A. 114 Inga ve le't

Torp under Löten fram till slutet av 1800-talet - senare inhysestuga

1880 års karta - generalstabskartan Klicka på kartan för att se den större! 1880 års karta - generalstabskartan Klicka på kartan för att se den större!

Vid västra vägen till Löten mitt emot Löta tå låg ett ställe som kallades "Inga vé le´t "- hon var mor till Johan Fredrik Andersson Svan, född i Varnhem 1869-08-27. Han fick namnet Svan som värvad. Väster om uppfartsvägen låg ladugården mitt emot bostaden. Namnet "Inga ve le't" kom sig av att huset stod nära själva ledet upp till Löten från landsvägen.

Här låg också Lötens kvarn vid bäcken, sent fanns rester kvar vid bäcken. I annons från 1817 så beskrivs kvarnen som en  Husbehofvs Mjölqvarn - varaf hälften disponeras - den andra hälften disponerades av Ambjörnstorp.

Inga-vé-le´t hette Inga Andersdotter och var född i Sköfde 1833-05-02 och hon var gift med arbetskarlen  Anders Johansson, född i Varnhem 1821-06-21 och de båda bodde vid Rickesäter, Istrum när sonen föddes 1869. De hade sedan tidigare en son Carl Ludvig född i Varnhem 1864-09-12. 1870 flyttade de till Stora Närsäter.

Formalia;
Boende Svarfarebacken - Klefvens såg

Fredrik Andersson Svan, född i Örebro 1869-08-27, gift 16/12 1900, - död 29/1 1926
Sofia Augusta, född Pettersson i Väste Våla 1862-04-13 - död 13/3 1926

Ägarförteckning Klefvens såg:
1899 - 1926   Johan Fredrik Svahn
1926 - 1926   Änkan Augusta Sofia Svahn
1926 - 1935    hustruns son Per Hjalmar Pettersson

Fotot taget innan flytt 1935. Foto via Arne Sträng, 2017 Fotot taget innan flytt 1935. Foto via Arne Sträng, 2017

Från vänster; Hjalmar Pettersson, hans hustru, bakom hustrun, sonen Sven Warnskog och dottern Lilian Warnskog, Astor Mård, Våmb, Sven Johansson i Vasen. Sittande Oskar Johansson i Vasen (Höka-Oskar)

Fotot taget i Klevens Såg där 'Petter' med familj bodde.

Formalia kring boende i Klevens såg;
Arbetaren  Johan Fredrik Svan, f. Istrum 1869-08-27 -köper & flyttar in 1900 - dör här nu 29/1 1926
Hustrun      Sofia Augusta Petersson, född i Väster Våla, Västm l, 1862-04-13 - dör här nu 13/3 1926
H:s s. f. ä.  Per Hjalmar, född i Väster Våla, Västm l 1887-03-21 - ut 1/11 1901 - in 1907 - ut Sköfde 1917
(Not; Sågverksarbetare)

Nya boende;
Gjuteriarbetare Karl Erik Nyman, f.i Uddevalla 1912-09- 22 - fr Uddevalla 26/4 1926 - ut Sköfde 26/11 1935
Tjänarinnan      Ingrid  Matilda Nyman, född i S:t Johannes Sthlm 1909-07-10 - in fr Skallmeja 16/9 1926
                         - ut till Lidköping 6/12 1927

Ny ägare 1926 blir hustruns son;
Gjuteriarbetare Per Hjalmar Pettersson, född i Väster Våla, Västm l 1887-03-21, gift 15/9 1917, in med familj
Hustrun              Matilda Josefina Nilsson, född i Varnhem 1884-08-15
H:s första äskap Ingrid Matilda Nyman, född S:t johannes Sthlm 1909-07-10 - t, Skalmeja 10/11 1925
Son                     Sven Hjalmar, född i Väster Våla, Västm l 1917-07-20
Dotter                  Lilian  Maria Cecilia, född i Sköfde 1918-11-22
Dotter                  Maj-Britt, född i Sköfde 1923-09-28
Son                     Per Olof, född i Varnhem 1925-07-27
Dotter                  Birgit Signe Augusta, född i Sköfde 1928-10-04    
                            - Klevens såg säljs och hela familjen flyttar till Sköfde 26/11 1935

Sonen Per-Olof
(kallad Olle) med familj hyrar Klevens såg under några år av sina föräldrar

