A. 121 Avrättningsplatser - Galgbacken Valle och Larsabacken Kåkind -  nära varandra i Ljungstorp

Partering och stegling Partering och stegling

Alf Brage berättar;
 

Vid de allmänna vägarna placerades också avrättningsplat-serna. Anledningen var givetvis att skärpa laglydigheten genom alla vägfarande och gående på vägen skulle se vad straff man kunde få när man gjort något olagligt. Säkert skärptes laglydigheten bra vid åsynen av platsen och givetvis då avrättning skett och kanske också stegling och partering då hjul och stolpe klätts med avrättades kroppsdelar. "Till skam och varnagel för andra!"

Rådbråkningen avskaffades år 1835, men det gick fram till år 1841 då även steglingen och andra s.k. kvalificerade eller skärpta straff förbjöds. 1846 strafflag föreskrev att avrättning endast skulle förekomma med halshuggning.

Sista avrättningen i Sverige verkställdes kl. 08.30 den 23 november 1910, då Ander avrättades med fallbila (giljotin). Dösstraffet avskaffades helt 17 juni 1921.

"Gula-lia" - en vägstump innan galgbacken

"Gula-Lia" ett stycke av Ljungstorspvägen innan galgbacken med gulaktigt färgat grus, som gett namn till vägdelen, långt innan asfaltering.

(Bild från Verna Anderssons samlingar, Ljungstorp, 2013)

Avrättningsplatser utmed Ljungstorpsvägen

Bödelsyxa för halshuggning Bödelsyxa för halshuggning

Valle härads avrättningsplats:

 

Nära Djäknekrogen, mitt för Lötens gård, på höger sida om vägen, är en bergsklack. Där finns ett träkors och en sten med årtalet 1859. Detta är Valle härads avrättningsplats, som också kallas "Klasa-backen" efter den siste som här avrättades 1859, Claes Förberg, Varnhem (- se mer nedan!) 

Platsen hette då i officiella dokument "Hansa-backen" efter den Hans som avrättades här 1820. På 1850-talet mördade Förberg sin fästmö i Vagnsjön vid Höjentorp. Godsägare Lundberg på Höjentorp fann henne där vid Kungsbron. Fästmön var med tvillingar. Förberg avrättades vid Löten 1859.

Alf Brage berättar;
Det finns dock uppgifter som kan tolkas som om Hans Gunnarsson som avrättades 1820 skulle vara den förste som avrättades vid Löten. Men också att det finns en karta från 1690 som visar platsen för 'Verpesten* - (Werpe-sten) vid Djeknekrogen

* "Werpe-sten" tolkas som en så kallad "kasthög" där man kastade en pinne eller sten då man gick förbi för att inte bli förföljd av den dödes ande. En sådan "kasthög" fanns också vid Valle härads avrättningsplats.

Enligt brev till expeditions-kronofogden i Höjentorps fögderi den 7 april 1820 skriver man att "Axevalla hed nu mera begagnas till Exercisplats för Konliga Westgötha och Skaraborgs Regementen, icke anses lämpligt att Executionen förrättas å den derstädes af ålder varande afrättmnigsplats, har Landshöfdinge Embetet härmed velat förständiga Eder att genast utse, samt låta afrödja och i behörigt skick försätta någon lämpelig och invid allmän väg belägen plats å Kronoparken Billingen i Valle Härad, ej mindre till begagnande vid en nu förestående execution å den till döden dömde Bonden Hans Gunnarsson och framledes ..."

När Förberg skulle avrättas 1859 framställdes tydligen först ett förslag om att han skulle avrättas på den gamla avrättningsplatsen vid Axevalla hed, men Länsstyrelsen gillade inte det med anledning av att det nu var mötes- eller övningsplats för krigsmakten.

Landshövdingen skrev; "derest aftal icke kan ske med egaren af hemmanet Djeknekrogen  om begagnande för nämnde ändamål af Hansabacken, der afrättning förut skall skett, skyndsamt utse och här föreslå annan lämplig afrättningsplats inom Walle härad." (Nu vet vi att det blev på 'Hansabacken' som avrättningen gjordes 1859.)

