A. 78 Björkängen

Björkängen Ryttaregården 16:15 - avstyckad från Sandbäcken 16:2 -> Klostret 16:15 - idag med adress; Ljungstorp Björkängen 1

Ryttaregårdsskiftet Nr 16 från Billingskanten i öster till Uppsalas gräns i väster.

Sandbäcken med fastighets- registernummer 16:2 med sin avgränsning i väster av landsvägen. 1960 hade tillkommit en avstyckning från Sandbäckenmarken med Björkängen Ryttaregården 16: 15  nära landsvägen på skiftet.

Björkängen byggdes 1957av Egon och Astrid Friman som då bodde i Dalhem, Varnhem i ett hus byggt av Egons föräldrar, Samuel och Nanny Friman. Tomten är på 1 893 kvadratmeter med en bostadsyta om 130 kvadratmeter. De avstyckade marken från Astrids föräldrars mark, Sandbäcken, med Bror och Linnéa Ullberg som ägare. Idag ägs huset av sönerna till Astrid Friman - Jaen & Kjell Friman och Bo Åstrand.

1970 Björkängen flygfoto

Björkängen byggs 1957

Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016 Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016

Här bevattnar sonen Jaen Friman gjutningen av grunden 1957 till det kommande huset.

Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016 Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016

Här en bild ett år senare med ett färdigbyggt Björkängen 1958 vad avser bostadshuset - inflyttningen är sedan länge gjord. Trädgårdsarbete återstår. Astrid och sonen Jaen, nu 7 år, på trappan till sitt nya egna hem.

Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016 Bild från Jaen Friman, Ljungstorp, 2016

1959 föds så Kjell Friman i Björkängen och Jaen har så fått en yngre broder.

Kort biografi kring Astrid född Ullberg gift Friman senare Åstrand

Astrid Åstrand gick ur tiden i juli 2015.
 

Astrid var en historiebärare med massor av historier och historia från bygden, som hon gärna berättade.

Ljungstorps hembygdsforskare har henne att tacka för djup kunskap om mycket och många som annars hade gått förlorad. Hon har villigt låtit sig intervjuas också på band som senare nedtecknats och nu börjat användas på denna hemsida.

Hon var en del av en "aktiv social kärna" i Ljungstorp som gjort mycket för bygden - inte minst i Bygdegårdsföreningen och Hembygdsföreningen. Många har lyssnat, skrattat och njutit av hennes framträdanden t ex i bygdegårdens lustspel "Lunsabingen" - en återkommande lokalrevy med stor framgång! Med sång deltog hon också i körer och som solist i många kyrkliga sammanhang.

Hon gifte sig första gången 1953 med Egon Friman då fader till hennes son Jaen född 1951. 1959 kom sonen Kjell. Egon Friman dog 25/7 1966. Hon gifte senare om sig med Folke Åstrand 6/7 1974, som dog 21/4 1981 - då hade de fått sonen Bo Folke Åstrand, nuvarande ägare till Sandbäcken.

Bild från Verna Anderssons samling, Ljungstorp Bild från Verna Anderssons samling, Ljungstorp

Astrid Åstrand visar i sitt vardagsrum upp vepa och sittbänk med härstamning från grannhuset Annelund - Grönvalls bohag.

Astrids intresse för släkten och historien var stort

Urklipp från Verna Andersson samling, 2016 Urklipp från Verna Andersson samling, 2016

På bilden på urklippet från 1982 Susan Moon med sonen Stephen, sysslingen Astrid Åstrand med sonen Bo, Susans man James och längst till höger Jaen Friman.

Björkängen idag

Från Ljungstorpsvägen väster om huset.

Ljungstorpsvägen med foto av Björkängen från sydväst huset.

Bildspel med Björkängen idag (2015) - 9 bilder

Klicka på första bilden och du kan starta ett bildspel som du manöverar själv genom pilar - större bilder!
Foto Kent Friman, copyright

Tidningsartiklar 1983 från Björkängens 'potatisindustri'

Klicka på texten för att se den större! Urklipp 1983 från Verna Anderssons samling, Ljungstorp, 2016 Klicka på texten för att se den större! Urklipp 1983 från Verna Anderssons samling, Ljungstorp, 2016
17 November 1983. Klicka på bilderna för att se dem större! Urklipp från Varna Anderssons samling, Ljungstorp, 2016 17 November 1983. Klicka på bilderna för att se dem större! Urklipp från Varna Anderssons samling, Ljungstorp, 2016

Eftermäle genom griftetalet vid Astrids begravning

Griftetal Astrid Åstrand 21/8 2015 - begravning i Varnhems Klosterkyrka

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Vi har samlats här idag för att ta ett sista avsked av Astrid Åstrand. Vid ett sådant tillfälle kan mycket sägas om en människa; det är ju ett helt liv som ska summeras. Så långt är denna dag en dag att se bakåt, en dag att minnas, i sorg, men också i tacksamhet för vad Astrid fick betyda för er.

