B. Området vid Storekullen - Storekullens historia
- åtkomst via gammal väg från dagens Ljungstorps gård österut längs norrgränsen av Storekullenskiftet

* Storekullenskiftet = tilldelat område till Storekullens gård från Kronoparken Billingen 1803 = förpantningen 'Jungstorp' 1846, från vilken avdelas en senare del med 'Liden' 1849.

Indelningen är gjord så att:


Rubrikbokstaven B. till vänster = all bebyggelse, människor och händelser som hemsidan berättar om och har underrubriker för i Storekullenområdet - vid klick på denna rubrik syns alla underrubriker inom området i vänsterspalten!

I vår 'vandring' inom Storekullenområdet utgår vi från korsvägen i dagens Ljungstorp mellan en tidig Storekullenväg (förbi bygdegården mot Liden) och den äldsta landsvägen mellan Skövde - Varnhem = 'den tusenåriga vägen' - kallad 'Ljungstorpavägen' efter järnvägens tillkomst 1904 med Ljungstorps anhalt här.


- se rubriker till vänster på den här sidan!

Gamla landsvägsbron vid Storekullen med hytthållaretross sekelskiftet 1900

"Ett något annorlunda kort ur Alf Brages gömmor. Vad vi ser är hytthållaretrossen på bron vid Storekullen. Trossen är på väg till regementet vid Axevalla hed. Vid broräcket står fotografens cykel med en cykelväska som täcker hela ramen, En korpral går först och tre meniga bakom lasset, som körs av några ortsbor. Hytthållare var den tidens markententare och hade alltså hand om förnödenheterna. Den gamla bron vid Storekullen finns för övrigt kvar än idag (2024)."                                                                Citat ur någon tidning

Den här sträckan trafikerades också av postdilligensen mellan Hjo-Skövde-Varnhem- Skara-Lidköping.

Foto av postdilligensen framför startstationen gästgifveriet i Hjo 1860.

1877 års karta över detta avsnitt med vår gamla väg markerad med vitt ->  först sträcka utmed Jungstorpsskiftets förpantning (Storekullen 1:1) -> sväng ner söder om 'Äldre Liden' (idag Kullaliden) & dess backstuga
-> vidare över Storekullen & syd mot Orsjö/Ösjö Skogvaktareboställe

Klicka på kartan för större kartbild! Lantmäteriets Historiska Kartor Klicka på kartan för större kartbild! Lantmäteriets Historiska Kartor

Storekullens ägor 1877 markerade med rött och Lillekullens ägor markerade med grönt. Vägen från Ljungstorp markerad med vitt.

Lite allmän Storekullenhistoria

Båda ägorna var före 1590 ett enda Store Kullen eller Skiellmezkulla (Skälmkullen) - som det då kallades efter att brukarna av den dpvarande 'allmänningsgården' 'skälmskt' hade försökt att 'lura' uppbördsmännen med skattekraften för gården. Trolig tolkning enligt tidiga uppbördsdokument som nämner 'Bonde-skälmar'.

'Bondeskälm' var en vanlig term efter det att Gustav Vasa skattelagt alla typer av gårdar, även då de enligt yngre Västgötalagen på 1300-talet bildade 'allmänningegårdarna' på berget Billingh, vilket innan Kronan lade beslag på berget, var en allmänning i landskapet. Kronan stenade till slut formellt in hela berget Billingen som Kronopark 1690
 

Allmänningsberget Billingen kom alltså av Gustav Vasa 1542 att förtydligas som ägt av staten och redan 1633 gavs order om att hejderidarna skulle börja sätta upp hejdestenar av kalksten enligt visst mönster. 1634 togs det fram en förteckning över alla hejderidarna i kronoparkerna. För Kronoparken Billingen krävdes enligt förteckningen 3 sådana Hejderidare. Kronomark och kronopark fanns alltså redan innan den slutliga insteningen 1690.                                                                            (Göthe Rosenbergs studie i Billingsbygden 1977)


En gammal 'Storekullenväg' gick fr o m 1849 utmed norra gränsen av Jungstorpsskiftet - utmärkt med vitt - som ansluter till en ännu äldre Storekullenväg fram till Liden på kartan och vidare till Storekullen.