Hemmansägare Karl Bengtsson född 1856 Berg:

"Min mormor var med när de avrättade Klas Förberg. De hade varit i Skövde kyrka, där han fick åhöra sin sista predikan och fick nattvarden. När de sedan for till Löten var det tjogtals med skjutsar efter Förbergs skjuts och massor av folk sprang bredvid. De körde så fort att de som sprang knappast hann med. Då högg de tag i vagnarna och riktigt släpades med över berget." (Förberg har lokalt kallats Furberg)

Verna berättar;
"Efter begravningen grävdes Förberg ner i en enkel kista vid Galgbacken, där senare brädorna kom i dagen. En tid därefter tog släkten upp kvarlevorna och tog ner till kyrkan och placerade dem vid utsidan av kyrkogårdsmuren, där han grävdes ner. I senare tid grävdes liket upp av misstag - ett lik som då saknade huvud.

Arne Sträng berättar;
I Stenum fanns en läkekunnig som tog hand om huvudet som han skulle undersöka 'vetenskapligt'.


Kåkind Härads avrättningsplats:

 

Kåkinds härads avrättningsplats finns med på en karta från år 1690 under namnet "Werpesten" vid Djäknekrogen. Den ligger på Åkatorps mark ett antal 100 meter från Djeknekrogen på höger sida om man färdas från Varnhem.

I muntlig tradition berättas fortfarande att man steglade de avrättade och hur hjulet gnisslade vid Kåkinds härads avrättningsplats. Det är Robert Svensson i Granbacken som har förmedlat det. Han var gårdfarihandlare och gick många gånger förbi platsen. Robert var född 1880 i  Våmb och dog 1962 i Varnhem. Han hade säkert hört talas om detta av sina föräldrar.

(Ur Varnhemsbygden 2012, Verna Andersson, Ljungstorp)

Bödelns prislista på 1700- och 1800-talet:

Den här kungörelsen är daterad 1736. För att få en uppfattning om hur mycket skarprättaren och rackaren tjänade, kan nämnas att han kunde supa sig full på en halv daler. Kungörelsen fastställer hur mycket den av fångvårdsmyndigheterna anställde bödeln skulle ha i lön när han utförde diverse sysslor på landets fängelser på 1700- och 1800-talen.

- För huvudets avhuggande, 5 daler

- Särskilt för handens avhuggande, 2 daler.

- Rådbråkande och halshuggande samt parterande och steglande på tvenne eller flera pålar, 15 daler.

- Halshuggande och steglande på en eller flera pålar, 10 daler

- Upphängande i galge, 8 daler

- Kåk- och hudstrykande, 3 daler

- Fördrivande ut ur stad eller härad, 2 daler

- Knipande med tång, hvar gång 2 daler

- Missdådares eller löskekonas brännande i panna eller rygg med stads- eller härads vapen, 2 daler

- Tungans avskärande, 5 daler

- Öronens avskärande, 2 daler

- Åligga ock rättare eller rackare dårhus hjons prygel ut i Herrans Guds Namn

De mentalsjuka skulle alltså rackarna prygla gratis i Guds namn ...

(Ur Billingen längesen, 1995, Alf Brage)

Galgbacken - avrättningsplats för Valle härad på 1960 års karta

Ljungstorspvägens svängar innan nerfarten för berget. Djäknakrogens mark på kartan tillhör idag Ambjörntorp och tillsammans med mark österut, idag tillhörigt Lötens ägare, var det den mark som skapades för ett skogvaktarboställe 1803 och blev Djeknekrogen 1/16 mantal. Tidigare kallades den för Hagströmsmarken på Kronoparken Billingen - troligen efter någon Hagström som fått lov att inhägna området inom Kronoparken.

Djäknekrogen, eller "Fördärfvet" kallades också sedan länge en liten landsvägskrog, efter bl a uppteckningar i husförslängder. Enligt sägen så var det ofta Djäknar studerande i Skara på resande fot som här försåg sig med livets "goda" på sin färd till och från Skövdesidan av berget.

Djäknekrogens mark nämnd på kartan är idag iförlivat med gården Ambjörntorp. Djäknekrogens mark öster om denna ägs idag av ägaren för Löten.

 

"Mid skogs på Berget Billingen fram stryker Härads skillnaden emellan Kåkinds- ock Walle Härader, der när intil wägen å södra sidan finnes det urgamla Häradsmerket Djeknesten", säger Johan Elers 1792.

