.

Till varggårdens spets löper västra och östra skallgatorna, båda 'hornlinjerna' och mittlinjen. dessa linjer korsas av haltlinjen närmast varggården och rättningslinjen, som går genom luderplatsen i mitten. Där finns betet, tydligen en ko. Runt jaktplatsen är linor spända, på vilka färgade tyglappar är upphängda.

Av kartan framgår att här varit kronopark. Kartan signerad av A P Hagström, som 'rätteligen figurerat och uppteknadt' platsen.

Denna vargrop är den som utgrävdes 1969 under ledning av antikvarie Birgitta Hjolman.

Vargjakt vid Orsjö

Bild av Alf Brage, Ljungstorp
Bild av Alf Brage, Ljungstorp
Exempel på jaktlapp för att skrämma varg in i varggården - Västergötlands Museum

Hela artikeln av Gerd Silfversparre angående vargjakt vid Orsjö - uppdelad i 4 delar som bilder att ladda ner - klicka på ikonen!

Ösjö på 1877 års karta

På kartan från 1887 ser man ett Storekullen som fått dela med sig genom avsöndringar från den ursprungliga skogsgården här uppe på Billingens nordberg. Ösjö heter nu platsen för skogvaktarbostället söder om Storekullen in på Segerstads sockens marker, liksom den lilla sjön.

Området/gården hette från början Skiellmezkulla (egentligen; "Skälmkullen"). Även här på kartan 1877-82 ser man den svaga röda linje som är en utmärkning av det blivande Skövde Axvalls Järnväg över 20 år senare!

Vid korsvägen mellan väg från Storekullen över till Ösjö (som det hette vid tiden för kartan) och 1870 års landsväg mellan Skövde - Varnhem, strålade skogsstigarna på sydbillingen samman från Simsjön och Rådene, från Segerstad och Häggum, för att på andra sidan övergången åter förgrena sig mot Skarke i väster, mot Löten och Gruvesäter vidare mot norr till Hallan och Berg, med förgreningar till nyodlingar och skogshyggen. Övergångsstället var vad terrängen beträffar det mest lämpliga, i öster bredde vida sankmarker sig upp mot Skarsjön, längre mot väster smalnade passet mellan branta bergväggar ner mot Varnhem.

De båda utposterna Orsjö på sydbillingen och Storekullen på nordbillingen har under långa tider haft gemensamma öden. Vägen från Rådene användes enligt hävd av ägarna från Rådene sätesgård

Under 1600-talets andra kvartal var Ingeborg Bengtsdotter Gylta innehavare av Rådene säteri med Storekullen som utgård, död 1644, (begravd i Medelplana kyrka med sin make).

Hon lär ha burits på två hästar i någon form av bärstol över de besvärliga markerna från Rådene för att besöka sin utgård Storekullen och hennes namn har fått ge namnet till Gylta bro, som ligger utmed den sträckan en bit söderut, - finns utmärkt på ekonomiska kartan 1960. Idag är trakterna otillgängiga mossmarker med få framkomliga tydliga stigar.

1628 "förmedlas Store Kullen som åldrig utgård". Det betyder att den försålts till annan gård i närheten, sam-tidigt som skattskyldigheten reducerats (förmedlats). Denna gård var Rådene Säteri, vilket 1627 skapats genom gårdsköp i Rådene av av Ingegerd Gylta. Hon hade då 'Jöns i Kullan som brukare.

 

Ur Billingsbygden 1983: Gerd Silfversparre

Gamla Landsvägsbron Storekullen där bäcken korsade G:a landsvägen

"Ett något annorlunda kort ur Alf Brages gömmor. Vad vi ser är hytthållaretrossen på bron vid Storekullen. Trossen är på väg till regementet vid Axevalla hed. Vid broräcket står fotografens cykel med en cykelväska som täcker hela ramen, En korpral går först och tre meniga bakom lasset, som körs av några ortsbor. Hytthållare var den tidens markententare och hade alltså hand om förnödenheterna. Den gamla bron vid Storekullen finns för övrigt kvar än idag (2024)."                                                                Citat ur någon tidning

Jmfr med kartan 1877 ovan!

