Storekullen är idag ett bostadsområde med dussinet hushåll. När det sista jordbruket lades ner på 1970-talet, bröts en mer än fyrahundra år gammal tradition.

Storekullen nämns i jordeboken år 1564, då under beteckningen Kronohemman. Men odlingen är säkert äldre än så. Namnet Billingh finns första gången i ett bihang till Västgötalagen på 1300-talet. Det var ett av de berg i landskapet, som betecknades som allmänning enligt Västgötalagen. Vem som helst hade rätt i äldre tid att svedja till åker på sådan allmänning. En allmänningsbonde hade av hävd äganderätten till sin jord. Ett på så sätt ovanligt markområde!

För att få in skatt, så började Kronan med Gustav Vasa att dra in jord till staten (Kronan). Skattegårdar kunde dras in till Kronan om de inte skötte sig efter noggrannt uppsatta regler eller inte betalade sin skatt.

Storekullen är alltså en gård med gamla anor, som sträckte sig från torpet Vasen ända in i Ljungstorp. Gården har genomgått många stadier av status för sitt brukande. Först dyker den upp som ett Kronohemman 1564, ägt av Kronan (dvs staten) med ett helt mantal (dvs en gård som kunde försörja en hel familj!).

Förste brukaren var Kronobonden Anders och senare hans son. Troligen hade han fått gården indragen till Kronan för svårigheter att betala sin skatt för sin allmänningegård. Gården var trots sin yta svår att få avkastningen att räcka till både räntan och försörjning.

1570 står gården som öde med Anders namn bredvid. Många bönder fick gå från gård och grund i dessa tider av betungande pålagor. 1578 står "Skiellmezkulla utan brukare" - "öde/otagen". 1590 hade troligen Anders son Anders gjort ett nytt försök att bruka gården och eftersom han var yngre fick han höjt från 4 till 6 dagsverken, i övrigt oförändrad ränta.

1612 blev Storekullen skogvaktarboställe, då det låg inom den bildade Kronoparken på Billingen och man läser i Jordeboken att "skogvaktare haver fri städja, K. Majs bref".

Sedan förlänades Adeln gården som Frälsehemman från Kronan och 1628 års jordebok beskriver Jöns i Kullan som brukare. 1636 beskrivs det som Adelsgods med Jöns som brukare och senare tillförs Bengt Gylta och vidare dottern Ingeborg Bengtsdotter Gylta som innehade Rådene säteri med Storekullen som utgård, död i mitten av 1640-talet. 1651 ingick det så i drottning Kristinas donation till greve Magnus Gabriel De la Gardie - det s k Höjentorpsgodset som "arffeligt frälse" liksom Lillekullen, Löten, Ambjörntorp och Dyngesäter. Dessa gårdar kom därför senare att bilda Höjentorps fögderi.

1681 blev det genom reduktionen indraget till Kronan igen, eftersom det låg i Kronoparken, som var sk "förbjuden ort" (låg inom området för stadga 1647 om friparker), men försörjde ändå den adel som tidigare haft besittningsrätt, nu 1689 Johan Abrahamsson Brun (adlad Ridderbjelke) genom lön från Storekullens "räntor". Johan Abrahamsson Brun var innan dess knuten till Ängerås 1685-1689.

Riktigt Kronohemman var det senare under hela 1700-talet fram till att skattebefallningsmannen över Höjentorps fögderi 1805 skattefriköper Storekullen. Dessutom börjar man i allt snabbare takt dela upp Storekullen i mindre mantal och med olika ägare, så att det 1904 finns en lång rad personer som har anknytning till Storekullen som ägare och/eller brukare.

1805 blir det alltså ett Skattehemman, som snabbt efter hand delas upp. Under en tid används Storekullen som en förvaringsplats för människor med smittkoppor från hela närområdet väster om Billingen. Oåren fortsatte med missväxt och sjukdom. Det gick t o m så långt att hela Skaraborgs län offentligt kallades "ett kräftsår på statskroppen"!!

Det finns en rad statare, intäktslägenheter och olika ägare senare till olika delar av den ursprungliga gården, som också många gånger ändras vad beträffar mantal, dvs "försörjningsgraden" genom åren.

Ursprungsgården låg där de första byggnaderna på vänster sida ligger idag när man svängt in på Storekullevägen.

En mycket nära granne får Storekullen i kronotorpet Lille Kullen, nämnt fösta gången i jordeboken 1596. Därefter börjar man också använda Store Kullen och Lille Kullen, som namn på de båda näraliggande lägenheterna.

I det andra huset t v på Storekullevägen idag, bodde förr Oskar Teodor Klint som en tid var grindvakt i Broholm på 1950-talet och tog sig dit med dressin till den lilla vaktkuren med liggbänk som fanns där då. Oskar Klint var född 8/11 1891 i Norra Fågelås och död 14/11 1959 i Varnhems församling boende på Storekullen 1:24. Gift den 9/10 1925 med Gerda Charlotta Klint född Andersson 9/10 1888 i Södra Fågelås och död 23/9 1956 boende på Storekullen 1:24 i Varnhems församling.

Lite längre ner, alldeles nära järnvägen, ligger ett torp (saknas ännu på 1877 års karta) som beboddes av Oskars bror Fritiof Lorentz Karlsson-Klint. Han är far till den Gunnar Karlsson-Klint som 1942 köpte banvaktsstugan i Våmbskleven av Anna Sjöberg, död 1943. Fritiof Karlsson-Klint var född den 27/9 1883 i Norra Fågelås och död den 11/3 1974 i Varnhem boende på Vallehemmet i Axvall. Gift den 21/11 1914 med Ester Elisabeth karlsson, född Andersson 26/4 1884 i Södra Fågelås och död 24/10 1937 i Storekullen, Varnhem.

I Storekullen arrenderade även Hjalmar Holmberg med familj en liten gård under förra seklets första hälft. Hjalmar som på äldre dar blev bomvakt för bommarna vid Vasaplan och Skaraborgsgatan - se avsnitt på www.saj-banan.se - klicka här!

(Texten bygger bl a på en sammanställning som gjorts av Arne Sträng, Ljungstorp med ledning av Gerd Silfversparres utredning, Storekullen, artikel i Billingsbygden.)

1981 skrevs följande om Gerd Silfversparre i Billingsbyggden:

GERD SILFERSPARRE var bosatt på Storekullen vid Ljungstorp och har intresserat sig för gårdens/områdets historia. I sin ungdom utbildade hon sig till teckningslärare. Som jordbrukarhustru i Värsås har hon upplevt lantbrukets villkor. Vid sidan om detta tjänsgjorde hon som lärare i Värsås och Skövde, samt skaffade sig universitetsutbildning innan begrepept vuxenstuderade fanns.