Varnhem AI:12 1880 - 1895
Backstugan Porten (Grannsbacken)

Kvarboende som inhyses;
Mannen Anders Johansson, född i Sköfde 1815 - dör här 1892
Hustrun Lotta Isaksdotter, född i Fägred 1829-01-16 - ut 1892
Son Lars Johan, född i Varnhem 1866-06-27 - ut 1882
Son arbetaren Frans Alfrid, född i Varnhem 1870-02-23 - ut till Skara 1893

Ny boende flyttar in 1894;
Statdräng på Backa Karl Jonsson Grann, f. Warnhem 1845-08-21 - in 1894 fr. Marka - son t. Jonas Grann
Hustrun Anna Charlotta Ström, född i Sätuna 1854-05-30, gift 30/5 1879
Son Konrad Wilhelm, född i Warnhem 1883-06-15
Son Sven Willehad, född i Marka 1892-04-21

Varnhem Alla:1 1895 - 1922
Backstugan Porten (Grannsbacken)

Kvarboende;
Skogvaktare på Backa Karl Jonsson Grann, född i Warnhem 1845-08-21
Hustrun Anna Charlotta Ström, född i Sätuna 1854-05-30, gift 30/5 1879
Son Konrad Wilhelm, född i Warnhem 1883-06-15
Son Sven Willehad, född i Marka 1892-04-21
- familjen flyttar ut till Fagerdalen 1896

Härefter finns inga noteringar om Grannsbacken/Porten. Troligen revs huset på grund av ålder och skick.

Verna berättar i Billingen Längesen Nr 3 1995;

"Grannsbacken kallades den öppna platsen nedanför Smedstorp och utanför Falebäcken. Frida kom inte ihåg någon stuga där. Det var en samlingsplats. Där brukade alla barnen i området samlas och leka. "Dä va fullt mä barn där om kvälla'. Di kom frå' Backa, dä va många statarebarn där, å Karl-August i Falebäcken va mä di andre som bodde därikring. Dä va vi å lekte. Vi sprang å skoja, sjongde å prata. På vintern åkte vi släde. Di bann' ihop sina slädar å gjorde slädparti. Änna uppifrå' Karl Granns, då i Fagerdalen, geck dä å ner te le't där. Dä va ena grinn där. Åt Solberga åkte vi aldri'. Vi stanna på backen där ve Skogsle't.

Om sommar'n geck korna på bete på skogen å hit till le't kom våra kor när vi bodde i Smedstorp. Dä hände ju att di hade ena kalvko. Då skulle den mjölkas medda. Då bruka' mor ha mä nåt gott te kona. Dä va särskilt ena. Ett sellhuve eller en bit sell, dä va' dä bästa ho vesste."

Anna i Falebäcken

Formalia kring Anna Grann - först gift med Soldat Jonas Granns son;
Anna Maria Johansdotter, f. Berg 1854-09-10
1:a giftet 1881, Anders Gustaf Jonsson Grann, f. 1841-03-05, skomakare Backa, son t. soldat Johan Andersson Grann - dör 1885

Barn: Sonen Johan Emil Jonsson, född 1881
2:a giftet 1886, Roten vid Backa 1886 med arbetaren Johan Larsson, som dör här 1889
Barnen Emma Matilda, född 1887 och Gustaf Robert, född 1889
3:e giftet 1897, Anders Pettersson, född 1826
Barn: Sonen Karl August Andersson, född 1897

Anders Pettersson, Vernas farfars far, bodde kvar hos sonen Per August i Rödjan när hans hustru Lisa gick bort. I Falebäcken bodde Anna Grann. Hon var född i Berg 1854. Och det hände sig att de fick kontakt med varandra. I Rödjan tyckte Tilda, Per Augusts hustru att det plötsligt blev en sådan åtgång på hennes kaffebönor. Hon upptäckte snart att det var Anders, hennes svärfar, som lät en strut då och då slinka ner i sin väska. Så småningom fick hon också veta att det var Anna Grann som blev uppvaktad med den åtråvärda varan."

Den 24 juni 1897 stod bröllopet mellan Anders, 71 år och Anna, 39 år. David Holmgren vigde dem. De hade båda varit gifta tidigare och hade vuxna barn.  De fick sonen Karl-August Andersson, född 1897-05-21, en månad innan bröllopet, och bodde nu tillsammans på Falebäcken där han dog 1907. Sonen Karl August Andersson var då 10 år gammal. 1929 lämnar de Falebäcken efter en förödande brand som tog hela huset.

