Granbacken låg på 1960 års karta i västra delen av Fiskaregårdsskiftet tillgängligt från Ängerås med en liten väg fram till bruksvägen mellan Svea och Ängerås - en gammal kyrkväg till Skarke. Platsen är en glänta i skogen (25¹_X) som odlades av backstugusittarna i Granbacken, en backstuga under Fiskaregården.

Arne "Skultorparn" Andersson uttrycker i Billingen längesen 1989;

Granbacken förföll med åren alltmer och är numera rivet (1966) . En granne, Arthur Pettersson, rev ner huset. Han fick 50 kr för jobbet och fick också virket, vilket dock aldrig användes. Ett helgerån att utplåna detta och så meningslöst. Virket är numera bara en förmultnad hög (1989)." - se nedan!

Muntlig tradition förmedlad till Verna Andersson, Ljungstorp, anger att det Nya Granbackens stuga först låg på Uppsala mark nära den 1902-1903 byggda järnvägsbanken för Skövde Axvalls Järnväg. Huset hette då inte Granbacken, utan var en backstuga till Uppsala. Huset flyttades när järnvägen stakades med anledning av beslut i Skövde stadsfullmäktige 1867 för sträckan Skövde - Axvall - järnvägen kom sedan inte att byggas förrän 1903, med start 1904.

Detta hus flyttades alltså 1880 till en äga på Fiskaregårdens skifte lite mer norrut. Skiftet kallades Granbacken "en backe med granar", enligt ortsnamnsregistret (1939), vilket tyder på att denna natur gett namnet på både det Gamla och Nya Granbacken. Nya Granbackens stugas placering vid Uppsala - Altorp innan den flyttades 1880 - se mer om denna gamla stuga på ljungstorpshistoria.se  A. 16 "Nya Granbackenhuset" 

Det skedde som ersättning för ett äldre Granbacken som låg längre österut på Fiskargårdsskiftet - läs mer om det 'gamla' Granbacken på ljungstorpshistoria.se - A. 92 a Gamla Granbacken

'Nya' Granbackenhuset är den stuga som på kartan ligger helt inne på Uppsalas mark vid i den norra delen av dess ägor. (Ytterligare en stuga ligger strax utanför den norra gränsen för Uppsalas marker).

De kallades troligen inte något speciellt, där de utgjorde någon form av inhyses/backstugor. Husförhörslängderna visar tydligt att Uppsala hade åtminstone en stuga för inhyses på gården. Byggnaden ute på de öppna fälten ser ut att ha markerats som väderkvarn och skattelängder för tiden upptar en husbehovskvarn för Upsala.

Om vi antar att denna stuga är platsen för inhysesstuga på Upsala - får vi följande boende enligt Husförhörslängd:

Inhyses i backstugan vid Upsala 1779 -->
Enkan Maria Nilsdotter, född 1723 - dör nu 1802
Dotter Cajsa Andersdotter, född 1761 - skrivs in 1791 också som piga Upsala & står samtidigt skriven på Backstugan och gården som piga
Ingen skrivs inhyses under åren 1802 - 1840

Inhyses i backstugan vid Upsala 1840 -->
Inhyses Anders Larsson, född i Sjogerstad 1811 den 9/1 - flyttar in 1840 med fru och ut igen 1841
Hustrun Stina Jonsdotter, född i Sköfde 1809 den 11/12

Inhyses i backstugan vid Upsala1846-1861;
Inhyses           Petter Larsson, född i Warnhem 1802 den 24/6 -ut inhyses till Flinkebo, Bäckedalen 1854
Hustrun           Eva Svensdotter, född i Fröjered 1804
Dotter              Helena, född i Warnhem 1831 - flyttar ut till Kjerrtorp 1852
Dotter              Anna Lisa, född i Warnhem 1834 - flyttar ut till Blomberg 1850
Dotter              Marita Christina, född i Warnhem 1840 den 24/5 - dör 1848
Dotter              Inga Charlotta, född i Warnhem 1847 den 8/8 - dör 1847