1842 års skifte för Segerstads skog fastställer slutligen platsen för skogägarnas gemensamma skogvaktarboställe Orsjö med två boplatser

Hus som byggts 1840 i samband med skiftet Hus som byggts 1840 i samband med skiftet

Före skiftet 1842 fanns här av kronan utsedd skogvaktare- jämför 1763 uppges kronoskogvaktare Anders Gallén vara bosatt i Segerstad och förekommer som första namn på en lista över skogvaktare på Orsjö.

Skogägarna i Segerstad enades 1842 om att avsätta ett skogvaktareboställe på "de redan anlagde", vilket bekräftar att det redan fanns en plats med två skogvaktarebostäder (som alltså före år 1800 ägts av Kronan).

Boställena vid Orsjö avsåg ett äldre med hus och tomt om 9 kappland och 13 spannland, ett nyare byggt 1840 vars tomt och hus omfattade 1 tunnland 16 kappland.

Omkring de båda husen, på sin gemensamma tomteplats, låg den odlade marken, som bestod av 'åker med sandmylla på berg, vall och länne'. 

Sjön 'Osjö' uppges ha en areal av 3 tunnland och 15 kappland, vilket kan tjäna som jämförelse på kartan nedan.

Uppgifter från Gerd Silfversparre, Billingsbygden 1983

Flera byggnader på Ösjö skogvaktarboställe 1877

Karta 1877 Lantmäteriet Historiska Kartor Karta 1877 Lantmäteriet Historiska Kartor


Enligt karta 1877 kan man se de båda bostadshusen som ett hus byggt 1852 längst i norr på tomteplatsen och en äldre boendestuga söder därom.

Ladugården är lite mörkare markerad och där finns ytterligare några uthusbyggnader. Kanske var en av de övriga byggnaderna tidigt ladugård för den ena av de två skogvaktarna i den mindre stugan.

 

1857 - Segerstads skogsägare tillsätter formellt skogvaktarna vid Orsjö - Larsson och Lindström, vilka redan bodde där som skogvaktare sedan 1840 och 1843

Halmtak på gammal stuga Halmtak på gammal stuga

Gerd Silfversparre skriver - med rättelser av forskargruppen 2024;

År 1857
antogs till skogvaktare i Orsjö f d torparen på Lillekullen, Lars Larsson, född i Segerstad 1803 och drängen på Storekullen Adam Lindström, född i Storekullen.
 

Lars Larsson och hans hustru Ulrica Johansdotter från Herrlunda har fyra minderåriga barn och bodde redan i den lite större 1840 byggda stugan.
 

Adam Lindströms far, Johan Lindström, född 1792 ägde en en lägenhet på Storekullen. 1843 skrivs han på Segerstads sockens skog (Orsjö) med sin
hustru Maria Andersdotter, född 1793-04-18.

År 1854 hade sonen Adam Lindström, som var född 1829, flyttat upp till Orsjö tillsammans med sin hustru Lovisa Larsdotter. De bebor efter hans föräldrar den äldre och mindre stuga på tomten där deras fyra barn föddes åren 1860 - 68.

Enligt kontraktet med skogsägarna utgick ingen kontant lön. Till vedbrand fick de tillstånd att "ta ris och nederliggande bråte" och från och med tillträdesåret skulle de vart 10 år av varje helt hemman i Segerstad erhålla "8 lispund långhalm till taktäckning".

Ett litet torphushålls livsomständigheter vid tiden

En bouppteckning från 1860 efter "Ullerica Johans dotter" visar lite om ur livet var i den lite större av de två stugorna med ett bohag av koppar- och tennföremål, av järnsaker, husgerådsaker, säng- och gångkläder, åke- och körredskap, kreatur och 'diverse'.