 

Han uppger vidare att stenen är cirka 1 1/4 aln i längd och bredd och en aln ovan jord och att den troligen fått sitt namn, "Djeknesten" av att ungdomen från östra sidan som studerat i Skara, det vill säga djäknar vid sina resor mellan städema vilat här och med knivar eller mindre järn ingraverat bokstäver som beteckna deras namn.

Denna sten finns än idag vid Åkatorp eller Djeknekrogen som stället hette tidigare, då det låg en krog där. I stenen ser man än idag ett slags kors inristat.

(Ur Varnhemsbygden 2012, Verna Andersson, Ljungstorp)

Galgbacken som benämning är gammal och ger ju en bild av att man också tidigare hade hängt folk här. Hängning förekom mest på 1700-talet, men också in på 1800-talet. Det finns inga kända uppgifter om detta, mer än att namnet levt kvar. De två sista avrättningarna 1820 och 1859 var halshuggning.

Stegling avskaffades 1841 och 1846 strafflag föreskrev att avrättning endast skulle förekomma med halshuggning.

Sista avrättningen i Sverige verkställdes kl. 08.30 den 23 november 1910, då Ander avrättades med fallbila (giljotin). Dösstraffet avskaffades helt 17 juni 1921

 

Häradsgränsen ('skillnaden') mellan Valle Härad och Kåkinds Härad går här ett stycke i landsvägen och vinklar upp mot norr mitt för Djäknekrogens husbyggnad på karta 1877 - häradsmärket kallas här för Häradsstenen/Djeknestenen

Lantmäteriet Häradskarta 1877 med dåvarande häradsgräns utmärkt med blått Lantmäteriet Häradskarta 1877 med dåvarande häradsgräns utmärkt med blått

Gränsen mellan de båda häraderna vinklar upp mot norr i vägen mitt för huset placerat på marken för hus för Djeknekrogen. Gränsstenen ligger alldeles innanför dagens staket mitt för huset på vägens högra sida vid färd mot Skövde. Det finns ytterligare ett hus på 1877 års karta alldeles intill detta, som troligen är själva Krogen.

Därutöver ser man också ett 'Djeknekrogen Torp till Upsala', med markerad mark mitt under texten Svarfvarebacken till vilken idag marken har förts från just Uppsala.

Alldeles till vänster på kartan syns del av Djeknekrogen 1/16 mtl med bostadhus till höger i just Djeknekrogen, den lilla trekant som syns utmed vägen där krogen alltid legat. 1891 avsöndrades denna trekant och blev en självständig fastighet och kallades också Djeknekrogen och ägarna för Djeknekrogen 1/16 mantal bodde sedan 1850 på Ambjörnstorp och/eller Löten - de var alla tre gårdar under samma ägare 1850 - 1906.

De avrättade vid Galgbacken (Löten) - Valle härads avrättningsplats

1820-04-26 Bonden Hans Gunnarsson, Bjellum, avrättad - halshuggning för mord - skarprättare Nicolaus Beckius; - efter detta kallades platsen för "Hansa-backen"

1832-07-05 Snickaren Magnus Larsson, Valle härd, avskuret höger öra, avrättad genom halshuggning & steglad för mord, skarprättare Karl Gustaf Beckius

1859-04-13 Drängen Claes Förberg, Junkragården, avrättad - halshuggning för mord - skarprättare Magnus Ferm

Galgbacken mitt för Löten med skyltar uppsatta av Hembygdsföreningen och Alf Brage. Foto Bernt Blank, 1990-tal

Senare uppsatt minnesten för sista avrättningen 1859 vid Valle härads avrättningsplats. Foto Bernt Blank
Senare uppsatt minnesten för sista avrättningen 1859 vid Valle härads avrättningsplats. Foto Bernt Blank

Larsa-backen - avrättningsplats för Kåkinds härad på 1960 års karta

Kåkinds avrättningsplats Kåkinds avrättningsplats


Kåkinds avrättningsplats ligger på Åkatorps marks del söder landsvägen ca 150 meter från Djäknakrogen och är utmärkt på kartan som en sten nära vägen (se pil).