Tre år efter ovanstående utflytt från backstugan - flyttar följande sällskap in:
Skomakare/
Enkeman          Johan Fredrik Larsson Kling, född i Warola 1822 den 26/6 - in 1857- ut till Milliomgården 1861
                         (Not; "Aldrig dömd för brott, dömd 1854; försvarslös till 2 års arbete på Roten, uppförandet gott)
Pigan                Lovisa Andersdotter, född i Warola 1829 den 17/12 - in från Sköfde 1857
                          (Not; " 1852 dömd för svartkonst, inget sedan dess)
Oäkta son         Johan Alfred, född i Hagelberg 1854 den 3/8 - flyttar in 1857 från Sköfde
Oäkta son         Carl August, född i Warnhem 1858 den 16/3
Dottern              Charlotta Christina, född i Warnhem
Oäkta son         Frans Hans, född i Warnhem 1860 den 6/8
Lärling               Svante Andersson, född i Åsaka 1842 en 3/2 - flyttar in 1859
                                                                                                - hela "gänget" flyttar alltså till Millomgården 1861
Därefter står stugan tom ett antal år.

Stugan byggdes upp och kallades Granbacken på Fiskaregårdsskiftet inför Lövgrens flytt dit - av fadern ihop med sonen Frans Löfgren, som då flyttade hem ett tag.

De hade då fått/köpt den gamla stugan av Uppsala. Sonen Frans var ju då  18 år gammal och hans far endast 41 år gammal. Frans jobbade dessutom som dräng på Trädgården, direkt innan han flyttade "hem” till det nyuppförda Granbacken den 24/10 1881.

Trädgården ägdes då av arvingarna till Uppsala. Han hade lämnat familjens tidigare hem Kärret, för att arbeta som dräng under ett år i Trädgården innan han nu alltså återvände till det nya huset i Granbacken.

Vore väl inte otroligt att familjen via honom lovades/köpte huset från Uppsala för flytt och att marken ordnades med Fiskargården på en intäkt lite högre upp i terrängen - "en backe med granar på”- enligt ortsnamnsregistret.

Dessutom visste man från Uppsalas sida redan att järnvägen skulle dras just där huset ligger, då järnvägen måste ha provstakats efter Skövde Stadsfullmäktiges beslut den 8/1 1872 - om en kommitté för undersökande av järnvägs byggande öfver Billingen”.

Provstakningen finns med som en röd linje på 1877 års karta förbi området, trots att banan inte kom att byggas förrän ca 25 år senare, 1902-1903, och startade sin verksamhet 1904-03-31.

Ur husförhörslängd för det flyttade huset till 'Nya' Granbacken:

1881 den 24/10 flyttar in;
Arbetskarl Sven Johansson Löfgren, född i Husaby 1840 den 17/6 - i m. familj fr. Kärret - och dör här 1892 - 11 år efter inflytten, då endast 52 år gammal
Hustrun Maja Stina Svensdotter, född i Skövde 1837 den 8/2
Dotter Anna Matilda, född i Varnhem 1869 den 28/2
Dotter Maria Elisabeth, född i Varnhem 1872 den 28/2
Son  Oskar Sigfrid, född i Varnhem 1877 den 9/10
Son Frans, född i Varnhem 1863 den 21/7 - flyttar "hem" till Granbacken den 24/10 1881 från Trädgården
                      där han varit dräng under 1 år (Trädgården ägs av arvingarna till Upsala)
Son Johan August, född i Varnhem 1880 den 13/7

- Se fortsättning av boenden på 'Nya' Granbacken här nedan!

Livhusar Frans Lövgren 1863-1920

Antagen 1884-02-23 vid Livregementets Husarer (K3),
Vadsbo skvadron, Lunne rote, husartorp 69, Götlunda församling

Frans var 165 cm lång

Läs mer om familjen Löfgren på ljungstorpshistoria.se - A. 50 Lövberga

Enligt utsago skall detta Granbackens torphus legat vid järnvägsbanken vid Altorp och rivits, flyttats och byggts upp längre upp i skogen på odlingsgläntan på Fiskaregårdsskiftet inför bygget av SAJ-spåren. Spåret stakades nämligen ut 1867 genom beslut i Skövde stadsfullmäktige, men kom inte att byggas förrän 25 år senare.