I stugan fanns ett bord och fyra styvstolar, en väggfast säng med omhäng och skåp, två utdragssoffor, ett par skåp och en dragkista. Två spinnrockar, en vävreda, harvler och windler, tjärna, bagetråg och bagedon, vattenämbar, tunnor och kar och allehanda husgeråd låter oss ana Ullericas strävsamma vardagsliv. Kanske hade hon denna försommar bytt ut den brunrutiga 'ulleklänningen' mot sin bruna bomullsklänning och gjort sig fin i det vita förklädet med bårder.

I stallet fanns en häst, i ladugården ett par kor, en röd och en 'grällig' och några grisar. arbetet med jorden återspeglas i innehavet av redskap, flåhacka för nyodlingar, djuphacka och spade, liar och slipsten, grepar, 'präglar och tjufwer'.

1871 - utses efterföljarna till Larsson och Lindström; - Johansson och Andersson

Exempelbild från digitalt museum Exempelbild från digitalt museum
Gerd Silfversparre fortsätter:
 
År 1871 är det dags för Segerstads skogsägare att utse efterföljare till Larsson och Lindström. Man samlas i Segerstads skolhus den 23 juni och enas om följande kontrakt: 
 
"Undertecknade hemmansägare inom Segerstad socken antaga härmed till skogvaktare å denna Segerstad socken tillhörande skogsmark å förra kronoparken Billingen de personer, som förbinder sig att noggrant fullgöra de plikter och skyldigheter vilket i detta kontrakt äro föreskrivna och enligt följande villkor.
  • Skogvaktarna skola hava noggrann tillsyn över den å förberörda mark Segerstad socken tillhörande skog, så att den ovillkorligen fredas från all åverkan.
Skulle, ehuru skogvaktare med ospar möda haft noggrann tillsyn över skogen, ändå åverkan ske, äro de likväl pliktiga att det genast tillkännagiva för ägaren till den skogsskift där åverkan skett, jämte, såvida det är möjligt, vart det åverkade tagit vägen samt personen, och skulle det förmärkas att skogvaktarna häri försumma sin plikt, äro de, om ägarna det behaga, från skogvaktarbefattningen lediga utan någon fardag.
  • de hemman som förre skogvaktare innehaft, som de befinnes vid tillträdet till hus, jord och hägnader, skola lämnas i samma skick vid avträdet, vid påföljd att då gottgöra blivande brister.
  • till vedbrand får ej begagnas annat än stubbar som de skola uppbryta, och förbjudes de alldeles att begagna nyskog eller annan skog till bränsle eller hägnadsverk eller vad det vara må.
  • foder och gödsel få de ej från torpen bortföra, förmärks det äro de även därför från skogvaktarbefattningen lediga.
  • till reparation å taken på de hus Lindström bebott, lämnas på varje oförmedlat hemman 8 lispund råghalm endast vid tillträdet.
  • den utav skogvaktarna som får de hus förre skogvaktaren Lars Larsson bebott betalar den som kommer att bo i de hus Lindström bebott, efter vad nu upprättat men ej avkunnat synprotokoll utvisar. 
  • Tillträde sker den 14 mars 1872 och fortfar så länge skogvaktarna fullgöra sina skyldigheter."
Undertecknat av 20 man.

Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och förbinder mig att det till alla delar noggrant fylla 

          Otto Johansson                                          Gustaf Andersson                              /skogvaktare

Skogvaktare tillsatta efter 1872

Gerd Silfversparre;

Av de två män som år 1872 utsågs till skogvaktare på Orsjö efterträddes Otto Johansson av Anders Johansson, född i Gudhem år 1837 och gift med Maja Stina Magnusdotter.

Efter Anders Johansson kom Gustaf Andersson med familj, gift med Mathilda Dahlberg och med fem barn flyttade han in i den större av stugorna.

En av sönerna, Halvdan Quick, kom att bli den siste verksamma för Segerstads skog - först som skogvaktare och sedan som arbetsledare för Segerstads skogägares skogslag.

Foto från Harry Gustafsson Foto från Harry Gustafsson

Jakten var ett viktigt inslag i bruket av skogen och dess djur på Billingen. Här ett foto från 1925.

