All mark på denna detalj ur kartan 1803, förutom Lille Kullen, var då Kronoparken Billingen.

Med röd ring är markerat var de tre byggnaderna (bostadshus, ladugård och backstuga) för 'Äldre Liden' kom att uppföras 1833, då på Lillekullens skogsmark.

I och med detta storskifte 1803 bildades Storekullenskiftet (senare sammantaget Storekullen 1:2 och år 1849 uppdelat i förpantningarna Jungstorp och Liden) - på vilket backstugan uppförs (har på kartor förts till lite olika ägor - se nedan!), ladugården hamnade på Lille Kullens mark och bostadshuset på det som blev Hålltorps skog 1862, då man köpt Lillekullens skog.

Det beskrivs om 'en intägt Liden'  och blir 1846 torpet Lillekullen 1/16 mtl under Hålltorp.

Från 1892 skrivs 'Äldre Liden' som Kullaliden i husförhörslängden och backstugan beskrivs bara när Dr Ekelund köper den 1922 för att bygga sommarstuga - se dessa avsnitt bland rubrikerna!

Storekullens ägor 1877 markerade med rött och Lillekullens ägor markerade med grönt. På Storekullenskiftet i öster ser man ett hus - och ett på andra sidan av skiftesgränsen som benämns med Liden.

Bostaden innanför skiftesgränsen hamnar 1849 på förpantningslägenheten Liden med ny boplats i den västra delen av lägenheten. Bostaden för 'Äldre  Liden' på Hålltorps mark, blir torp under Hålltorp Lillekullen 1/16 mtl 1846 och kallas 1890 för 'Kullaliden'.

På karta 1877 framgår av 'hagmarken' runt  'Äldre Liden' - här Liden - att det varit en  odlingsbar boplats, som skapades som torp under Lillekullen 1833 -  här markerat med rött. Blev sedan torp under Hålltorp Lillekullen 1/16 mtl.

Bostadshuset friköps med tomtmark 1982 som idag benämns Kullaliden Hålltorp 3:2. Ladugården förblev på Hålltorps mark på ofri grund.

'Äldre Liden' lever som namn 'Liden' parallellet från 1849 med det nya Liden ända till 1892 - då det blir 'Kullaliden' i husförhörslängderna.

Text:
 

"Eldsvåda. Midsommardagen uppstod eldsvåda å hemmanet Liden under Storekullen, Varnhem, hvarvid först en manbyggnad jemte nästan all lösegendom blef lågornas rov och därefter tvänne små intilliggande hus.

Men inte nog härmed. Från brandstället flög elden, till följe vindens riktning, snart öfver till grannens ej långt ifrån liggande bostad, hvilken ock inom kort blott var en rykande askhög.

Ingen räddning af husen var möjlig, detta dels på grund av att trokan gjort vettentillgången ringa och dels till följe af att folk ej anlände förr än elden fått sådan fart, att intet fanns att göra.

Under så rådande förhållanden baserades de tillstädeskomnas ansträngningar nästan uteslutande på att rädda ladugårdshusen, hvilket ock dessbättre lyckades.

Å det sist antända stället räddades lösöret, hvilket för egaren var en fod sak, då han ej hade samma försäkradt.

Hur elden uppkommit känner man ej med visshet, men tros att gnistor kommit på det torra spåntaket och antändt samma. De nedbrunna husen voro försäkrade i Skånings och Walle härads brandstodsbolag, skrifves till Annonsbladet."


Kommentar;
Troligt är att det är fråga om boningshuset vid 'Äldre Liden' som det handlar om, dvs inklusive Backstugan. Det stämmer med att ny stuga uppförs i slutet av 1800-talet på platsen, lite längre in från vägen.

På kartbilden över rågångarna 1862 ser vi att Hålltorp innefattar Lilla Hålltorp, Stora Hålltorp, Stenhammar, Hemmanet Sten och Lille Kullen och Hålltorp är nu också är ägare av hela skogsmarken norr om Storekullens skog, som blivit avskiljd närmast norr om Storekullen och där också tagit över Lillekullens skogsmark.

Bostadshuset för 'Äldre Liden' kom alltså redan 1862 att ligga på Hålltorps mark, liksom ladugården, som båda alltså tidigare låg på Lillekullens mark. Byggnaderna för 'Äldre Liden' är på kartan inringade med rött.

1925 års karta visar området runt Lille Kullen med 'Äldre Lidens' och Lille Kullens byggnader. Nu har backstugan ritats in på Storekullenskiftet (Storekullen 1/2 mtl) på 'Nya Lidens' mark av storskiftesdelen av Storekullen.

Här finns också järnvägen och expropriationsområdet för Skövde-Axvalls Järnväg med på kartan.

Eva Lefvander hittade vid vägen nära Kullaliden 2002 delar av en slaglåspistol som daterades av Västergötlands Museum till 1840-tal.

Att röra sig på vägarna runt passagen mellan Nord- och Sydbillingen var tidigt och länge förenat med stor fara för person och egendom, då här under långliga tider härjade rena rövarband. Inte blev det bättre när den nya vägen anlades i slutet på 1860-talet.

Mariestads veckoblad 2 januari 1869:

VARNING! - De som ämna passera den nyanlagda vägen mellan Sköfde och Klostrets Gästgifvaregård (Varnhem) böra undvika det nattetid i anseende dertill att flere personer för en kort tid sedan blifvit rånade. Såsom exempel må anföras att en kringvandrande handlare blef på nämnde väg rånad på allt sitt gods och sina penningar. Samma missöde träffade ock en på resa till Sköfde för att hämta sin son. Alltså är det nödigt att man antingen förser sig med vapen eller inställer resan nattetid på denna farliga väg.
 

Texten ingår en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne "Skultorparn" Andersson och Alf Brage
- den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage

Vapnet är en slaglåspistol, (som använder tändhatt istället för flinta och eldstål).

Slaglåset kom i början av 1800-talet, och det stämmer bättre med att den daterades till ca 1840-tal.
 
Den här typen kallades för Weinbergpistole, Vinbergspistol eller Smålänning.

I Sverige kallades de för ”Smålänning” eftersom många småländska vapensmeder tillverkade denna modell, men de tillverkades även i övriga Sverige.

De fanns i olika varianter med utvändigt rund, eller
oktagonal (åttakantig) pipa,och med en eller flera
slätborrade, eller räfflade pipor.
 
De var för självförsvar, och de var vanliga på den tiden.