Verna skriver om stugan i Billingen längesen 1995 runt Robert och Augustas tid 1940-1950-talet - se mer längre ner på sidan;

"Stugan hade två rum och ett tillbyggt kök och en köksfarstu och en finfarstu. Det är tveksamt om stugan någonsin varit rödmålad. Först kom man in i köksfarstun. Till höger var dörren till köket. Den hade inget handtag utan man öppnade dörren genom att vrida om en stor nyckel som satt i låset. Så kom man in i köket. I gruvan stod järnspisen med en häll bredvid. En skänk, ett bord och en kökssoffa var möbleringen.

Till vänster, över en hög tröskel, kom man in i rummet. Här fanns en säng, en soffa, ett bord, två chiffonjeer, en skänk och några stolar och en öppen spis. Tavlorna, de gamla oljetrycken, satt högt upp under taket. Vita trådgardiner hängde för fönstren. Gick man till höger fanns en dörr till fin-ingången och ytterligare en dörr till det rum som aldrig värmdes upp. Där förvarades allehanda ting, också mat, som behövde stå kallt. Om sommaren när det var varmt användes det oeldade rummet som sovrum. Det var så gott som jordgolv i stugan. Bräderna hade murknat och på senare år låg trasmattorna direkt på jorden på en del ställen.
 
Till stugan hörde också en åker där man odlade havre och råg och förstås potatisen, en ladugård och ett uthus. Robert och Augusta hade en tid både en häst och en ko.

Johannes Larsson (1830 - 1922), till Granbacken 1893.

JOHANNES LARSSON MED HUSTRUN CHARLOTTA JOHANSDOTTER TILL GRANBACKEN 1893
 

(All text i detta avsnitt kring Granbacken bygger på text i Varnhemsbygden 2007, artikel av Verna Andersson och Arne Sträng, Ljungstorp)

"1893 flyttade Johannes Larsson med hustrun Charlotta och familj in i Granbacken. Det blev deras eget ägandes ställe på så kallad ofri grund. De kom närmast från dagsverkstorpet Strömshagen under gården Tomten i Skarke. Det innebar en frihet från dagsverken och på så sätt utgjorde torpet ett steg i karriärstrappan bort från att vara direkt underställd någon annan med sin arbetstid som dagsverksarbetare.
 
Granbacken var alltså ett s.k. förpantningstorp. En förpantning avser upplåtelse av egendom på viss tid mot ersättning. Förpantningstorpen löpte oftast på 49 år, ibland kortare tid. Kontrakt upprättades, som måste godkännas av häradsrätten. Inteckningen måste förnyas var tionde år för att nyttjanderätten skulle få behållas. Om förpantningsägaren var av hög ålder vid tidens utgång hände det ibland att han och hans hustru fick behålla den under sin livstid. Efter tidens utgång gick det tillbaka till grundfastigheten, i det här fallet Fiskaregården, Klostret Varnhem.
 
Familjen bestod av följande medlemmar:
Mannen Johannes Larsson, född 1830 i Norra Lundby - död 1922
Hustrun Charlotta Johansdotter, född 1838 i Lyrestad - död 1923
Barnen:
1. Augusta Johansson född 1869 i Norra Ving - död på Vallehemmet 1951
   (gick under namnet "Augusta i Nolgården", städslad hos Nils Andersson, förblev ogift)
2. Lars Johan Johansson född 1871 i Varnhem
3. Emma Kristina Johansdotter född 1875 och död 1878 i Varnhem
4. Elin Sofia Johansdotter född 1877 i Varnhem
 
Innan Johannes blev torpare i Strömshagen hade han tjänat i Tranum hos baron Gyllenhaal på Härlingstorp. En kort tid bodde familjen också i torpet Stenstorp under Ledsgården, strax intill Strömshagen. De hade även tillbringat ett år i Ulunda, men från 1874 till 1893 var Johannes torpare i Strömshagen och från 1893 till hans död 1922 bodde de i Granbacken. Året därefter, 1923, dog Charlotta på fattigstugan (dåvarande ålderdomshem) i Ljungstorp. Torpet kunde sedan vidaresäljas på sin återstående tid av arvingarna.
 

Yngsta dottern, Elin Sofia Johansdotter, flyttade hemifrån 1894, 17 år gammal, till Valtorp och har därefter tjänst som piga i Skattegården i Norra Lundby. Där är hon skriven, när hennes dotter Ellen Maria föds 1898. Ett och ett halvt år senare, i maj 1900, kommer sonen Karl Oskar till världen. Elin Sofia är då piga hos P. A. Pettersson på Hålltorp.
 