På 1600 -1700-talet och fram till 1849 gick Storekullenvägen in mitt emot Bäcktorp, förbi Björkedalen och sedan i en sväng upp mot 'gamla Liden'. Idag syns fortfarande spår av denna väg i naturen, bl a som en 'hålväg' nära fastigheten Bergalid - som då var ett namn på denna del av vägen upp mot Storekullen, som också alltså gav namn åt den nuvarande fatigheten Bergalid, som mellan 1912 - 1932 hette Signeliden.

Storekullens tilldelade skifte 1803 mot Ljungstorpsvägen (markerat med rött) - karta 1794
- den äldsta vägen till Storekullen gick in vid Bäcktorp (116) t o m 1849, (markerad med grönt), från den äldsta landsvägen mot Skövde

Karta 1794 inför storskiftet av Billingeliderna 1803 - den är vänd ett halvt varv för att få norr mer rakt upp i kartbilden! Karta 1794 inför storskiftet av Billingeliderna 1803 - den är vänd ett halvt varv för att få norr mer rakt upp i kartbilden!

Storekullens tilldelade skifte littera XLV vid storskiftet 1803 från Kronoparken Billingeliderna utmärkt med rött. Gamla landsvägen mellan Skövde - Varnhem blev skiftets västra gräns (brunmarkerad). Några 'landmärken' i övrigt utmärkta.

Den gamla Storekullenvägen;

1600-1700-talets väg till Storekullen gick från landsvägen över berget mellan Varnhem-Skövde in söder om Soldattorpet Bäcktorp (utmärkta byggnader på kartan från 1794 i Littera Nr 116) och vidare österut - utmärkt med grönt.

Söder om dagens Liden gick den snett mot norr över skiftet och svänger på kartan upp mot Storekullen. Denna sista del av vägen utgör idag en hålväg förbi Bergalid som kan promeneras, men nu med anslutning från den väg som byggdes 1849 utmed Storekullenskiftets nordsida från landsvägen vid dagens Ljungstorps gård.

Detta skifte försåldes som två förpantningar efter 1846-49 och delades med den större delen som förpantningslägenhet Jungstorp och en mindre del som förpantningslägenhet Liden.

Förtydligad karta av äldsta vägen till Storekullen av Gerd Silfversparre

Kartan vänd ett halvt varv för att få norr uppåt i bilden

Gunborgs Ferms egenritade karta över tidiga hus/gårdar Storekullen

Vi följer Gunborgs Ferms ritade karta från Landsvägen nära Ljungstorps gård via Ljungstorps Bygdegård och en äldre väg upp mot Storekullen via 'Nya' och 'Gamla' Liden.

Alla dagens objekt finns inte med på Gunborg Ferms karta, som ändå visar en bra översikt över äldre byggnationer med de namn som brukades enligt muntlig tradition vid tillfället.

Flygfoto över del av Storekullen 1960-tal

Fr v övre hörnet Liden

1846 års karta över Storekullen (tidigaste detaljkartan vi hittat) - Storekullen då en enda gård med en ägare/brukare fram till ca 1850



Färgglad karta över  Storekullens gård 1846 och mark med bäckarna som främsta kännetecken för läget idag, även om dessa blivit något ändrade några gånger på grund av olika väg- och järnvägsbyggen.

Man kan kan se namnet Lillekullen mellan dessa kartor, vilket avkildes från Storekullen som ett torp under Storekullen redan under slutet av 1500-talet och sedan belv friköpt som ett eget hemman.

Området/gården hette från början Skiellmezkulla - egentligen; "Skälmkullen". Den västra delen på kartan utgörs av det från Kronan tilldelade skiftet 1803 ner mot Ljungstorpsvägen, som 1849 till en del blev förpantningen Jungstorp, senare kallat Ljungstorps gård, samt den östra delen av detta skifte som blev Liden. Se nedan!

Storekullens andra del på kartan 1846 ovan - det 1803 av Kronan tilldelade skiftet från Billingeliderna ner mot Ljungstorp

Klicka för att se bilden större! Klicka för att se bilden större!




 

Kartan 1846 är uppdelad i två delar för Storekullen. Den västra delen på kartan besrkiver det 1803 av Kronan tilldelade skiftet (senare Storekullen 1:2

Senare uppdelat i Jungstorp 1:7 och Liden 1:2 - innan ytterligare uppdelning gjordes i Ljungstorps gård, Ljungstorps bygdegård, Signeliden/Bergalid, 'Tre Hjärtan' och 'Nya Liden' och 1:7 till slut övertogs av Skara kommun.