Fr v Ernst Bill från Våmb, den gamle Skogvaktaren A W Quick, Gunnar Blomkvist och A. W:s son, den siste skogvaktaren Halvdan Quick, som en naturlig del i jaktlaget tillsammans med Hugo Schill från Svarfvarebacken längst till höger.

Den senare var tongivande inom jakten på Billingen på många sätt.

Vagnen med två älgar på last ägdes av Halvdan Quick och drogs av oxen Ire.

Den siste skogvaktaren Halvdan Quick

Gerd Silfversparre låter Harry Gystafsson på Storekullen ha ordet;
 

"Skogvaktarens uppgift var på senare tid att vara arbetsförman och ledare vid skogsprodukternas tillvaratagande och vid skogsvården.

Han var tvungen att känna till de många skiftenas bredd och sträckning och deras avverkningsmöjligheter. Han skulle visa skogshuggarna och körare tillrätta, så att de "inte alltför mycket inkräktade på grannens skog", något som var lätt hänt i de ofta endast något tiotal meter breda skiftena." Se skiftestilldelningen på karta 1960 - klicka här!

Halvdan Quick övertog alltmer av skogvaktarsysslan. Han var född år 1895 och var alltså i tolvårsåldern när familjen flyttade hit upp. Efter några ungdomsår vid K3 hade han återvänt till Orsjö. Det gamla skogvaktarbostället revs på 30-talet och ersattes med det nuvarande boningshuset, det allra äldsta var redan tidigare rivet.

"Det var långa och hårda dagsverken, men när arbetslaget höll sin middagsrast i Halvdans varma kök, var stämningen hög och god. Han var en stor humorist och en god berättare. En styv jägare var han och sköt många älgar. Han kände vartenda träd och visade arbetslagen tillrätta."

Arbetslagen hade lång väg från Segerstad över berget. När föret så tillät skedde avverkningen söderut vid storemossehalsen när Häggum, för att inte körvägen skulle bli för lång. När man inte kunde komma fra över skogen hände det, också vintertid, att man försedd med yxa och såg och matsäck cyklade från Segerstad över Broddetorp och Varnhem och nådde Orsjö på avtagsvägen vid riksväg 49. Efter slutat dagsverke i skogen cyklade man hem till Segerstad igen. Man kunde också från Stenstorp ta tåget till Skövde, byta till tåget Skövde - Axvall, kliva av vid anhalten i Ljungstorp och därifrån över Storekullen gå till Orsjö.

Varje år strax före jul, sedan dess, putsade Harry Gustavsson på Storekullen sin järnspis extra blank, sätter på en stor panna kaffe och dukar innanför köket. Då kommer Segerstadsborna försedda med matsäck och man återupplivar traditionerna från Orsjötiden. Historierna avlöser varandra och stämningen blir god och hög som på den tiden när man samlades i Halvdans kök. Harry Gustavsson avlider på Storekullen 1989.

Boende på Orsjö enligt kyrkböckerna 1840 - 1938

Segerstad AI:8 1842 - 1852
På socknens skog Orsjö

In på socknens skog 1840 som skogvaktare i den nyare och större stugan nybyggd 1840;
Skogvaktare Lars Larsson*
, f. Systrakvarn, Segerstad 1803-10-17 - in 1840 fr Systrakvarn - skogv å Billingen
Hustrun Ulrika Johansdotter, född i Herrlunda 1817-10-16 - in Orsjö gift 1843
Son Lars Johan, född 'skogvaktarbostället å Billingen' Varnhem 1843-12-26 - dopvittne Johan Lindström Orsjö
Son August, född på platsen 1845-12-26
Son Pehr Wihelm, född på platsen 1848-03-26
Dotter Emma Charlotta, född på platsen 1850-02-14 - död här 1851

Pigan Inga Maja Larsdotter, född 1815-01-18 - in 1841 från Stora Torpa Segerstad - ut till Dahla 1843
*
Vid hans mor änkan på Systrakvarn 1840 finns antecknat "har sin son å Billingen"