De avrättade vid Larsa-backen (nära Djeknekrogen) - Kåkinds härads avrättningsplats

1779-06-02 Torparen Anders Olofsson Bock, avrättad genom halshuggning och stegling för mord, skarprättare Lars Hjerpe

1825-10-05 Drängen Johannes Andersson, avrättad genom avskuret höger öra, halshuggning, stegling för mord  - skarprättare Gustaf Beckius

1825-10-05 Drängen Hinrik Carlsson (Norin-Land), avrättad genom avskuret höger öra, halshuggning, stegling för mord - skarprättare Gustaf Beckius

1855-11-20 Soldaten Fred, avrättad genom halshuggning (enligt Gunnar Linde, Skövde, i boken "Småstadsliv"

Bild från Bernt Blank
Bild från Bernt Blank
Senare uppsatt minnessten över den då sist kända avrättningen 1825 vid Larsa-backen (Djeknekrogen) . Kåkinds härads avrättningsplats. Foto Bernt Blank
Senare uppsatt minnessten över den då sist kända avrättningen 1825 vid Larsa-backen (Djeknekrogen) . Kåkinds härads avrättningsplats. Foto Bernt Blank

Platsen Galgbacken i Valle härad fascinerar ännu idag

På galgbacken

- av Josefin Pettersson, projektassistent på Dialekt-, Namn- och Folkminnesarkivet i Göteborg


Ett drygt sekel har gått sedan det sista dödsstraffet i Sverige verkställdes, men fortfarande syns spår efter avrättningarna i landskapet. Josefin Pettersson besöker galgbacken i Valle härad och funderar över den historia och de berättelser som finns knutna till de gamla avrättningsplatserna.
Bilder från den gamla galgbacken i Valle härad. Foto: Josefin Pettersson
Här låg Valle härads avrättningsplats

Det är sensommar. Jag befinner mig i min bil på riksväg 49 mellan Skövde och Skara. Strax efter Våmb svänger jag av till höger vid Svarvarebacken. Framför mig ligger en smal och krokig landsväg. Men jag vet inte riktigt var jag ska stanna. Jag kör en liten bit till, vänder vid första bästa tillfälle och kör sedan sakta tillbaka. Jo men visst, där finns en gammal skylt med stora bokstäver. Texten lyder ”GALGBACKE”. Vid vägen finns en informationsskylt. Jag svänger av, parkerar bilen vid vägkanten och kliver ur. En bil susar förbi och jag får vara uppmärksam på fler fordon när jag läser vad som står på skylten, undertecknad av Hembygdsföreningen Skarke-Varnhem:

Galgbacken - Hansabacken
Här låg Valle härads avrättningsplats. Claes Förberg från Junkragården i Varnhem dömdes den 6 maj 1858 till döden för att påskafton samma år ha dränkt sin gravida fästmö Maria Andersdotter från Lerdala. Mordet skedde vid kungsbron vid Höjentorp. Förberg halshöggs här den 13 april 1859. Skarprättare var Magnus Svensson-Ferm från Göteborg och detta var sista avrättningen i Valle härad.

En tidigare avrättning skedde 26 april 1820. Hans Gunnarsson från Lunnagården i Bjellum dömdes till döden för att han den 27 sept 1819 dödat sin piga Anna Andersdotter. Skarprättare var Nicklas Beckius, Göteborg."


Om Hans Gunnarssons avrättning på Valle härads avrättningsgplats kan man läsa på www.bjellum.se;

"Den mördare efter vilken häradsplatsen å Billingen erhållit sitt namn, mördade den 27 juni 1819 sin piga Anna Andersdotter, född i Götene 1792, genom att med en yxa tilldela henne flera slag i huvudet och avrättades därför den 26 april 1820.

De närmare omständigheterna kring mordet ha icke utforskats utöver vad traditionen och församlingsböckerna därom ha att förtälja:
Med visshet kan därför icke utsägas om pigan i allt skött sina åligganden riktigt eller om husbonden av annan orsak blivit gramse på henne och förletts till dådet, allt nog: förmildrande omständigheter synas ha förelegat så till vida att den dömde tillåtits begravas i vigd jord, d.v.s. på hemsocknens kyrkogård. Att detta berott på enligt traditionen visad enfald är med tanke på den tidens hårdhet föga troligt.
Hans, som bar tillnamnet Gunnarsson, var född i Dala den 13 maj 1764 och vid sin avrättning således nära 56 år gammal. Han var efter hustruns (Anna Larsdotter f den 25 nov 1767 i Vara) död den 27 nov 1817 änkman och hade i sitt äktenskap endast en son i livet, Anders född den 24 juni 1892 samt således med pigan ungefär jämnårig.