En mycket nära granne har Storekullen i Kronotorpet Lille Kullen, nämnt första gången i jordeboken 1596. Därefter börjar man också använda Store Kullen och Lille Kullen, som namn på de båda näraliggande lägenheterna.

 

Väst om marken med Storekullens mangårdsbyggnader på kartan låg/ligger Lillekullens odal*.

*En odal var en brukad jord av gammal hävd. En jordegendom som innehas med full äganderätt och som utgörs av arvjord med ärftlig rätt till full besittning av jordegendomen. Detta begrepp har förankring i mark som enligt nyare Västgötalagen beskrivs som 'allmänningsmark'. (Wikipedia + Gerd Silfversparre)

Obs! Kartans norr var till vänster i kartbilden - därför är den vänd! - med norr någorlunda rätt upp i kartan.

Jungstorps förpantnings del av samma skifte på flygbild 2014 - idag Ljungstorps gård 1:32 med tomt om ca 4 000 m2 och Ljungstorps bygdegård 1:37 - resten avsöndrat Storekullen 1:7 till Skara Kommun

Klicka på bilden för att se den större! Flygfoto skänkt av Leif Crona, godkänt för publicering av Försvarsstaben, augusti 2014

Lite fakta kring denna del av skiftet till Storekullen

Storekullen  1/11 mtl med senare fastighetsregisternummer 1:2
->
 blir först till en del Storekullens förpantning Jungstorp 1:7

Läs mer om Jungstorp/Ljungstorp - en förpantning under Storekullen; A. 52 Ljungstorps gård

Med rött = gräns för den friköpta marken för Ljungstorps gård enligt 1960 års karta Med rött = gräns för den friköpta marken för Ljungstorps gård enligt 1960 års karta

 

Namnutveckling på kartor och historiska dokument:

 
Förpantning u. Storekullen
1/11 mtl - Jungstorp 1/16 mtl (senare ändrat mtl)

Torp under Storekullen 1/11 mtl

Storekullen 1:7 - Jungstorp 1846

Jungstorp karta 1877

Jonstorp expropriationskarta 1904


Slutligen har stavningen blivit: Ljungstorp  idag med fastighetsbeteckningen för den kvarvarande gårdsresten - Storekullen 1:32


Marken i form av förpantning under Storekullen 1:2 köptes första gången 1843 och torpet byggdes inför giftermål 1844 för ägaren Lars Andersson Ljungqvist. Troligen finns en koppling mellan namnet på byggaren och namnet Ljungstorp. Han flyttade dessutom in från Jung vid tillfället. Dessutom skrivs hans namn i olika handlingar växlande mellan Ljungqvist och Jungqvist.

Ljungstorp i avskrift av 1847 års mantalslängd beskrivs enligt följande; Hemmanet 1/2 mtl Storekullen, Nr 1, Skatte 1/11 mtl - en hagskift.

Här står också följande anteckning angående Ljungstorp:
”Genom Kungliga Kammarcollegiums utslag den 28 januari 1861 har collegium fastställt lägenheten Ljungstorp förpantad från 1/2 Storekullen att stå och svara för 1/11 mantal och återstående Hemmanet Storekullen utgöra endast 9/22 mantal i förhållande hwartill räntor och afskylder framdeles utgå –”

Ljungstorps förpantning säljs ett flertal gånger fram till 1900, då släkten Andersson köper fri och i tre generationer sedan äger Ljungstorpsmarken under 80 år!


Mark avdelas genom avstyckning 1970 av Gunnar Andersson, som då sålde av jordbruksmarken och efter fastighetsreglering 1986 kvarstår en tomtyta om knappt 4 000 kvadratmeter hörande till byggnaderna.

Ljungstorps gård köptes 1980 av Bertil och Marita Gustafsson, som fortfarande 2023 äger fastigheten.

Läs mer om gården vid Ljungstorps anhalt - klicka på länken; 
www.saj-banan.se/Ljungstorps anhalt

Den andra delen av Storekullens skifte i Billingeliderna blir lägenheten Liden 1849

Kartan visar lägenheten Liden vid avsöndring av Storekullens östra skiftesdel 1849. Norr är rakt upp på kartan.


Lägg märke till att ett hörn i nordväst har av någon anledning lämnats till den västra delen som blev Jungstorp - en förpantning samma år.