Skogvaktare i den äldre och mindre stugan är 1843;
Mannen Johan Lindström, född i Sandhem 1792-11-17 - noteras 1843 här inflyttad från Storekullen
Hustrun Maria Andersdotter, född i Varnhem 1793-04-18
Son Adam Lindström, född i Varnhem 1829-01-05
Dotter Eva, född i Varnhem 1830-10-15
Dotter Charlotta, född i Varnhem 1833-07-13 

Segerstad AI:9 1852 - 1858
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den störe stugan;
Skogvaktare Lars Larsson
, f. Systrakvarn, Segerstad 1803-10-17 - in 1840 fr Systrakvarn - skogv å Billingen
Hustrun Ulrika Johansdotter, född i Herrlunda 1817-10-16 - in Orsjö gift 1843
Son Lars Johan, född 'skogvaktarbostället å Billingen' Varnhem 1843-12-26 - dopvittne Johan Lindström Orsjö
Son August, född på platsen 1845-12-26
Son Pehr Wihelm, född på platsen 1848-03-26

Kvarboende i den mindre stugan är 1843;
Skogvaktare Johan Lindström, född i Sandhem 1792-11-17
Hustrun Maria Andersdotter, född i Varnhem 1793-04-18
Dotter Eva, född i Varnhem 1830-10-15 - ut till Varnhem 1852
Dotter Charlotta, född i Warnhem 1833-07-13 - ut till Varnhem 1852
- makarna flyttar ut till Warnhem 1856

Ny skogvaktare i den mindre stugan 1857;
Skogvaktare Son Adam Lindström, född i Varnhem 1829-01-05 - hem 1854 från dräng på Storekullen
Hustrun Lovisa Larsdotter. född i Tidavad 1837-08-24 - flyttat in 1857 från Warnhem

Segerstad AI:10 1858 - 1867
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den större stugan;
Skogvaktare Lars Larsson
, född i Systrakvarn, Segerstad 1803-10-17
1:a Hustrun Ulrika Johansdotter, född i Herrlunda 1817-10-16 - dör här nu 1859
2:a Hustrun Johanna Israelsdotter, född i Segerstad 1815-06-25 - flyttar in gift 1864
Mannens barn i nya äktenskapet:
Son Lars Johan, född 'skogvaktarbostället å Billingen' Varnhem 1843-12-26 - ut till Skövde 1860
Son August, född på platsen 1845-12-26 - ut till Falköping 1864
Son Pehr Wihelm, född på platsen 1848-03-26 - ut till Varnhem 1866

Kvarboende i den mindre stugan;
Skogvaktare Son Adam Lindström, född i Varnhem 1829-01-05 
Hustrun Lovisa Larsdotter. född i Tidavad 1837-08-24
Son Carl Justus, född på platsen 1860-09-04
Dotter Emilia Matilda Sofia, född på platsen 1863-06-01
Son Johan August, född på platsen 1865-11-04

Segerstad AI:11 1867 - 1881
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den större stugan;
Skogvaktare Lars Larsson
, född i Systrakvarn, Segerstad 1803-10-17 - dör här nu 1871
2:a Hustrun Johanna Israelsdotter, född i Varola 1815-06-25 - flyttar ut till Warnhem 1872

Ny skogvaktare i den större stugan 1871;
Skogvaktare Gustaf Andersson, född i Åsled 1832-10-13 - in 1871 med familj 
Hustrun Ulrika Sofia Åberg, född i Acklinga 1837-08-04
Son Carl Oskar, född i Falköping 1865-09-01
Dotter Amanda Josefina, född i Segerstad 1878-09-27

Kvarboende i den mindre stugan;
Skogvaktare Son Adam Lindström, född i Varnhem 1829-01-05 
Hustrun Lovisa Larsdotter. född i Tidavad 1837-08-24
Son Carl Justus, född på platsen 1860-09-04
Dotter Emilia Matilda Sofia, född på platsen 1863-06-01
Son Johan August, född på platsen 1865-11-04
Son Alfred, född i Segerstad 1868-08-18
Tvillingar Charlotta, född 1872-03-09 - död 1872-04-17
                     Victor, född 1872-03-09 - död 1872-04-13
- familjen flyttar till Storekullen 1873