Formalia;
Per Hjalmar Pettersson
, född i Västervåla, Västm län - gift 15/9 1917 - död Tomtegården, Skövde 3/8 1962
Matilda Josefina Nilsson, född i Varnhem 1884-08-15 - änka 3/8 1962 - död i Mariestad 21/9 1971
Per-Olof Warnskog, född i Varnhem 1925-07-27 - gift 28/11 1974 - död i Gullaskruv, Småland 12/1 2008
Sven Hjalmar Warnskog, född i Varnhem 1917-07-20 - änkling 20/2 1997 - död i Skövde 12/6 1997
Hustrun Lilly Viola Warnskog
, född i Trästena 1920-11-18 - gift 5/8 1939 - död i Skövde 20/2 1997
 

Per Warnskog skriver i Varnhemsbygden 1988 om sitt barndoms Ljungstorp bl a följande;

Jag bodde i Ljungstorp till 1935., då vi till min sorg flyttade därifrån. Sommaren 1936 fick jag vra sommarbarn hos
Herman Holgersson, som då hade handelsträdgård i Ljungstorp. Varje lördagsmorgon var en fest, då jag fick sköta tömmarna när vi med vagnen, dragen av Pärla, åkte till Skövde med grönsakerna. Där fick jag också sälja. ....  Sommaren hos Holgersson var en dröm. Jag levde mest på jordgubbar och tjock grädde. Det är i alla fall vad jag mest kommer ihåg.

En som brukade ett litet jordbruk var
Oskar i Ännebäcken. Han plöjde med kor. Långsamt gick det och i varje dikeskant skulle korna ha sig en 'slick grönt'. Ingen gjordes sig någon brådska, allraminst Oskar. Korna hade ok och styrdes inte med tömmar utan med 'hit' och 'frå'. Det var detsamma som vänster och höger.


'KroaGustaf' var en annan figur., glad och nöjd fast han inte ägde mer än de kläder han gick och stod i. Och dom var det inte mycket med. Varje fredag var Gustaf 'på snusen'. Han kom då, glatt nynnande nerifrån Ljungstorps station. Vid genvägen genom 'Kal-Augusta' hage, där jag passade honom, för nu var det pengar att tjäna. Varje fredag sjöng jag *Drinkareflickans död' och 'Bredvid sin häst i gränden'. Jag hade ett arvode om 25 öre. Gustaf grät lite grand över de hemska öden som skildrades i visorna och så gick var och en hem till sitt. Han hade några höns som bodde i samma rum som Gustaf. Där gjorde de alla höns gör då och då, de var inte rumsrena. Det kunde vara i en stekpanna lika gärna som på golvet.

Albin Mars var en annan. Han hadde mist sin ena arm. Detta till trots fanns det ingen som slog Albin i bärplockning. Han var fenomenal. Hans vedstackar var en fröjd för ögat, huggen ved, där inte en enda vedbit stack ut en millimeter längre än den skulle. Han trädgård ver en Edens lustgård. Inte ett ogräs, blommorna prunkande i snörräta rader. Han bodde mittemot där Herman Holgersson bodde med sin kära Judit och tvillingarna Bojan och Greta. Där var Albin ofta gäst på middag. Judit hade ett hjärta av guld.

Anna i Ljungstorp skötte järnvägen. Hon hade nog ganska jobbigt. Väntsalen användes mer av traktens ungdomar än av resande. Hon var nog ute och 'hötte med näven' åt ungdomarna då och då, men dessa hade ju ingenstans att ta vägen då, det fanns inga bygdegårdar på den tiden. Det var i stort sett bara missionshuset och där härskade Emilia med fast och vänlig hand.

'Post-Karlsson' var också en man jag minns. Han kom knegande uppför backarna varje dag, i ur och skur. Han talade aldrig om enbart 'Posten', utan Kungliga Postverket. Enligt vad jag minns lär han också ha dött på sin post. Han hittades på vägen med sin väska och cykel.

En
slaktare fanns det också, som sålde kött, fläsk och korv. Ur en trälåda serverade han sina läckerheter. Sommartid finns det flugor och dom fanns i rikligt mått i lådan. När locket på lådan lyftes steg dessa flugor som ett ett litet moln ur lådan, när det var dags att stänga locket var de påpassliga nog att landa igen. En gång klagade min mor och sade; 'Förra veckan var falukorven sur.' 'Sur', svarade slaktarn, 'stek´en hårdare bara!' Det var då det.