Storekullens gårds mangårdsbyggnader i detalj från 1849 års karta

Detalj ur kartan ovan Detalj ur kartan ovan



Det är den första bosättningen till vänster när man kör in på Storekullevägen idag (2023), som då utgjorde den ursprungliga platsen för Storekullens gårdsbyggnader. Storekullen 11.      (Ur text från Gerd Silfversparre)

Det fanns 1846 ingen väg i passet till Skövde, utan vägen från Storekullen gick över Jungstorpsskiftets norra del (förpantningslägenhet under Storekullen) och kom ut vid dagens Ljungstorps 'gård'. På sydbillingen gick den vidare mot Orrsjö.

Gränsen hitom/nedanför Storekullen på kartan är mot Segerstads socken.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

1869 års laga skifteskarta över själva Storekullen med 'Nya vägen'

Klicak på bilden för att se kartan större! Klicak på bilden för att se kartan större!

På 1869 års karta ser man för första gången den Nya vägen mellan Varnhem och Skövde inritad rakt genom Storekullens ägor.

Ur Billingsbygden 1981. Det är lätt att se på kartan var bron för den 'Nya vägen' finns över bäcken. Den finns kvar även idag och syns väl från riksväg 49.

1877 års karta - detalj över Storekullen med Lillekullen i väster

På kartan från 1887 ser man ett Storekullen som fått dela med sig till olika 'lägenheter' genom olika former av avsöndringar från den ursprungliga skogsgården här uppe på Billingens nordberg.

Även här på kartan 1877-82 ser man den svaga röda linje som är en utmärkning av det blivande Skövde Axvalls Järnväg över 20 år senare! Den passerar här rakt genom Lillekullens ladugård, som senare revs och enbart stugan blev kvar. Den slutliga sträckningen av järnvägen blev inte xakt den samma som på denna karta.

Kort Storekullenhistoria i text  för gården som tidigt har kallats; 'Skiellmezkulla' - egentligen = 'Skälmkullen'

- en sammanfattning byggd på bl a Gerd Silfversparres forskning och Arne Strängs sammanställningar

Storekullen är idag ett bostadsområde med ett 20-tal hushåll. När det sista egentliga jordbruket lades ner på 1970-talet, bröts en månghundraårig gammal tradition med anor i 1300-talet.

******************************************************************************************************************************
Storekullen nämns i jordeboken år 1564, då under beteckningen Kronohemman. Men odlingen är säkert äldre än så. Namnet Billingh finns första gången i ett bihang till Västgötalagen på 1300-talet. Det var ett av de berg i landskapet, som betecknades som allmänning enligt Västgötalagen.

*****************************************************************************************************************************
Storekullen först en 'allmänningegård' -* se ytterligare förklaring nedan!;
Vem som helst hade rätt i äldre tid att svedja till åker på sådan allmänning. En allmänningsbonde hade av hävd äganderätten till sin jord (sin Odal). Ett på så sätt ovanligt markområde!
 

För att få in skatt, så började Kronan med Gustav Vasa (1500-tal) att dra in jord till staten (Kronan). Alla gårdar skulle betala skatt och de tidiga fria allmänningsgårdarna blev så 'allmänningsgårdar' med skattskyldighet. De kunde dras in till Kronan om de inte skötte sig efter noggrannt uppsatta regler eller inte betalade sin skatt.

Skiellmezkulla (Storekullen) var troligen en sådan senare beskattad 'allmänningsgård' - tidigast bestämd enligt Västgötalagen. Under 1600-1700-talet taldes ofta om 'bonde-skälmar' om bönder som som gjorde det mesta för att slippa betala så mycket i skatt som uppbördsmännen krävde.

Troligen kommer namnet 'Skiellmezkulla' (Skälmkullen) av att man varit särskilt duktiga på att försöka 'lura' skatteindrivare just här på sin 'allmänningemark' på den otillgängliga gården på berget, vilket noterats i dokumneten av myndighetspersonerna.

Storekullen är alltså en gård med mycket gamla anor, som med tiden kom att sträcka sig från torpet Vasen ända in i dagens Ljungstorp.

******************************************************************************************************************************
Storekullen dras in till Kronan - blir ett Kronohemman -* se ytterligare förklaring nedan!;

Gården har genomgått många stadier av status för sitt brukande. I dokument dyker den upp som ett Kronohemman 1564, ägt av Kronan (dvs staten) med ett helt mantal (dvs en gård som kunde försörja en hel hushåll!).