Segerstad AI:12  1881- 1901
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den större stugan;

Skogvaktare Gustaf Andersson, född i Åsled 1832-10-13 - in 1871 med familj 
Hustrun Ulrika Sofia Åberg, född i Acklinga 1837-08-04
Son Carl Oskar Lidén, född i Falköping 1865-09-01 - ut till Warola 1888
Dotter Amanda Josefina, född i Segerstad 1878-09-27 - ut till Warnhem 1898

Ny skogvaktare i mindre stugan 1883;

Skogvaktare Anders Johansson, född i Gudhem 1837-05-07 - in 1883  från Varnhem med familj
Hustrun Maja Stina Magnusdotter, född i Falköping 1826-01-20
Dotter Albertina, född i Gudhem 1865-12-24 - dör här nu 1890
 

Segerstad AII:1 1900 - 1920
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den större stugan;

Skogvaktare Gustaf Andersson, född i Åsled 1832-10-13 - dör här nu 1903
Hustrun Ulrika Sofia Åberg, född i Acklinga 1837-08-04

Kvarboende skogvaktare i mindre stugan 1883;
Skogvaktare Anders Johansson, född i Gudhem 1837-05-07 - dör här nu 1910
Hustrun Maja Stina Magnusdotter, född i Falköping 1826-01-20 - dör här nu 1913

- ingen bor mer i den mindre stugan efter änkan Johanssons död 1913

Ny skogvaktare i den större stugan 1907;
Skogvaktaren Anders Wilhelm Quick
, född i Brunnhem 1855-09-28 - f d soldat - in 1907 från Brunnhem
Hustrun Matilda Dahlberg, född i Hvarf 1859-04-26
Son Johan Holger Quick, född i Brunnhem 1891-12-22 - slutligen ut Varnhem 1918
Son Josef Halvdan Quick, född i Brunnhem1895-07-21 - ut till Varnhem 1913
Son Jesper Paul Hilding, född i Brunnhem 1897-08-07 - ut till Varnhem 1913
Dotter Gertrud Matilda Henrietta, född i Brunnhem 1899-08-07
Dotter Göta Martina Hildegard, född i Brunnhem 1901-09-13

Sonen Josef Halvdan Quick - återvänder 1918 hem från Sköfdeoch övertar faderns syssla

Här bor också modern till Anders Quick, Stina Jonsdotter Quick, född i Dala 1818-07-14 till sin död 1910

Segerstad AII:2 1920 - 1950
På socknens skog Orsjö

Kvarboende i den större och nu enda stugan;

Skogvaktaren Anders Wilhelm Quick, född i Brunnhem 1855-09-28 - f d soldat - dör här nu 1946
Hustrun Matilda Dahlberg, född i Hvarf 1859-04-26 - dör här nu 1937
Dotter Gertrud Matilda Henrietta, född i Brunnhem 1899-08-07 - ut till Sköfde 1925
Dotter Göta Martina Hildegard, född i Brunnhem 1901-09-13 - ut till Sköfde 1929
- hennes d u ä Solverig Aurora, född i Sköfde 1927-10-23 - ut till Varnhem 1929
Son Jesper Paul Hilding, född i Brunnhem 1897-08-07 - har återvänt - emigrerar till USA 1926-11-10
Son John Elis Vilhelm Quick, född i Järpås 1919-04-17 - in 1943 från Järpås - ut till Järpås 1943

Jordbruksarbetaren Sonen Josef Halvdan Quick, född i Brunnhem1895-07-21 - tar över och bygger nytt hus 1930 på platsen för det forna större huset , båda de äldre husen är på det sättet nu rivna.

Ur befolkningsregistret

1940

Fadern Skogvaktaren Anders Wilhelm Quick, född i Brunnhem 1855-09-28 - dör här 1946
Sonen Josef Halvdan Kvick, född i Brunnhem1895-07-21

1950 + 1960
Skogvaktare Josef Halvdan Kvick,
född i Brunnhem 1895-07-21 - ogift man