<– Välj rubrik till vänster! eller scrolla nerför sidan och läs om själva vägens historia!

A. Ljungstorpsvägen Knivaledet-Stenberget

Själva Vägens historia - denna sida ner! - en tusenårig väg utbyggd till 'allfarsväg' samtida med Varnhems kloster!

Indelningen i vänsterspalten är gjord så att bokstaven A = all bebyggelse, människor och händelser som hemsidan berättar om, och har rubriker för, utmed Ljungstorpsvägen - från Knivaledet, Varnhem till Stenberget, Våmb.

Du hittar också alla platser och berättelser på en Rubriksida från A - Ö - i bokstavsordning - se till vänster!

Biskop Bengt den Gode, Skara (1150 - 1190) Biskop Bengt den Gode, Skara (1150 - 1190)
Den enda allfarsvägen över berget i 700 år!


Enligt kanslirådet och adelsmannen Johan Elers, 1791, blev denna väg över berget Billingen en av de första allfarvägarna som biskop Bengt den Gode i Skara bekostade och iordningställde efter sitt ämbetstillträde 1150;

"Wägen som löper öfwer Krono Parken Billings Berget emellan Skara och Sköfde äro bland de äldsta i Wäster-Götland."

Före detta finns leden beskriven som en "kunglig jaktstig" över berget. När Klosterbygget startar i Varnhem, byggs även vägen.

Den 'Nya vägen' nere i bergspasset byggs inte förrän under 1860-talet.










Du kan ladda ner en oredigerad PDF-fil (17 Mb) för hela denna första vägsida (här nedan) - som inte är uppdaterad med allt det senaste - klicka på filen här nedan:

Du kan också välja att söka via Google Maps Ljungstorpshistoria på kartan nedan!

Börja med att klicka på fyrkantssymbolen till höger längst upp på kartan
- kartan blir större med fler objekt! Du är nu inne i kartan!

Använd + - tecknet flera gånger till att få rätt skala så att ikonerna går att se separat från varandra.
Du kan 'dra' dig fram till vilken del av kartan du önskar genom att gripa med mushanden som visas!
Klicka sedan på objekt i vänsterlistan eller på ett ställe på kartan!
Vill du veta mer - så klickar du bara på länken nederst i texten som kommer upp!

Detta gäller det som hann göras innan tjänsten togs bort, dvs t o m Hammars  kvarns skifte, - 166 rubriker!

symbol symbol


= försvunnet objekt (äldre historisk plats eller byggnad - idag borta!)

symbol symbol


= gammalt inhägnat område/skiftesdel (stenmurar ofta kvar, men utgör inte alltid gränser idag)

Central del av Ljungstorpsvägen över berget - flygfoto LC-film

Flygfoto skänkt av Leif Crona, godkänt för publicering av Försvarsstaben, augusti 2014 Flygfoto skänkt av Leif Crona, godkänt för publicering av Försvarsstaben, augusti 2014

Som orientering har några objekt skrivits ut på bilden.

<-- Till sidans rubriker!  

Vägen mellan norra och södra Billingen

"Den taggiga konturen av Billingens långsträckta bergskam fångar blicken på långt avstånd och på nära håll gläds ögat åt sluttningarnas färgnyanser. "En vildmark, på trots, utslängd i den matnyttiga och sedan urminnes tider plogvända och slätkammade nejden - ett furstedöme av skog, myrar och rullsten." (Hugo Svensson)

"Visst är Billingen till stora delar en vildmark. På en färd över berget upplever man, vilken årstid det än må vara, en påtaglig kontrast mot slättbygden nedanför. Dit upp kommer våren ett par veckor senare, nattfrosten sätter in tidigare, snö, is och dimma överraskar ofta resenären när han passerar berget.

Med sin visgräckta mossar och ensliga skogstjärnar, täta granskogar och vresvuxna björkar har Billingen varit det v västgötabergen, dit mer eller mindre sanna historier om ogärningsmän och fredlösa, vargar och hemska tilldragelser förlagts."                                                                                            (Gerd Silfversparre i Billingebygden 1982)

Urklipp Verna Andersson samling, Ljungstorp 2016 Urklipp Verna Andersson samling, Ljungstorp 2016

Artikel med teckningar av Göran Magnusson 1978. T v Smedjebacken och t h Billingslund.

Ljungstorpsvägen på 1960 års ekonomiska karta

Klicka på kartan för att se större karta! Klicka på kartan för att se större karta!

Inte ens ett kartblad från 1960 års ekonomiska karta räcker helt för att visa den sträcka om utgörs av sträcka A. Från Knivaledet, Varnhem till Stenberget, Våmb. De röda prickarna visar vägens sträckning, återigen från Hålltorp fram till och förbi Prästatorpet.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

<-- Till sidans rubriker!
 

Foto från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, Lundby, 2014. Matilda och Kristina Johansson i Knivaledet. Foto från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, Lundby, 2014. Matilda och Kristina Johansson i Knivaledet.
 

KLICKBARA RUBRIKER PÅ DENNA SIDA
- SJÄLVA VÄGENS HISTORIA!