Förste kände brukaren var Kronobonden Anders och senare hans son. Troligen hade han fått gården indragen till Kronan för svårigheter att betala sin skatt för sin 'allmänningegård'. Gården var trots sin yta svår att få avkastningen att räcka till både räntan och försörjning. Berget var ju inte det gynnsammaste för odling. Man kan förstå att man gjorde vad man kunde för att slippa delar av skattebördan.

******************************************************************************************************************************
Storekullen som Kronoödegård;
1570 står gården som öde med Anders namn bredvid. Många bönder fick gå från gård och grund i dessa tider av betungande pålagor. 1578 står "Skiellmezkulla utan brukare" - "öde/otagen". 1590 hade troligen Anders son Anders gjort ett nytt försök att bruka gården och eftersom han var yngre fick han höjt från 4 till 6 dagsverken åt Kronan, i övrigt oförändrad ränta.
 

******************************************************************************************************************************
Storekullen som skogvaktarboställe;

1612 blev Storekullen skogvaktarboställe, då det låg inom den bildade Kronoparken på Billingen och man läser i Jordeboken att "skogvaktare haver fri städja, K. Majs bref". Gustav Vasa var tillskyndare till att dra in mark till Kronan och Billingen förlorade sin ställning som 'allmänningsjord' och istället skapades en 'Kronopark'.
Det dröjde ända till 1690 innan den helt gränssattes av Kronan genom en kedja av Kronogränsstenar runt hela Billingen med näraliggande marker (Läs mer - klicka på länken!).
 

******************************************************************************************************************************

Storekullen förlänas till adeln - blir Frälsehemman -* se ytterligare förklaring nedan!;
Sedan förlänades Adeln gården som Frälsehemman från Kronan
och 1628 års jordebok beskriver Jöns i Kullan som brukare. 1636 beskrivs det som Adelsgods med Jöns som brukare och senare tillförs Bengt Gylta och vidare dottern Ingeborg Bengtsdotter Gylta som innehade Rådene säteri med Storekullen som utgård, död i mitten av 1640-talet. 1651 ingick det så i drottning Kristinas donation till greve Magnus Gabriel De la Gardie - det s k Höjentorpsgodset som "arffeligt frälse" liksom Lillekullen, Löten, Ambjörntorp och Dyngesäter. Dessa gårdar kom därför senare att bilda Höjentorps fögderi.
 

******************************************************************************************************************************
Storekullen åter Kronohemman - "rest-adelsgård";

1681 blev det genom reduktionen indraget till Kronan igen, eftersom det låg i Kronoparken, som var sk "förbjuden ort" (låg inom området för stadga 1647 om friparker), men försörjde ändå den adel som tidigare haft besittningsrätt, Nu 1689 Johan Abrahamsson Brun (adlad Ridderbjelke) genom lön från Storekullens "räntor". Johan Abrahamsson Brun var innan dess knuten till Ängerås 1685-1689.
 

******************************************************************************************************************************
Storekullen åter riktigt Kronohemman;

Riktigt Kronohemman var det senare under hela 1700-talet fram till att skattebefallningsmannen över Höjentorps fögderi 1805 skattefriköper Storekullen. Dessutom börjar man i allt snabbare takt dela upp Storekullen i mindre mantal och med olika ägare, så att det 1904 finns en lång rad personer som har anknytning till Storekullen som ägare och/eller brukare.
 

******************************************************************************************************************************
Storekullen blir ett skattehemman -* se ytterligare förklaring nedan!;

1805 blir det alltså ett från Kronan friköpt Skattehemman, som snabbt efter hand delas upp. Under en tid används Storekullen som en förvaringsplats för människor med smittkoppor från hela närområdet väster om Billingen. Oåren fortsatte med missväxt och sjukdom. Det gick t o m så långt att hela Skaraborgs län offentligt kallades "ett kräftsår på statskroppen"!!

Det fanns en rad statare, intäktslägenheter och olika ägare senare till olika delar av den ursprungliga gården, som också många gånger ändras vad beträffar mantal, dvs "försörjningsgraden" genom åren.

Ursprungsgården låg där de första byggnaderna på vänster sida ligger idag när man svängt in på Storekullevägen.
 