Skönt var det för alla när Anders flyttade till Falebäcken . Han fick en hustru igen och per august och Tilda fick lite bättre plats och Tilda kunde "rå sig själv" lite. Både Anders och Tilda var starka människor som visste vad de ville och ibland skar det sig mellan dem.

Jag frågade Frida om hon kom ihåg Anders, Fridas farfar och min farfars far. "Jag minns farfar så att ja' kan säga att ja' sett' en en enda gång. Då va' han hemma hos Anna. Ja' ser'n  som han sutte mä en stol framför sej så här. Ja' kan säja han va' varken stor eller liten. Han va' normal ätter va' ja' kan bedöma", svarade Frida. Frida var tio år då Anders dog 1907. Han var född 1826. Anna då, frågar jag, hur såg hon ut? "Dä va' ena stor kraftig människa. Var allmänheten lik", svara Frida.

Gemensamma sonen Karl August

Anders och Annas son, Karl-August, föddes den 21 maj 1897, samma födelseår som  Frida. "Karl-August va allt lite bortskämder", säger Frida och tänker tillbaka på hur det var. "En liten nyfödder i den där lilla stuga där i skogen..." Det kanske inte var så konstigt om han blev lite ompysslad om man tänker på syskonskarans ålder. Karl-Augusts yngsta broder var åtta år äldre och hans äldsta broder var fyrtioåtta år äldre! Halvsyskon förstås, men ändå! Anders blev 'far' åt dem alla.

Karl-August var liksom Frida själv, en pigg liten unge. Han har berättat själv att rackartygen var många, men säger också att han hade "läromästare" på området. "Gär dä, Kal-Agust, gär dä! sae di" säger Karl-August och härmar de som försökte få honom att utföra de rackartyg som de själva inte vågade. "Å ja' va ente sener!" Han berättade om en gång när han "låste in en gubbe. Å han banka å slo' å velle ut." Då öppnade han dörren kvickt "å slängde in stopen"! Den här händelsen har av någon anledning "vandrat" vidare i den muntliga traditionen. Den berättades för min farfar, Per-August Andersson i Rödjan och vidare till hans söner, min far och farbror, och de berättade den för mig. Jag fick den sedan bekräftad av Karl-August själv. "Gubben" som blev instängd var Karl-Augusts far, Anders.

Berättelsen säger mycket om hur det var i den lilla ryggåsstugan där uppe i skogen. Karl-Augusts far var ju så mycket äldre än de övriga i familjen. Han kunde väl vara i 75-80-årsåldern när detta hände. Det sägs att Karl-August fått tillsägelse av sin mamma att se till att Anders inte gick upp och ut under tiden hon var borta. Anders låg till sängs och Anna var för försörjningen tvungen att gå ut i bygden och arbeta för att få några kronor och lite mat. Karl-August, som var satt att vakta, hade inte ro i kroppen att sitta där hela dan. Han ville ut och leka. Inget fel på uppfinningsförmågan. Han tog en kvast, lagom lång, och satte den under dörrhandtaget, så att det inte gick att trycka ner. Men när Anders började hojta därinne, blev Karl-August rädd att Anders behövde kissa och tog "stopen", som stod utamnför stugan, och slängde in till honom. Sedan låste han kvickt igen och stack iväg för att leka.

Barnen fick börja hjälpa till och ta ansvar tidigt. Men händelsen visar också att barn är barn, somliga med lite större uppfinningsrikedom, än andra. Det är nog därför som denlilla berättelsen levt kvar genom generationerna. Man har på något sätt alltid uppskattat Karl-Augusts förmåga att lösa svårigheter, även senare i livet.

Jag talade med Karl-August under hans sista år då han var på ålderdomshemmet i Timmersdala. Han var en optimistisk och glad människa och han talade gärna om Falebäcken och berättade att det var en liten ryggåsstuga med ett rum. Det var troligen halmtak på stugan. Han berättade att det var många barn i stugorna runt omkring och att de ofta samlades och lekte tillsammans. Men även här fanns det rangskillnad. En del var torparebarn och en del backstugubarn och det hände ibland att torparebarnen ropades hem för att de inte skulle leka med backstugubarnen...

Vid bäcken, som rann precis bakom Falebäcken där Karl-August bodde, samlades man för att tvätta. "Dä va' ena hôlj där", säger Karl-August, "å där la' di ut en stol i vattnet å sen banka di tvättklädera på den." De hade dämt upp vattnet där så det blev som en liten bassäng. En "stol" var en  bänk, kanske med ben på, eller också bara hopslagna bräder som lades på stenarna. Vattnet var friskt och rann fint, så tvätten blev ren och fin. "Men dä' va' ju sunn om di som tvätta neraföre...", sa Karl-August.