- Ljungstorp - namnkarta på platser, torp och gårdar
- Central del av Ljungstorpsvägen - flygfoto LC-film

- Namnform - finnar i Ljungstorp Folkminnesarkiv, Gbg
- Bildspel för A.-objekt i vänsterrubrik
- Ljungstorpskarta 1794 för skiftet i Billingeliderna
- 1801 handritad militär karta med ortsnamn & vägar
- Vägsystem "Backen" av gamla landsvägen 1794
- Kronopark Billingen grund för Ljungstorps boplatser
- Ljungstorpsvägen på 1960 års ekonomiska karta
- Ljungstorpsväg; Del av G:a Kungsvägen Karta 1655
- Gamla vägen genom Ljungstorp bland de äldsta i landskapet
- Vägen över Billingen - Karta 1659
- Litterär beskrivning av den medeltida ridvägen över berget
- Hästskjutssystem och diligensgrafik

Ljungstorpsvägen - Del av Gamla Kungsvägen - en resa mot Kungliga Stockholm:

- Start i Axvall - vi gör en återresa en bit på Kungsvägen i lite olika epoker
- Ökull
- Varnhem med Gästgivaregård och Kloster
- Delsträcka på kartan 1877 från Varnhem till Knivaledet
- Knivaledet
- Karta 1862 visar Ljungstorpsvägen från Varnhem till Jonstorp
- Delsträcka 1877 års karta Lilla Hålltorp - Melltorp
- Kort om "Äldre ekonomisk karta mellan 1877-1882"
- Lantmäterikarta över del av Ljungstorpsvägen 1844
- Hålltorp
- Ivarstorp
- Fattigstugan
- Smedjebacken
- 1907 Ljungstorpsvägen vid soldaboställe Nr 331, Bäcktorp
- 1990 Ljungstorpsvägen nära soldattorpet Nr 331, Bäcktorp
- Ljungstorpsvägen en hård vinterväg vissa år & stenmurar tas bort!
- Soldattorp Nr 330 - Strängstorpet
- Om soldattorpens numrering
- Lövberga
- Ljungstorps "hemman" 1913
- Järnvägsövergången Skövde Axvalls Järnväg
- Finnatorp - 1906 Ljungsbo, Ljungstorps Utsiktstorn
- Karlsberg
- Över Ljungstorp till Stenberget
- Leif Cronas filmklipp "Nordbillingen längesen"; Fagerdammen, Ramlaklev och Galgbacken
- Ännebäcken utsikt från Ramlaklev 1929 och 2012
- Jätten Ramunder eller Ramle
- Jättegranen vid Ramlaklev
- Fagerdammen
- "Gula-lia" - en vägstump innan galgbacken
- Avrättningsplatser utmed Ljungstorpsvägen
- Valle härads avrättningsplats
- Kåkind Härads avrättningsplats
- Bödelns prislista på 1700- och 1800-talet
- Galgbacken på 1960 års karta
- Kakelierna ner mot Stenberget
- Från Stenberget går vägen via Brandstorp/Skyttesledet till Skövde via Keddakärret
- Bäckatorp
- Förbi Brandstorps by
- Ner mot Skövde på norra sidan - mot Hasslum

- Ljungstorpsvägen har alltid krävt sitt underhåll


  <-- Till sidans rubriker!

Ljungstorp - modern namnkarta- många platser, torp och gårdar

Klicka på kartan för att se den större! Klicka på kartan för att se den större!

(Framtagen av Verna Andersson, Ljungstorp för Billingen längesen, år 2000 - 6:e boken)

<-- Till sidans rubriker!
 

Namnform efter finnar i Ljungstorp i Folkminnesarkivet, Gbg;
- uppgiftslämnare bl a smeden Otto Ullberg, 1870, Ljungstorp

Flygbild skänkt av LC-film, Leif Crona, Skövde - publiceringstillstånd av Försvarsstaben augusti 2014. Klicka på bilden för större bild! Flygbild skänkt av LC-film, Leif Crona, Skövde - publiceringstillstånd av Försvarsstaben augusti 2014. Klicka på bilden för större bild!

Finntorp är belagt som namn genom tidiga lantmäterihandlingar och husförhörslängd. Finnaliderna genom historiskt dokument 1822 från soldattorp Nr 330 (nära Vadet), samt födelse- och dopbok för Varnhem 1838. Finnängarna genom uppgift 1870 i Västsvenska Folklivsarkivet, Göteborg, genom uppgiftslämnare smeden Otto Ullberg, Ljungstorp 1870, så här berättar han;

"Finnatorp, Finnaliderna och Finnängarna har sitt namn efter finnar som där odlat och bott efter ett krig, när de inte brydde sig om att resa hem till sitt land igen. I Finnängarna är ett tjogtals små rösen, annars är nu ängarna björkskog (1937). Dessa platser ligga alldeles intill Ljungstorps anhalt. Anhalten ligger mitt i liden.”


Namnen ger ungefärlig plats för Finnaliderna och Finnängarna. Vi har ännu inte kunnat identifiera vilket/vilka krig som lämnat dessa finnar efter sig här i trakten. Därefter har spår och minnen av denna tid, under troligt 1600-tal eller tidigt 1700-tal, nästan helt försvunnit.

   <-- Till sidans rubriker!

Verna hittade ytterligare en liten notis från Folkminnesarkivet i Göteborg, som kan ha bäring mot den tidigare bosättningen i Billingeliderna (Kronoparken).
 
Smeden Otto Ullberg, född 1870 i Varnhem:
"Som liten hörde jag berättas att Ljungstorp, som är en 20-30 småställen på en sluttning på berget, men tillhör Varnhems socken, skulle ha uppodlats med hjälp av finnar som där odlat och bott efter ett krig, när de inte brydde sig om att resa till sitt land igen. Folket på berget har också i alla tider varit livligare och senigare än de dryga slättborna i socknen.”

Finnaliderna som namn på området/vägen 1875

Billingeliderna el Finnaliderna Billingeliderna el Finnaliderna

Texttolkning i samband med köp av Klefven under Grufvesäter;

Under Djupaste Wördnads får jag härmed vidfoga tvänne afskrifter af mina Köpekontrakt, som utvisa att jag tillhandlat mig tvänne intill hvarandra gränsande små lägenheter i skogstrakten Ändebäcken benämnde Billings- eller Finnaliderna Klefven kalladt, omkring 9 tunnland tillsammans, från 1/2 mantal från Grufvesäter i Walle härad och Skarke socken; Och för att vinna vederbörlig Skattläggning får jag under lika Wördnad, anhålla om Konungens Höga Befallningshafvandes Höggunstliga åtgärd härtill
Klefven i Billingeliderna den 31 Juli 1875
Johan Emanuel Johansson

Bildspel för A.-objekt i vänsterrubrik - för sammanhang se rubrik-
2017-04-20 ligger 1 394 bilder i särskilda bildspel på olika sidor

Bilder bl a tagna av Kent och Vibeke Friman november 2013 och senare, copyright

loading...