******************************************************************************************************************************
Kronotorpet Lille Kullen;
En mycket nära granne får Storekullen i kronotorpet Lille Kullen, nämnt fösta gången i jordeboken 1596. Därefter börjar man också använda Store Kullen och Lille Kullen, som namn på de båda näraliggande lägenheterna.
 

******************************************************************************************************************************
Ytterligare bebyggelse;

I det andra huset t v på Storekullevägen idag, bodde förr Oskar Teodor Klint som en tid var grindvakt i Broholm på 1950-talet och tog sig dit med dressin till den lilla vaktkuren med liggbänk som fanns där då. Oskar Klint var född 8/11 1891 i Norra Fågelås och död 14/11 1959 i Varnhems församling boende på Storekullen 1:24. Gift den 9/10 1925 med Gerda Charlotta Klint född Andersson 9/10 1888 i Södra Fågelås och död 23/9 1956 boende på Storekullen 1:24 i Varnhems församling.

Lite längre ner, alldeles nära järnvägen, ligger ett torp (saknas ännu på 1877 års karta) som beboddes av Oskars bror Fritiof Lorentz Karlsson-Klint. Han är far till den Gunnar Karlsson-Klint som 1942 köpte banvaktsstugan i Våmbskleven av Anna Sjöberg, död 1943. Fritiof Karlsson-Klint var född den 27/9 1883 i Norra Fågelås och död den 11/3 1974 i Varnhem boende på Vallehemmet i Axvall. Gift den 21/11 1914 med Ester Elisabeth karlsson, född Andersson 26/4 1884 i Södra Fågelås och död 24/10 1937 i Storekullen, Varnhem.

I Storekullen arrenderade även Hjalmar Holmberg med familj en liten gård under förra seklets första hälft. Hjalmar som på äldre dar blev bomvakt för bommarna vid Vasaplan och Skaraborgsgatan - se avsnitt på www.saj-banan.se - klicka här!

(Texten bygger bl a på en sammanställning som gjorts av Arne Sträng, Ljungstorp med ledning av Gerd Silfversparres utredning, Storekullen, artikel i Billingsbygden - senare strukturerad av Kent Friman.)

Följ dessa boende i vår genomgång rubrik för rubrik i vänsterspalten och var de bodde!

1981 skrevs följande om Gerd Silfversparre i Billingsbyggden:

GERD SILFERSPARRE var bosatt på Storekullen vid Ljungstorp och har intresserat sig för gårdens/områdets historia. I sin ungdom utbildade hon sig till teckningslärare. Som jordbrukarhustru i Värsås har hon upplevt lantbrukets villkor. Vid sidan om detta tjänsgjorde hon som lärare i Värsås och Skövde, samt skaffade sig universitetsutbildning innan begrepept vuxenstuderade fanns.

Järnvägsbilder från Skövde Axvalls Järnväg vid Storekullen kan du hitta på www.saj-banan.se - klicka här!

En kort beskrivning av tidiga 'Allmänningegårdar' i Västergötland

'Allmänningegårdar' från 1300-talet:

Under 1200-talet infördes skriftliga lagar och regleringar i Västergötland i Sverige, kända som Västgötalagen. Den nya Västgötalagen ett århundrade senare gav möjlighet till s.k. "Allmänningegårdar" (även kallade "häradsgårdar"), som var gårdar byggda på de av lagen stipulerade allmänningar och ägda av de som bröt marken.

Allmänningegårdar och allmänningar:
En allmänning är en mark som ägs gemensamt av en grupp människor eller ett samhälle. Dessa markområden användes traditionellt för bete, skogsbruk och andra gemensamma ändamål.

Under 'yngre Västgötalagen' kunde allmänningar användas för att skapa gårdar där marken bröts och brukades av bönderna. Dessa gårdar blev kända som 'allmänningegårdar' och blev ett sätt att organisera markägande och odling på allmänningar med enskilt ägande för respektive 'uppbrutna' gårdar.

Ägande av allmänningegårdar:
I 'yngre Västgötalagen' fastställdes att de som bröt marken på allmänningar och skapade gårdar hade äganderätten till dessa gårdar. Det innebar att de bönder som aktivt bröt marken och odlade den också hade rätt till ägandet av gårdarna.