Astrid var född vid Sandbäcken i Ljungstorp. Därmed tillhörde hon Varnhems församling från födelsen. På denna plats i Ljungstorp kom Astrid att bo i stort sett hela sitt liv. Bara den sista tiden var hon bosatt på Vallehemmet. Astrid var hemmakär; hon trivdes i Ljungstorp och ville knappast ens resa bort.

Under sin yrkesverksamma del av livet var hon en tid verksam som hårfrisörska. Dessförinnan hade hon arbetat i Ljungstorps affär. Hon jobbade också på Klostergårdens kafé, och en tid hade hon skaleri.

Astrid blev änka två gånger, och fick då stå själv med ansvaret för familjen. Astrid var, berättade ni, hjälpsam – hon ställde alltid upp. Hon var positiv och glad, egenskaper som hon hade hela livet. Hon var också aktiv i Röda korset, liksom i Ljungstorps bygdegårdsförening. Hon spelade också revy. Astrid sjöng gärna. Hon var med i Varnhems kyrkokör och hon var själv ute och sjöng på äldreboenden. När Astrid blivit sjuk och kom till Vallehemmet mötte jag henne ganska ofta där. Hon var glad och tacksam, hon berättade att hon sjungit i kör och hon sjöng gärna med i psalmerna. Astrids stora intresse var handarbete och vävning. Detta hade sysselsatt henne ofta och länge.

Så långt några stycken ur det liv som var Astrids. I begravningsannonsen läste vi orden: ”Ögonen slutits, tiden var inne. Djup är vår sorg fastän ljust ditt minne. Kärlek och godhet lyste din stig, tack kära mamma vila i frid.”  
När vi talades vid inför begravningen nämndes alltså Astrids stora intresse var handarbete och vävning. Vi skall därför idag i detta begravningstal ta vår utgångspunkt i ett bibelord som återfinns i det Gamla testamentet hos profeten Jesaja. I det 38:e kapitlet och den 12:e versen står det med den gamla översättningens ord: ”Jag har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv, och jag skärs nu ned från bommen”.

I bibeltexten är det inte profeten Jesaja som säger dessa ord utan en kung, en kung som hette Hiskia. Det var så att kungen hade varit mycket sjuk och han betraktade det som han antog skulle bli den naturliga utgången: döden. Han summerade då sitt liv, och det är då han kommer att likna sitt liv vid en väv som vävs. Att likna livet vid en väv, det är ju en vacker bild för livet och för en människas liv. För alla som sett någon väva blir ju bilden tydlig. På samma sätt som tyg läggs till tyg eller garn läggs till garn, och slutligen bildar en väv med mönster och olika färger, så läggs dagar och år till varandra och handlingar och beslut likaså, för att slutligen bilda ett mänskligt livsöde. Inget som är vävt för hand blir väl helt likt något annat och på samma sätt är det med våra mänskliga liv: inget blir det andra likt. Vi har olika gåvor och olika viljor, olika utgångspunkt och vi möter olika händelser och situationer, vilket sammantaget gör, att när livsöden skall summeras, så ser de alla olika ut.
Nu har Astrid vävt sitt liv till slut, och det är väl då rimligt att ni som idag är här för att ta avsked av henne, också summerar och minns. Att ni minns henne och livet tillsammans med henne.

I bibeltexten, där kung Hiskia summerar sitt liv, är det för honom en självklarhet att allt vilar i Guds hand. Även om det är vi människor, du och jag, som med våra liv väver den väv som slutligen blir vår livsväv, så finns Gud alltid med i det som sker och det är han som har satt ramarna. Att vi sedan inte alltid kan se eller uppfatta Guds närvaro, eller att vi väljer att inte erkänna den, det är en annan sak.

Vi människor finns inte här på jorden av en slump. Gud har skapat oss till sin avbild, till att vara lika honom, och det finns ett bestämt mål med allas våra liv. Det målet är att leva våra liv med den Gud som har skapat oss. Gud vill gemenskap med oss alla och han kallar oss till att svara på hans inbjudan. Det är en kallelse och ett ansvar som varje människa har. När vår livsväv skall summeras kan bilden heller inte bli fullständig om vi inte också tar detta med i beaktande. I det att människan är skapad till den evige och oföränderlige Gudens avbild ligger att hon har evigheten i sin hand. I tro får vi ta emot denna gåva, i tro på honom som genom sin död och uppståndelse har banat vägen till evigheten, Jesus Kristus. I honom ligger människans hopp.
Låt det idag bli vår bön att detta skall bli verklighet, för oss och för Astrid.
Amen.

Markus Hagberg, komminister i Varnhem
Publicerat efter förfrågan från Arne Sträng, Ljungstorp