För in muspekaren in över bildens nedra kant och låt den vila där - så ser du förklarande bildtexter!
Vill du titta i egen takt - klicka på bilden och klicka dig sedan fram bild för bild!
Vill du starta automatiskt bildspel igen så klickar du bara på pilen till vänster under bilden!
Vill du se alla bilder i helskärm så klickar du på den sneda pil-ikonen ovan!

<-- Till sidans rubriker!

Ljungstorpsvägen karta 1794- underlag för skifte av Billingeliderna

Karta 1794 är vänd ett halvt varv för att få norr någorlunda mot överkant. Kartan är underlag för det storskifte som gjordes för "Billingeliderna" 1803, då staten lämnade ut delar av den  stora Kronoparken på Billingen till företrädesvis hemmanen nedanför berget i Skarke, Öfverbo och Klostrets socknar. Idag Varnhems församlingsområde.

 

Ljungstorpsvägen från Hålltorp förbi Ännabäcken ligger markerad med röda spots. Detta var en del av den Kungsväg som funnits över Billingen i långliga tider för kungens besök i Axvall och Skara. Det var också den enda vägen över ett otillgängligt och i flera avseenden farligt Billingen för resande. Detta är en del av sträckan av den gamla landsvägen som projektet beskriver rubrik för rubrik.

 

Man kan se att vägarna till Upsala, Capteinsbostället Ängerås och Wästorps hemman hade utgångspunkter från landsvägen mer norrut.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

<-- Till sidans rubriker! 

Trafikbild från 1795

Vägen 1795 Vägen 1795

Text ur protokoll från 1795 nedtecknat av Alf Brage.

Från original 1801 -handritad militär karta med ortsnamn & vägar

Kartan via Olof Cassmark till Carl Arvid Tell, Backa gård. Den utgör en del av en handritad karta som omfattar området från Skara till Billingen. Kartan är handritad av fortifikationsunderofficeren Lindgren de första åren efter 1800  (enl. påskrift) Originalet fanns 1973 på milostaben i Skövde.

Kartan visar stora delar av Ljungstorp med sina torp och gårdsnamn. Lägg märke till det relativt få antal byggnader som finns inom området så sent som kring 1800! Flera av dem finns dessutom inte kvar idag!
 

(Kartan är avfotograferad vid besök hos Carl Arvid Tell Backa gård, 2013)

<-- Till sidans rubriker!
 

Vägsystemet för vägarna vid "backen" av gamla landsvägen 1794 - en spegling av vägförhållandena under 1700-talet

Kata Lantmäteriet Historiska Kartor. OBS! Kartan vänd så att ungefärligt norr uppnås uppåt i kartbilden! 1794 års karta inför skiftet av Billinge-liderna 1803. Kata Lantmäteriet Historiska Kartor. OBS! Kartan vänd så att ungefärligt norr uppnås uppåt i kartbilden! 1794 års karta inför skiftet av Billinge-liderna 1803.

Landsvägen punktad med rött från Ivarstorp vidare mot Skövde - var då enda landsvägen mellan Skara-Skövde.

Dåtidens väg från landsvägen över Lillekullen/Storekullen punktad med gröna punkter gick in mellan dagens Billingsdal och tomten Sandåsen. Den passerade med "Bomans intäkt" (eller Hagen) i norr och rakt mitt emot söderut fanns "Slotts Kjerstins" - senare Lilla Slottet på det som blev Lilla Hålltorps mark.

Fägatan/vägen från landsvägen mot Sörbillingen, ryttartorpet Stenslund, Stenhammar och Hemmanet Sten har markerats med lila punkter - idag utgör en del av den "Ferma-gatan", genom avfartsvägen från riksväg 49 upp förbi Vadet.

Här följer kartan i lite större förstoring för just "backen" - del av landsvägen:

Kartan vänd så att ungefärligt norr är uppåt i bild! Kartan vänd så att ungefärligt norr är uppåt i bild!

Kartan 1794 visar att det då inte fanns någon bebyggelse på allmänningen söder om landsvägen. OM det funnits - skulle det ha varit inritat till höger (söder) om siffrorna 116 - Soldattorp Nr 331 - mellan väg och inhägnad åt höger (söderut), vilket utgör allmänningen just här söder om landsvägen (prickad mark).

Det gick en väg från landsvägen just väster om och delvis i senare tomt för Sandåsen i gränsen mot dagens Billingslund upp i backen mot Storekullen.

Fägatan mot Sörberget kan ses vika av söderut i kartans nedre del, öster om Soldattorp Nr 330's äga Nr 108 i en skarp sväng mitt för vad som idag är Vibonätt.

I födelseboken för f.d, soldaten Johan Bred's dotter född 1842, benämns boendet i Sandåsen som boende vid "Finnaliderna i Varnhem". Borde vara hela landsvägens backe upp genom dagens Ljungstorp som lite mer svepande avses - en rest av denna benämning höll sig kvar i folks medvetande i just backen upp mot och nära Finntorp/Carlsberg så långt som in på 1900-talet.

Ännu okänt kring "finnarnas" tidigare boende i trakterna, vilket torde har gett namn som "Finnaliderna" och "Finnatorp". Under 1700-talet fanns i förhållande till senare delan av 1800-talet få bosättningar som dokumenterats utmed den gamla landsvägen över Billingen.

På kartbilden finns två av de äldre bosättningarna - soldattorp Nr 331 och soldattorp Nr 330.

 

<-- Till sidans rubriker!  