Brukande och förvaltning:
'Allmänningar' hade ofta en gemensam förvaltning, där de som ägde gårdarna delade på ansvaret för marken och dess brukande. Detta innebar att beslut om exempelvis betesmark och skogsbruk fattades gemensamt och reglerades av lokala bestämmelser och brukstraditioner. Det var viktigt att bevara en hållbar förvaltning för att säkerställa att resurserna på allmänningarna inte överutnyttjades.

Allmänningegårdarna, och ägandeformen som de representerade, var en specifik regional praxis, främst förankrad i Västergötland under medeltiden. Dessa gårdar gav bönderna en möjlighet att äga och bruka marken både enslkilt och i gemenskap samt vara delaktiga i beslutsfattandet kring användningen av allmänningarna.

(Texten sammanställd av AI-chatten ChatGPT)

Fakta kring senare gårdars olika beskattning och ägandeformer

Beskattning och ägandeformer på gårdar under 1800-talet: Kronogårdar, Frälsegårdar och Skattegårdar
 

Under 1800-talet utgjorde gårdar en central del av det agrara samhället, och beskattning och ägandeformer spelade en avgörande roll i landsbygdens ekonomi. I detta avsnitt kommer vi att titta närmare på tre olika typer av gårdar som präglade den tiden: Kronogårdar, Frälsegårdar och Skattegårdar.

Kronogårdar: Kronogårdar var gårdar som ägdes av staten, representerad av kronan. Dessa gårdar användes främst för att producera varor och förnödenheter till kungahuset och de kungliga ämbetsmännen. Kronogårdarna hade ofta förmåner och privilegier som befriade dem från vissa former av beskattning. Detta gjorde att de kunde vara ekonomiskt starka och fungerade som exempel på välordnade och välorganiserade lantbruk.

Frälsegårdar: Frälsegårdar ägdes av adeln och utgjorde en viktig del av deras ekonomiska och politiska makt. Adelsmän hade särskilda rättigheter och privilegier, inklusive befrielse från vissa skatter och skyldigheter gentemot kronan. Dessa gårdar var ofta stora och rikligt försedda med naturresurser. Adeln hade stor kontroll över både gårdarna och befolkningen som bodde och arbetade på dem. De hade rätt att utöva domsrätt och kunde kräva olika former av avgifter och tjänster från bönderna.

Skattegårdar: Skattegårdar ägdes av bönder och var den vanligaste ägandeformen under 1800-talet. Bönderna betalade en årlig skatt till kronan eller adeln för att få rätt att bruka marken. Dessa gårdar var vanligtvis mindre till storleken och saknade de privilegier och förmåner som fanns på krono- och frälsegårdar. Bönderna på skattegårdar hade en tyngre ekonomisk börda och var ofta hårt pressade för att betala sina skatter och uppfylla sina skyldigheter gentemot ägarna.

Sammanfattningsvis var ägandeformen och beskattningen av gårdar under 1800-talet starkt beroende av klass och status. Kronogårdar, ägda av staten, och frälsegårdar, ägda av adeln, gynnades av särskilda rättigheter och förmåner som befriade dem från vissa skatter. Skattegårdar, å andra sidan, ägdes av bönder och bar den tyngsta ekonomiska bördan. 

Denna uppdelning av gårdarna bidrog till att bevara och förstärka de socioekonomiska klyftorna under 1800-talet. Skillnaderna i ägandeformer och beskattning speglade den sociala hierarkin och maktförhållandena i samhället. Kronogårdarna och frälsegårdarna stärkte kungahusets och adelns ekonomiska och politiska inflytande, medan skattegårdarna, ägda av bönder, bar den största bördan och hade mindre möjligheter till ekonomisk framgång och social rörlighet.

Dessa ägandeformer och beskattningsstrukturer skulle komma att förändras och omformas under senare delen av 1800-talet och framåt, när industrialiseringen och urbaniseringen påskyndade samhällets förändringar. Jordreformer och politiska förändringar skulle gradvis minska de priviligierade ställningarna för kronogårdar och frälsegårdar och ge mer jämlikhet i beskattning och ägande inom lantbruket.

Det är viktigt att förstå och analysera de historiska ägandeformerna och beskattningspraxisen för att bättre förstå 1800-talets landsbygdssamhälle och de sociala, ekonomiska och politiska krafter som formade det. Genom att studera gårdarnas olika former av ägande och beskattning får vi en inblick i det förflutna och dess inverkan på dagens samhälle.

(Texten sammanställd av AI-chatten ChatGPT)