När Karl-August gifte sig 6/12 1929, bosatte han och Hildur sig i stugan. Karl-August hade byggt till lite, när de flyttade in, och han hade ställt in en järnspis. Den 12/12 1929 - en dag när Hildur bakade, blev det för varmt bakom spisen. Plötsligt började det brinna i väggen. Det blev dramatiskt, men alla kom ut ur stugan. Folk kom springande dit. Det var vinter och de öste snö på för att hindra elden. Men stugan gick inte att rädda.

Frida bodde vid denna tiden i Våmb (Bäckstorp) och de såg därifrån att det brann uppe på Billingen. Hennes föräldrahem låg precis i den riktningen och hon blev rädd att det var det som brann.  Fridas mamma fick ta hand om Karl-Augusts familj. De var närmsta grannarna. Hon hette Maria Elisabet Lundqvist Andersson, född i Varnhem 1858-03-01 och bodde i Smedstorp A./'Karl Johan'a' med sin make Karl Johan Andersson.

Det fanns en gammal stuga på Lövstad uppe i Ljungstorp. Kristin på Skogen hade bott där. I senare tid minns vi den som "Ottos". Den stod tom och där fick Karl-August flytta in tills vidare 1929. Med den envises okuvlighet började han genast bygga om den nyinköpta grannsstugan som kallades Löfstad och snart stod där ett stort hus som fick namnet Lövvik. "Han va' ente dummer. Å en riktig spelevink va' han", säger Frida och minns honom med glädje.

Karl-August har på senare tid bott på många fler ställen. Det blev en stor familj. Tio barn och dessutom tog de hand om äldre släktingar. Det var ett stort "mata-lag" men när jag frågar Karl-August om det inte var besvärligt ibland svarade han: "Ja' tycker inte dä har var't arbetsamt. Inte! Ånej!" krig, arbetslöshet, stor klasskillnad, dåliga kommunikationer - det levde man med. Och ändå fina minnen från den tiden! På ålderdomshemmet behövde inte Karl-August bekymra sig längre. Maten stod på bordet vid bestämda tider, och ett fint rum med en skön säng hade han. Men "ja' bara fruser om föttera' iblann nu. Dä ä den här foten. Ja' å tvongen å setta å skubba'n." Det var lite svårt med cirkulationen i benen. Karl-August gick bort den 22 februari 1985."

Troligen bor Anna Grann i Falebäcken redan 1881, när hon gifter sig med sonen till soldaten Jonas Grann, Anders Gustaf, född 1845. Falebäcken har mycket med soldaterna vid soldattorp Nr 326,(Fallet) att göra sedan svärfaderns tid som soldat, då han flyttade in i soldattorpet som soldat år 1840. Yterligare en man hinner hon med här och blir återigen änka, innan hon skrivs här på Falbäcken i husförhörslängden 1895.

Varnhem Alla:1 1895 - 1922
Falbäcken under Ängarås

Kvarboende;
Inhyseshjon enkan Anna Maria Johansdotter, född i Berg 1854-09-10
3:e maken Anders Pettersson, född i Warnhem 1826-01-30 - gift 24/6 1897 - dör här 1907
Son i 1:a giftet Johan Emil Jonsson, född i Warnhem 1881-02-11 - in 1890 - ut 1897 - åter 1900 - ut 1904 - åter 1905 - 1910
Dotter i 2:a giftet Emma Matilda, född i Warnhem 1887-05-06 - ut till Kungslena 1903
Son i 2:a giftet Gustaf Robert, född i Warnhem1889-06-04 - ut till Rådene 1904
Gemensam son Karl-August, född i Warnhem 1897-05-21 - ut till Lundby 1914 - åter hem 1915

Varnhem Alla:2 1922 - 1938
Falbäcken under Ängarås

Kvarboende;
Änkan Anna Maria Johansdotter, född i Berg 1854-09-10 

Son/mannen Karl-August Andersson, född i Warnhem 1897-05-21
Hustrun Anna Hildur Viktoria Pettersson Andersson, född i Vilske Kleva 1900-01-04, gift 6/12 1929
Dotter utom äktenskapet Agnes Viktoria, född i Vilske Kleva 1919-01-24
Dotter före äktenskapet Anna Britta Andersson, född i Öglunda 1920-10-24
Son efter lysning Karl Gustaf Harry, född i Öglunda 1925-01-29
Son Sten Axel Olof, född i Varnhem 1926-08-28
Son Lars Erik Arvid, född i Varnhem 1928-08-31 
- familjen och änkan flyttar ut efter att huset Falebäcken brunnit ner - till Löfstad/Lövvik 1929