Indelningen av Billingelidernas skiften vid laga skifte 1850 - karta 1840



 

Ljungstorps skiften (markremsor) från 1803 littrerade i samma ordning som kartan ovan - söderifrån utmed gamla landsvägen:

D.   = Sörgården 11:1

C.   = Mellomgården 13:1
Ba. = Smedsgården 12:2
Bb. = Smedsgården 12:3
Bc. = Smedsgården 12:4
Aa. = Öfverbo Nolgården 14:2
Ab. = Öfverbo Nolgården 14:3
F.    = Sven Mikaelsgården 16:1

G.   = Erik Larsgården 9:1
K.   = Junkragården 5:1

H.   = Björsgården 1:1
J.    = Björsgården 7:1
N.   = Fiskaregården 3:1
O.   = Simmesgården 8:1
P.    = Borregården 6:1
Q.   = Trädgården 15:1







 

Kronoparken Billingen; dess skifte grund för Ljungstorps boplatser

Kronosten s.k. krönt hejdesten från Kronoparken Billingen 1690. "Parcken Billingen 1690" med tre kronor.

Text och bilder kring kronoparken bygger uteslutande på Göthe Rosenbergs studie i Billingsbygden 1977.

Kronoparken instenades officiellt 1690 med insteningskarta och protokoll. Hejdestenar och andra gränsmarkeringar såsom femstenarör, utsattes. Fem-stena-rör var enkelt byggda. Fem jordfasta stenar lagda i fyrkant med en mittsten (hjärtsten) och med diagonalen tre alnar (=en famn). Många av dem helt borta idag. De som idag är kvar kan vara utmärkta som fornminne, minnessten eller milstolpe.

Den tidigt etablerade allmänningen på Billingen (I Västagötlagen omnämnd - 1200-talet) hade mest värde för jakt och senare kronoindelning visade också att det var jägeristaten som anställde personalen. Allmogen kunde också få ta del av skogen för vissa ändamål efter ansökan, men otaliga var också domstolsärendena kring olovliga tillgrepp av ved, virke eller annat från skogen. För att skydda dessa värden anställde staten s.k. Hejderidare och skogvaktare.

Allmänningsberget Billingen kom 1542 att förtydligas som ägt av staten och redan 1633 gavs order om att hejderidarna skulle börja sätta upp hejdestenar av kalksten enligt visst mönster. 1634 togs det fram en förteckning över alla hejderidarna i kronoparkerna. För Kronoparken Billingen krävdes enligt förteckningen 3 sådana Hejderidare. Kronomark och kronopark fanns alltså redan innan den slutliga insteningen 1690.

Den statliga lantmäteri-institutionen tillkom också 1628, vilket ledde till bättre inritande av Kronoparkerna och nya kartor. Under 1680-talet tillkom de statliga skogskommissionerna, som ledde fram till den officiella insteningen av bl a Kronoparken Billingen. Det var ett delikat jobb, då många förnäma ägare skulle få sina gårdar rannsakade och gränssatta på nytt och felaktiga gränsstenar demolerade.

De intagor (avgränsade hemman av hävd) som fanns på Billingen fastslogs av kommissionen "intet kunna råda utom hank och stör", dvs den inhägnade delen. Lantmätare Filmer deltog som sakkunnig och för kartritning i kommissionsordföranden och landshövdingen Per Örnekloue's (P Ö K ) arbete. Arbetet blev oerhört svårt med stat, adel och allmoge på olika fronter, då de återupptäckta Kronparkerna instenades med nya gränsmarkeringar. En ny grannsakande kommission tillsattes för att grannsaka den äldre kommissionens arbete.

Bl a ändrade man till de inhägnade hemmanens fördel bestämmelsen så att de fick räkna även "utom hank och stör, men inom rå och rör, där rösningen varit laglig". För att blidka kom också ett stort antal lovsedlar för olika former av uttag ur skogen att beviljas, vilket ledde till förödning av skogen. (Rå var en stav eller stång, som slagits ner i marken som råmärke, rågång etc.)

Insteningen 1690 var klar 1692 i protokoll med hänvisning till bl a hejdestenar och femstenarör som rests.

 

På kartan ses två linjer som gräns för Kronoparken. Den innersta linjen var den som slutligen fastställdes, efter revisioner, som Kronans mark med namnet Kronoparken Billingen med olika delnamn, som t ex Kronoparken Billingeliderna för den västra delen i Valle härad.

De gårdar som fanns enstakade redan innan denna mätning fick till slut behålla sina marker "inom rå och rör", dvs sina tidigare lagliga inrösningar av hävd med sina gränser och insteningar. Så gällde förstås för också för byarnas marker. Man kan ändå här förstå att det 1690 var ett stort område som i grunden tillhörde kronan.

Ett stort antal intäkter, avstyckade och skattebelagda, blev efter hand upplåtna på kronoparken för uppodling eller som betesmark. Landshövdingen i länet (1810-1824) Adlersparre kungjorde t o m att "vem som ville fritt att slå ner sina bopålar på kronoparken" i avsikt att få länet mer uppodlat och befolkat. Så skedde också i viss mån och ofta inte utan strid med hävd av platserna från omgivande boende och allmänhet.

Kronoparker var en dålig affär för Kronan, då jakten var ringa och skogsbeståndet i stort sett ödelagt av frikostiga lovsedlar och olaglig avverkan. Delar av dem, som t ex Kronoparken Billingeliderna kom tidigt att omprövas (runt 1800) och fördelas till hemmanen nedanför berget och de få enstakade hemman som fanns inom parken.

Av de ursprungliga 23 krönta gränsstenarna fanns 1977 endast 10 kvar och av dessa var några så hårt söndervittrade eller i fragmentariskt skick, att de knappast kan renoveras. Då dessa stenar stått på sina platser i över 300 år, så är de viktiga att bevara, vilket inte alltid ens uppmärksammas av i naturen härjande myndigheter.

 

(Textunderlag och bilder hämtade från Billingsbygden 1977 efter tillstånd från redaktionsansvarig.)

<-- Till sidans rubriker! 