Inget av barnen har någon anteckning om vem som är deras fader. Båda växer upp hos morföräldrarna i Granbacken, där de till och med är skrivna som fosterbarn. I maj 1901 stiger Elin med efternamnet Johansson och de två små barnen ombord på ett emigrantfartyg i hamnen i Göteborg med biljetter destinerade till Pittsburgh i Pennsylvania i Nord-Amerika.

Farmor och farfar till Verna Andersson, Ljungstorp, stod faddrar till de båda små oäkta barnen som flyttade med sin mor Elin till Amerika 1901. Foto av makarna Per August och Matilda Andersson från Rödjan. Dopen ägde rum annandagen jul 1898 respektive annandagen pingst 1900.

Båda dopen förättades av kyrkoherden David Holmgren. Det bör i detta sammanhang erinras om, att han ömmade särskilt för de ogifta mödrarna i samhället. Valet av faddrar var lättförståeligt. Rödjan och Strömshagen, där Elin bott, var närmaste grannar.

Ett foto hemsänt från Amerika av Elin till föräldrarna Johannes och Lotta i Granbacken.

Fotot är av hennes familj Renström med mamma Elin (Ellen) och hennes man Oskar Renström och de båda barnen födda i Sverige, Ellen Maria född 1898 och Karl Oskar född 1900.

Elins dotter Ellen Maria som vuxen i Amerika.

Elins syster Augusta var städslad hos Nils Andersson i Överbo Nolgården, Varnhem som hushållerska. Hon uppfattades som en resolut dam. I den muntliga traditionen berättas, att hon var barnkär och lät grannens barn komma in i köket och rumstera om med den stora, lekfulla Sankt Bernhardshunden.
 
Augusta råkade ut för en svår olycka. Hon hade en gång gått ner för att hämta posten på järnvägsstationen i Varnhem, när hon anfölls av en folkilsken kviga, som rymt från Backa gård. Dåvarande ägaren Konrad Billing kom ridande till undsättning och sköt kvigan på fläcken.

Augusta hade räddat sig upp på stationstrappan, men hon var illa stångad. Hon tillfrisknade dock och tjänade ännu många år hos Nils, innan hon togs in på ålderdomshemmet i Våmb. Där avled hon i april 1951.
 
Jordfästningen av Augusta i Nolgården förrättades av komministern i Skövde, Thore Ekelöf. Augusta fick sitt sista vilorum på den nya, övre delen av kyrkogården i öster. I dödsannonsen står, att hon sörjdes närmast av syskonbarn.

      Anders Lindström med hunden Sappo                                         Henrik Lindström & Nils Andersson, Fallet  

Fest i Granbacken 1930-talet.

Bakre raden Tv; Okänd kikar fram, Tage Lindahl, arbetare Backa, okänd kikar fram, Knut Johansson, Nyborg, son till Oskar och Hilda, nedanför honom; Sonja Andersson, Ljungstorp, till höger om henne; Helga Johansson, Nyborg, dotter till Oskar och Hilda, okänd tittar fram, kille med hatt; Lennart Kjellén, Hagen, bakoom honom; Anders Lindström, Granbacken, tll höger om honom; Gunnar Andersson, Ljungstorp och i övrigt okända från Ljungstorp.

Ser inte ut att ha varit varmt i 'salen'.

Skördefest
Grannarna samlades hos varandra i skörden. Då var alltid Augusta, Karin och Henrik med. Augusta var lättsam och skojfrisk. Ett minne från kaffestunden en gång i skörden var när Augusta satt mitt emot Robert Andersson i Fallet, "Fallar'n" kallad. Han hade ett litet ansikte och stora slokmustascher. Han hällde kaffe på fatet, lyfte det till munnen och blåste så det gick vågor i fatet och mustascherna fladdrade. Augusta upptäckte förstås det och härmade "Fallar'n" till omgivningens förtjusning. Men hon hade förstås inga mustascher som fladdrade.

På bilden finns från vänster; Henrik Lindström, Granbacken, Arne Andersson, Svea, sittande Karin Lindström, Granbacken, Stående Agnes Andersson, Svea, Gustav Andersson , Svea. Längst bak Rune Andersson, Svea, framför Rune; Robert Andersson, Fallet och Augusta LIndström, Granbacken, längst till höger Oskar Johansson, Hökatorp. De två flickorna fr vänster; Verna Anderson, Svea och Ulla Dalström, Nytorp.