Vid Hans avrättning förekom ett intermesso, som stod länsmannen dyrt och kunde blivit honom ännu dyrare – om man får sätta tro till sägnen:
Allt var klart för avrättningen ”spettegården” var redan ”satt” och skarprättaren med sin yxa stod på platsen – men fångskjutsen hade av någon anledning blivit fördröjd, så att delinkventen saknades. Nervös häröver red länsmannen fram och åter mellan landsvägen och stupstocken och ej kunde behärska sig, när skarprättaren slutligen frågade, vad detta skulle vara för spektakel utan utöste sin ilska över dröjsmålet på denne.
”Dra du åt helvete – här har du inget att göra! Ge dej iväg!”
”Ja, då får befallningsman hugga själv då, Adjö!” svarade därvid skarprättaren, som råkat få se den väntade fångskjutsen närma sig samt beredde sig för avfärd.
I detsamma såg också länsmannen skjutsen och fick orsak att ångra sin häftighet, när skarprättaren på anrop om att stanna, förklarade, att han redan fått sina order samt lät icke övertala sig att lyda andra sådana förrän länsmannen pungat ut med 400 daler extra, vilket var en den tiden stor summa och motsvarade ungefär hans årslön.

Under den tid, som underhandlingarna mellan länsmannen och skarprättaren drog ut, hade både fångskjutsen anlänt till avrättningsplatsen och de denna åtföljande fångknektarna fört Hans till stupstocken, där allt gjorts i ordning för den tillämnade exekutionen, som ändå lät vänta på sig.

För knektarna och åskådarna gick väl något an att så stå och vänta men för delinkventen blev detta till slut för mycket och orolig, måhända även generad av de gloende åskådarnas blickar, skrek han vid ett tillfälle: ”Sjönna ere! Här ä summe fôlk sum fåtiar på mäk! –u-u-u-u-!” //Munt. 1945."

Du kan också laddda ner Verna Anderssons berättelse kring avrättning av Bjellumsbonden Hans Gunnarsson- bara klicka på PDF-ikonen nedan för nedladdning och läsning!

Filmklipp där Galgbacken är en del.

Leif Cronas filmklipp från filmen "Nordbillingen längesen"

Klippet är en sponsring till hemsidan www.ljungstorpshistoria.se från filmaren Leif Crona; mer klipp publicerade här:
C. Kosmosområdet och A. Ljungstorpsvägen

Filmklipp med bilder från Galgbacken

Filmen har fått länkas med upphovsrättshavarens tillstånd.
Fler uppgifter på YouTube om du klickar på länken överst i rutan!
För in muspekaren när filmen är igång, så kan du reglera ljud, visning i helbild samt stoppa och starta filmen.

Du klickar lätt bort upp-poppande reklam via Youtube i krysset på rutan som kommer upp ibland.

Familjen Förberg Junkragården Varnhem 1857

Junkragården med arrendefamilj i första delen av 1900-talet.

Foto från Maj-Britt Angelmyr via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Foto från Maj-Britt Angelmyr via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015

Inspector C. F. Förberg, född i Habo 1790 med makan Christna född Jonsdotter i Härlunda 1802.
Under 38 år var Carl Fredrik Förberg kyrkvärd i Varnhems kyrka! Hans far var faktorismed (utlokaliserat smide för någon fabrik - ofta vapentillverkning).

- med barnen;
Från vänster; sönerna Johan Gustaf född i Varnhem 1832 ( 26 år), Pehr Alfred född i Varnhem 1836 (22 år), dottern Christina, född i Varnhem 1829 (29 år) och sönerna Claes Fredrik, född i Varnhem 1834 (24 år), Carl Vilhelm född i Varnhem 1838 (20 år) och Anders August född i Varnhem 1840 (18 år).