Ljungstorpsvägens historia - Del av Gamla Kungsvägen Karta 1655

Detalj ur karta: Special Landsortt Geographisk Afritning öfwer Skaraborgs och Orreholms Lähn med dess Bekriftenheter efter sin rätta Situation Noterat och her under på Chartan finnes Specificerat som Detalj ur karta: Special Landsortt Geographisk Afritning öfwer Skaraborgs och Orreholms Lähn med dess Bekriftenheter efter sin rätta Situation Noterat och her under på Chartan finnes Specificerat som


Klicka på kartan för att sen den större!                                                        (Lantmäteristyrelsens arkiv via Riksarkivet)

Hela kartan hittas på följande länk:
http://jordebok.ra.se/browse/index.php?anr=Sockenp%25E4rmar:64 - programmet Djvue krävs för att se kartan - länk för gratis nedladdning via Riksarkviets hemsida! Ovanstående karta har röda markeringar gjorda av KF för vägen och vid orterna Skövde och Wing.

Kartan visar Kungsvägen från något som kallas Börta Hög uppe till höger. Ner förbi öster om Ingebrotorp (nära Ry(d) Kiyrkebo), ett stycke öster om Hafstena, ner mot Skiöfde Stad med märklig och mäktigt ritad kyrkobyggnad och annat, sedan vidare norr om Vååm med alla sina kvarnar (4 utritade) samt 17 gårdar (hus)!, in i Allmänningen/Kronoparken Bittingen, söder om Kroketorp och norr om Prestetorpit alldeles norr om den också tydligt utritade sjön (Skarsjön), vidare norr om Svarfvaretorpit, strax söder om löterna, ut genom gränsen till Kronoparken - då mellan Engerås och Ubsala och vidare mellan Hökatorp och (I)verstorp, med Speckatorp norr om sig, vidare ner mot Klåster med 11 gårdar markeradeb (troligen inkl. Öfverbo), Skerke finns markerat med 5 gårdar förutom Prästebolet (biskopstecken) och Kyrkebo med militärt tecken, söder om Klåster finns Ulunda by mned 2 gårdar utmärkta. Följer man sedan Kronoparksgränsen norrut, ser man Väbergia med sina 4 gårdar, och sedan Solberga strax väster om Kronoparksgränsen inte långt från militärteckenmarkerade Torp.

Från Skerke mot Wing ser man Hushagen i södra delen av Höggentorp med Diurhagen, Skierfs kyrka och vägen vidare mot Skara - utanför min bild av kartan står - "Denne vägen kommer från Stockholm och löper mot Giöteborg. Den röda punktmarkeringen utgör mellan Klåstret och Wing en tänkt väg - då den inte är utritad på kartan!

Mellan åren 1690 och 1840 var Billingen en instenad kronopark och vägen gick rakt igenom den. Statliga skogvaktare så kallade hejderidare vaktade gränserna. Växtligheten uppe på berget har under åren skiftat från storskog till "kale parker" som Jakob Södergren uttrycker det i sin beskrivning över Varnhem år 1817.

I samband med att Kronoparken upphörde och berget skiftades började uppodlingen i större omfattning. Men många större gårdar har funnits sedan flera hundra år tillbaka. Storekullen finns nämnd i jordeboken år 1564, Löten 1588 och Ambjörntorp 1596. När bebyggelsen ökade kom många nya vägar till både farbara vägar, genvägar och genstigar.

Klicka på kartan för att se den större! Klicka på kartan för att se den större!

Delförstoring av vägen från Skövde över Ljungstorp över Billingen till Klostrets by. (Klicka på bilden för större karta!)
 

<-- Till sidans rubriker! 


Gamla vägen genom Ljungstorp bland de äldsta i landskapet

 

I tidskriften Västgötalitteratur 1985 har Margit Brunnegård publicerat Johan Elers berättelse om vägarna i Höjentorps fögderi 1792. "Berättelsen" är utformad i frågor från landshövdingen och svar. Som svar på en fråga angående när de äldsta vägarna kom till, svaras, då 1792, att man givetvis inte med säkerhet kan veta detta, men "Sannolikt synes likwäl att det skjedt om icke förr dock åtminstone för 600 år sedan", det vill säga på 1100-talet.

Kanslirådet, Riddaren av Kungliga Nordstjärneorden, välborne (adlige) Herr Johan Elers hade till avsikt att utarbeta en Historisk Beskrivning och i samband med detta ställdes ett antal frågor på Konungens Befallningshavandes (landshövdingens) order den 15 november 1791 om  ”Wägarna med mera uti Höjentorps Fögderi” .

Elers har efter noggrannaste undersökning och korrespondens utforskat svaren på dessa frågor från landshövdingen och svarar bl a:

Om Biskop Bengt den Gode som 1158 - 1190 var Skara Stifts Styresman berättas i Biskopskrönikan på sidan 168 att han ägde förtjänsten att med otrolig kostnad och arbete låtit uppröja Allmänna vägar över hittills ovägade skogar och marker över hela Västergötland.

Uppgifterna om vägar grundas på personer och händelser i trakten vid denna tid. Biskop Bengt den Gode var från år 1158 till 1190 Skara stifts styresman. Han lät genomföra ett omfattande arbete med att bygga vägar genom skogar och marker över hela Västergötland. Elers uppger vidare att "wägen som löper öfwer Krono Parken Billings Berget emellan Sköfde och Skara Städer" är bland de äldsta.

Det antagandet visar han på genom att nämna vägen från Stockholm till Skövde som gick över Kungslena, där redan på 1200-talet kungsgård och fästning låg, till Ettak med kungsgård och slott, där svenska kungar haft sin "Hofhållning" och vidare till "Sancte Helenas Kjälla" i Källegården i Skövde, som fanns "redan i sitt flor 1373".

Han pekar också på Elinmässan i Skövde, som redan på 1100-talet besöktes och säger om vägen Stockholm - Skövde att därmed "blifver denna väg tämmelig ostridig".