Augustas dotter Karin
Augustas dotter Karin Lindström hade epilepsi, eller fallandesjuka som man kallade den sjukdomen förr, och fick anfall ibland. Hon kunde bli lite förvirrad ibland, så det var väl inte alltid så lätt för henne och familjen. En svår olyckshändelse drabbade Karin i början av 1950-talet. Hon fick ett epileptiskt anfall och föll baklänges in i elden i den öppna spisen. Robert lyckades med sin enda arm att lyfta henne brinnande ur elden och släcka den genom att vira en filt om henne. Han lade henne utanför stugan och skyndade sig iväg upp till gården Svea, där det fanns telefon och ringde efter ambulansen.

Till Granbacken fanns ingen körväg så ambulansen kunde inte köra ända fram. Karin hämtades och bars på en bår till ambulansen. Hon kom till Karolinska sjukhuset där hon låg länge och opererades ett antal gånger. Hon var så illa bränd att hon egentligen inte skulle ha överlevt, men det gjorde hon. Karins starka vilja gjorde underverk. Hud flyttades från olika ställen på kroppen till de skadade ställena. När alla operationer var över och läkta, upptäckte man att hon inte kunde lyfta upp armarna helt och hållet. Huden i armhålorna var för kort och man fick göra ytterligare operationer. Men Karin kom hem och levde länge efter detta.
 
Karins starka vilja visade sig vid ett annat tillfälle då hon hade legat sjuk ett helt år. Plötsligt stiger hon upp ur sängen och går ut på gärdet där folk skördade havren och hon var med och band havreneker hela dagen.

Fortsatt boende på Granbacken
Till familjens glädjeämnen hörde pensionsdagen. Då hämtades pengarna och dagen gjordes festlig med en stor kartong maränger! Likadant varje gång.
 
Augusta gick bort den 16 oktober 1948. Det blev inte så lätt för Karin att ta över, men de bodde kvar i stugan. Robert kom under 1950-talet till ålderdomshemmet i Härlunda där Robert avlider den 14 december 1962.
 
Henrik högg i skogen och tidvis hade han arbete borta. En tid bodde han i Göteborg och under en tid arrenderade han Fallet i Varnhem av Robert och Ester Andersson. När Henrik en gång varit borta på arbete och kom hem efter ett par veckor, lade han sig på kvällen i sin kökssoffa. Plötsligt började det röra sig under huvudet på honom. Han flög upp och fick se att råttorna hade byggt bo i huvudkudden! Det gick snart inte att bo kvar i Granbacken och Karin och Henrik lämnade Granbacken och bosatte sig först i Värsås och därefter i Skogs dalen i Tovatorp.
 
Karin avled den 16 oktober 1963 i Tovatorp. Henrik flyttade till Hentorp och bodde där en tid och flyttade sedan till Skara, där han fick arbete på Eccoverken. Först bodde han i Eccoverkens bostäder, därefter i en lägenhet i Centrumbostäder för att till sist flytta till Viktoriagården där Henrik avled den 17 december 2000.
 
Granbacken rivs på 1960-talet
Granbacken rivs på 1960-talet (1966). Granbacken stod öde en tid, men Hermansson i Fiskaregården ville inte att det skulle bli "tillhåll" för några, så han lät riva stugan på 1960-talet. En granne, Arthur Pettersson, utförde rivningen och fick 50 kronor och virket, vilket dock aldrig togs tillvara.

Än kan man hitta en och annan kulturväxt i den igenväxta trädgården såsom Akleja, Krollilja, Funkia och Munkaluver och om våren en del vårblommor men deras hallonland har tagit över mycket och nässlorna är nästan manshöga om sommaren.

Förutom grunden och den nedrasade skorstensmuren finns också lämningar efter ladugård och uthus och en igenstenad brunn. Genom tomten rinner en bäck där Augusta och säkert också Charlotta legat på knä och skurat mattor och tvättat kläder. Ett stort, gammalt sötbärsträd blommar än varje vår.
 

Text: Verna Andersson och Arne Sträng, 2007