Foto vid Junkragården Klostret 1857. Fotograf troligen G V Hofling, lektor i Skara och fotograf mellan 1840 och 1890.

Ur husförhörlängd 1854-1862;
Claes Fredrik Förberg - död 1859 den 13/4
Not; "för begånget mord nu mistat lifvet genom halshuggning. Hans sista ord: - Hör nu ni; Synligast här är döden, men Guds gåva är evigt liv -  Sista avrättningen i Varnhem."

Familjen Förbergs stora trauma - sonen halshuggs för mord!
Sonen utraderas från biografier och foton!

Bild från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Bild från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015

En tidingsartikel kring ett i en byrå upphittat foto av Maj-Britt Angelmyr, där man ser att sonen utraderats från fotot på ett för tiden skickligt sätt.

Bild från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015. Klicka på texten för att kunna läsa bättre! Bild från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015. Klicka på texten för att kunna läsa bättre!

Bild från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015. Klicka på texten för att kunna läsa bättre!

Urklipp från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Urklipp från Astrid Blomqvist, Tomten, 2015

Göran Blomqvist, Astrids man, och släkt på mödernet i rakt nedstigande led till både den förste 'riktige' Tomten-ägaren, Jonas Svensson, och senare Förbergs. Här pratar han med Maj-Britt Angelmyr kring omständigheten med bilden som manipulerats och får reda på fakta om Förbergs halshuggna son! Göran dog i sjukdom 2005.

Formalia;
Bo Göran Herbert Blomqvist, född 11/5 1954 i NL, gift 13/7 1979, död på Tomten i Norra Lundby 15/3 2005.

Släktens egen beskrivning av sig själv saknar ett av barnen

Foto från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Fotograf troligen G V Hofling, lektor i Skara och fotograf mellan 1840 och 1890. Foto från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Fotograf troligen G V Hofling, lektor i Skara och fotograf mellan 1840 och 1890.
Textbild från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015 Textbild från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015

Läs gärna i klartext domstolsprotokoll och offentliga skrivelser angående Förbergs avrättning - bara klicka på PDF-filerna nedan;

Den sista avrättningen på Ljungstorps galgbacke av Verna Andersson - ur Billingsbygden 1981, Billingen längesen 1989 samt Varnhemsbygden 1989 - klicka på PDF-filerna nedan!

Ur husförhörlängd 1854-1862;

Claes Fredrik Förberg - död 1859 den 13/4
- citat: "för begånget mord nu mistat lifvet genom halshuggning. Hans sista ord: - Hör nu ni; Synligast här är döden, men Guds gåva är evigt liv "-  Sista avrättningen i Varnhem."- slut på citat.
 



Claes Förberg, 1858, detalj från foto från Maj-Britt Angelmyr via
Astrid Blomqvist, Tomten, 2015

 


 


Förberg gjorde en formell ansökan om nåd hos Konungen som avslogs med de grunder som beskrivs ovan.

Vice pastor Carl Bergstrand i Prästgården 1858 - 1874

Under vice pastor Bergstrands andra år i församlingen fick han till uppgift att ledsaga Claes Förberg in i döden vid avrättningen.

Man kan också läsa att han hade att sitta med skarprättaren och Förberg i kärran från Skövde Kyrka, där det hållits gudstjänst för Förberg innan de nådde avrättningsplatsen vid Hansabacken (Galgbacken) nära Djäknekrogen.

Se mer om vice pastor Bergstrand på  Skarke Prästgård - klicka här!


Ladda ner berättelserna från trakten ur folklivsarkivet - samlade av Verna Andersson i Varnhemsbygden 1989, Billingen längesen 1989 samt Billingsbygden 1981:

Teckning från avrättningsplatsen för Valle härad i Ljungstorp
- tecknare Göran Magnusson

Mordhistorien och halshuggningen i några senare tidningar

Mordberättelsen och rättsprocessen
- med tillstånd av Skaraborgs Bygden - 5 november 2015

Skaraborgsbygden -Klicka på artikeln för lättare läsning! Skaraborgsbygden -Klicka på artikeln för lättare läsning!
Klicka på artikeln för lättare läsning! Klicka på artikeln för lättare läsning!
Klicka på artikeln för lättare läsning! Klicka på artikeln för lättare läsning!