Denna väg fortsätter över Billingen mot Skara och han säger att vägen över Billingen förmodligen först varit en jaktstig som nyttjades av kungarna och deras jägare när de höll hov på "Gällqvist, Göthala, Skaraborg wid Skara, ock Axevald i Walle Härad".

Han skriver också att Skövde blev ryktbar genom "Sancte Helenas Canonisation" och att Skara biskopar besökte Skövde och att jaktstigen över berget då, för deras bekvämlighet, uppröjdes och senare uppnått egenskap av allmän väg.

Elers beskriver vägen över Billingen, i synnerhet dess östra sida, som är med "stor kostnad genom hela Berg ock större Stenar uppbruten". Han skriver att den är förbättrad i senare tider men är ännu ganska svår och kostsam att underhålla - sagt 1792.

Kongslena i Vartofta Härad var redan på 1200-talet en känd Kongsgård och dit går vägen genom Sköfde stad från de "Öfre- till de Sydliga Rikets Provincer", där fordom nära intill stått Helena Capell eller Bönehus.
1/8-dels Mil söder om Sköfde vid förut beskrivna Kjällegårdsbron, syns ruiner efter Sancte Helenas Capell - i ”flor” (i bruk) 1373 enligt Biskop Nilsses’ i Skara Bref av samma år, och uppväller ut ur grushögen den fordom hälsogivande Helena Källa, över vilken huset varit byggt och som genom Ärkebiskop Abrahams försorg blivit igenfylld.

För övrigt var av detta Capell på 1750-talet både Valv och Murar någorlunda behållna. 1754 då Deras Majestäter Konung Adolf Fredrik och dess Drottning, reste denna väg och av Hennes Majestät Drottningen besågs. Stenen som var i huset är sedan medtagen till Sköfde stads Kyrkas återbyggande sedan den år 1759 genom vådeld avbränts.

Idag går S:t Elins Pilgrimsled utmed vår väg ett stycke.

Sedan följer ett avsnitt kring Häradsstenen;

På Berget Billingen framstryker Häradsskillnaden mellan Kåkinds- och Walle Härader, där intill vägen på södra sidan finns det urgamla Häradsmärket Djeknesten.
Denna sten som är ungefär 1 1/4 aln i längd och bredd samt en Aln ovan jord, har troligen fått sitt namn av att ungdomen från Östra delen av denna province som uti Skara Scholae studerat, 
vid sina fram och återresor, så förr som nu sker, när de kommit upp för Billings Liderna har ”Betat eller hwilat” och finnes uti stenen av den studerande ungdomen med knivar 
eller mindre järn flera bokstäver ingraverat som synes beteckna deras namn.
 

Anslutningsväg till Eriksgatan:

 

I Västgötavägar I av Måns Mannerfelt så har vägen en grund i medeltida urkunder som framställer Ljungstorspvägen som "en till Eriksgatans anslutning viktigare väg".
 

(Texten ovan bygger på underlag från Verna Andersson & Arne Sträng, artikel i Varnhemsbygden 2012)
 

Vägen över Billingen - Karta 1659

Klicka på bilden för att se större karta! (Lantmäteristyrelsens Arkiv - via Riksarkivet) Klicka på bilden för att se större karta! (Lantmäteristyrelsens Arkiv - via Riksarkivet)

En annan geografisk karta över Billingen ritades 1659 och visar Norra och Södra Billingen, som huvudsakligen bestod av Allmänningen/Kronoparken Billingen- Parken var officiellt ännu inte instenad som Kronopark, men följer i stort sett de diabasbranter som utritats på kartan för platå-berget Billingen.

Kartan finns på denna länk: http://jordebok.ra.se/browse/index.php?anr=Sockenp%25E4rmar:70
Programmet Djvue krävs för att se kartan kan laddas ner via länk på Riksarkivets hemsida.

 

Klicka på bilden för större Karta! Klicka på bilden för större Karta!

Delförstoring av kartan visar den viktiga passagen mellan nord- och sydbillingen - en svagt streckad linje visar vägen mellan Skövde och Klostret.

På kartan kan man bland andra utläsa följande benämningar:
Siöfde Stadh
Wååms by
Brånstorp (norrut därifrån Lilla och Stora Åsebo)
Prästered
Kroxtorp
Scara siöön (med mossen västerut)
Svarfvarebacken  (som på föregående karta benämndes; Svafvaretorpit)
Löta
Lilla och Stora Kulla
Engerås
(S)Pickatorp
Nygård
Norröver - Solberg och Waberia
Kyrkiebo
Warnhema Closter

<-- Till sidans rubriker! 

Litterär beskrivning av den medeltida ridvägen över berget

I en berättelse från 1833  (Digitalized by Google - boken digitalt - klicka här! Sid 239) finns en fantasieggande beskrivning av stigen över Billingen från Varnhem till Wåmle – ett äldre namn på Våmb.

 

Berättelsen i "roman-form" handlar om tiden när Magnus Ladulås (den första "vägreformatorn") ställer till med Tourner-spel för riddare på Gölaqvist slott i Skara (Gällqvist), rider genom Brunnsboskogen mot Axevalla slätter och slott med borgruin, där länsherren själv, Petter Porse regerar och låser in honom i flera dagar. Riddaren Harald får sin blivande brud bortrövad och spåren leder mot Billingen och Varnhems kloster. Pojken som sett dem berättar att ryttaren som var med hans "Signorinas" sällskap sagt att de skulle resa uppåt Billingen.

 

Så här fortsätter berättelsen:

 

"Ty nära Klostret går rakt i öster upföre en liten ridväg öfver berget. Det finns ej mera än en stuga mellan Klostret och Wåmle på hela skogen och den ligger ändå icke bredvid vägen, utan på sidan til vänster när man kommer upföre alla de stora backarna. Nils Jonssons stuga är det. Det går icke mera än en smal gångstig upföre bergsbranten dit, men deruppe är en stor gräsplan med vackra björkar. Der dansar man vid midsommarsaftonen ifrån socknarne här nere, och de som icke orka att dansa, de dricka ur källan utmed stigen."

 

"När Harald kom fram, så hade de flitiga munkarnas odlingar och planeringar medfört så stora förändringar, att han icke igenkände det hörn der den lilla ridvägen förr tog utaf upåt Billingen. Han blev dock visad till Solkläppen och såg snart den herrliga utsigten öfver Wallehärads sjöar, lundar och slätter innan han tog upåt den vilda skogbeväxta ödemarken. Dessförinnan syntes både Axevall och de tio sjöarna utmed stigens vindlingar. Det gick inte att trava fort på grund av branterne och trädens framskjutande öfverhängande qvistar men till slut nådde de avtagsstigen till Nils Jönssons stuga vid en bergshäll, omkring vilken växte endast mindre träd och buskar. Stigen var smal, ojämn och brant så att man till slut var tvungen att sitta utaf samt leda hästarna upföre."

 

(Ur boken "Sista aftonen på Östanborg", Första delen, 1833 - av författaren K. O.)

<-- Till sidans rubriker!
 

Hästskjutssystem och diligenstrafik

 

 

 

 

Regelbundna och varaktiga diligenslinjer för post- och persontrafik öppnades i Sverige först på 1830-talet. Biljettpriserna var dock höga. Det var fråga om ett fortskaffningsmedel för de rika, inte för allmänheten.

 

 

 

 

 

 

(Bild och text från http://www.bgf.nu/historia/6/gastning.html#1)

 

Den oerhörda komplexitet som Gästgifvareordningen under århundradena hade byggts upp med visar att långväga resande på vägar var ett svårt företag för gemene man under 1700 - och första delen av 1800-talet, både av praktiska och ekonomiska skäl. Det glest befolkade landet hade en infrastruktur som inte medgav någon större rörlighet av människor, varor och tjänster – förutom där kanaler och vattenvägar var utbyggda.

Däremot var lokalt resande vanligt där häst- och vagn och benen var de vanligaste transportmedlen. Med tanke på att vägen över berget var den enda före 1870-talet, så var den ändå ovanligt mycket trafikerad mellan de båda städerna Skara och Skövde.

Landsvägen Skara-Varnhem-Ljungstorp-Skövde är en gammal "föreningslinje" som använts flitigt. Posten har gått här i "alla tider", liksom Kungsskjutsarna för att inspektera soldaterna på Axevalla hed. Vägen gick länge med sin dragning enligt "gamble modellen" mest uppe på berget och i Våmbskleven nära sänkan i tvillingberget Billingen, men inte längst ner i sänkan, vilket kom att väljas för senare vägdragningar (s.k. "passväg") från och med 1870 års väg.

("Västergötlands - Göteborgs Järnvägar", En historik sammanställd av Måns Mannerfelt, 1948)

En lång resa krävde annars många hästbyten. På sträckan mellan Stockholm och Göteborg fanns det på 1800-talet 32 skjutshåll där man kunde byta hästar. Medelhastigheten blev då kanske inte mer än 7 km/h.Standarden på gästgiverier, åkdon och hästar spände över hela registret, från det exemplariska till det vedervärdigast tänkbara. Halta hästar, spruckna hjul, skämd föda, dragiga rum och saltade räkningar är bara ett axplock av obehag som kunde möta resenären.

Jan Milld, den 4.1.2008

Postdiligens utanför Hjo Gästgivaregård 1850.

(Bild Skövde Stadsmuseum)

Även August Strindberg, så sent som 1890, kände av de obekväma villkor gästgivarskjutsarna innebar i vårt landskap och tydligen även det relativt nyutbyggda smalspårsresandets vedermödor:

 

"I september 1890 börjar Strindberg sina resor i Västergötland, men någon lyxturist blir han inte, han lider brist på både skor, kläder och pengar och han får ta sig fram till fots, per tredjeklassjärnväg eller på skakiga gästgivarskjutsar. I brev från resan skriver han att han är trött, smutsig och att kläderna ruttnade av svett.Han fortsätter dock sin resa: "For med smalspårig bana till Håkantorp, der jag fick vänta i två timmar och erhöll lus" står det i dagboken. Kliande sina loppbett kommer Strindberg till Lidköping, där han genast råkar ut för nästa missöde; han drabbas av ficktjuvar och blir av med sin redan förut magra reskassa."

(Hämtat från http://www.torehartung.se/content/strindberg-i-skaraborg)

 

Vackrare reseskildring över berget Billingen 1812 - från Varnhems Gästgiveri till Skövde:

 

Det finns dock vackrare skildringar av tidiga färder över berget Billingen, som denna i en dansk reseskildring från 1812. Under en resa på den "gamble vägen" med gästgivarskjuts från Varnhem till Skövde beskrivs passagen över Billingen till Skövde så här:

 

"Detta är den skönaste väg som i Västergötland har berests. Omkring en halv Mil gick det uppåt. Berget är helt täckt av skog; men på dess översta rygg var mitt i skogen en härlig öppen slätt. Härifrån gick det efter en halv mil nedåt och efterhand öppnade sig den vida utsikten över ett stort flackt och tätt bebyggt land - från Billingens höjder ända till Vättern i vilkens fjärran blåa hägring jordens och himmelens horisont flöt samman. Raskt for jag ner till Skövde, högst obetydlig som köpstad med utseende av en täck, mycket nätt och väl byggd landsby, med en "pyntelig" kyrka, men nästan utan gatsten på gatorna."

(Breve fra Sverige i Aaret 1812, Christian Molbech ur Dokument i svart och vitt, Karl-Anders Andersson, översatt av Kent Friman)

 

Skjutsväsendet omorganiseras och försvinner:

 

År 1879 växlade skjutsväsendet över till ett entreprenadsystem. Det hölls auktioner där minstbjudande fick uppdraget, för en årlig klumpsumma. Därmed ebbade bondeansvaret för skjutsningen ut. Gästgiveri- och skjutsinrättningen upphörde formellt 1934, men i praktiken till stor del tidigare.

 

<-- Till sidans rubriker! 

Klagan från sockenmännen i Varnhem på nya intäkter utmed vägen och senare viljan att bygga ny väg - i mitten av 1800-talet

1832 om allmänningarna i Ljunsgtorp 1832 om allmänningarna i Ljunsgtorp

Ur sockenprotokoll 1832, Alf Brage

Ny väg 1850-talet Ny väg 1850-talet

Ur sockenprotokoll 1843, Alf Brage

Start i Axvall - en återresa en bit på Kungsvägen i lite olika epoker

AXVALL Bild från Axvall, som var slutmålet för den Gamla Kungsvägen från Stockholm räknat, om de Kungliga inte skulle vidare till borgarna kring Skara. Axevalla hed utgjorde en av de viktigaste militärförläggningarna i riket under lång tid och kungen och även drottningar hade all anledning att besöka platsen.

 

Författaren till underlaget för dessa texter, Alf Brage, hade själv till viss del tjänat Kronan här, liksom hans far  Oscar Brage, farfar knekten Klas August Brage liksom hans morfar Gustav Adolf Karlsson.

 

Vi reser nu åt motsatt håll mellan Axvall och Skövde för att nå Ljungstorpsvägen och dess historia från Knivaledet, Varnhem till Stenberget, Våmb.

 

(Bild och textunderlag ur Billingen längesen, 2004, Alf Brage, Ljungstorp)

<-- Till sidans rubriker!
 

Ökull

Vägen gick förbi Ökulls egendom och ännu idag, utmed dagens väg, är det lätt att se varför Ökull varit en strategisk plats under långa tider placerat på sin kulle nästan på en halvö i sjön - Ökullssjön. Fotograf: Christer Åhlin

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: D31721)

<-- Till sidans rubriker!
 

Varnhem med Gästgivaregård och Kloster

I Varnhem passerar Kungsvägen f d Piskakrogen, nu Gästgivaregården 1794 på kartan, i korsningen mellan vägen till Öglunda och Bolund (numera Bolum) på landsvägen mellan Skara och Skövde.


(Ännu en vacker akvarell utförd av lantmätarna för underlagskartan till storskiftet av Billingeliderna 1794 - Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

Tidigare låg Gästgivaregården med skjutsstation intill kyrkomuren vid klosterkyrkan. Detta upplevdes som störande för kyrkan som den 24/4 1767 beslutade om "stockstraff" för dem som vistades på Gästgivaregården under gudstjänsten. Efter en brand nära kyrkan beslöts år 1781 att verksamheten skulle flyttas till Piskapung, intill den plats Björsgården nu är belägen (och som ses på kartan ovan från 1794).

 

(Ur Varnhemsbygden 2008, artikel av Stig Karlsson)

 

I senare tid vägen förbi det nybyggda Konsum, Gärdhem och Österlunds affär och senare Klostrets kyrka (som den då hette) för att svänga upp mot Ljungstorp efter kyrkan.

(Bild från Billingen längesen, 2004)

En romantiserad bild av Varnhems kyrka någon gång från 1700/1800-talet, efter Magnus Gabriel De La Gardies renovering med sina strävpelare. Ingått i en samling bildblad. Visst liknar kyrkan den akvarell som lantmätaren gjorde 1794 - se ovan!

(Bild från Margareta Dahlin, Varnhem som idag äger detta blad, 2013)

<-- Till sidans rubriker! 

Delsträcka på kartan 1877 från Varnhem till Knivaledet

Vägen svänger (grönmarkerad) sedan efter Klostret upp mot Knivaledet och når snart därefter Lilla Hålltorp. Den gamla Kungsvägen inritad med grönt. Vägen söder därom är den "Nya vägen" - 1870 års Varnhemsväg mot Skövde här inritad på kartan 1877-82. Vid Knivaledet börjar Ljungstorps historia under rubriken "Ljungstorps alla skiften" på hemsidan. Se om kartan nedan!

 

(Alla i texten fetstilsmarkerade understrykna platsnamn liksom tillhörande bild är länkade till respektive rubrik på hemsidan - bara att klicka och läsa!)

<-- Till sidans rubriker! 

Knivaledet

(Bilden från Varnhemsbygden 2007 fotograferad från vägen med Billingen i bakgrunden.) Klicka på bilden om du vill läsa mer! (Bilden från Varnhemsbygden 2007 fotograferad från vägen med Billingen i bakgrunden.) Klicka på bilden om du vill läsa mer!
Foto från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, Lundby, 2014. Matilda och Kristina Johansson i Knivaledet.

Karta 1862 visar Ljungstorpsvägen från Varnhem till Jonstorp

Klicka på bilden för att se den större! Klicka på bilden för att se den större!

Karta 1862 över vägen från Öfverbo ägor i Varnhem till Öfverbo ägor i Ljungstorp - då fanns också Fermagatan nästan hela vägen till Ljungstorpsvägen från gårdarna i söder (ifyllnad med punkter och streck i brungult; KF) - ännu ingen ny väg i dalen vid bäcken mot Skövde.
 

<-- Till sidans rubriker! 

Delsträcka 1877 års karta Lilla Hålltorp - Melltorp

Kungsvägen (grön) förbi bl a Lilla Hålltorp, Ivarstorp, Fattigstugan, Smedjebacken, Strängstorpet (Stp 330), Bäckstorp (Stp 331), Slottet och vidare i kurvorna upp förbi Lövberga. Redan 1877/82 kan man konstatera att Skövde Axvalls Järnväg (SAJ) måste ha varit utritad (och därmed också troligen utstakad) och syns som ett svagt rött streck passera Ljungstorpsvägen. Torpet Ljungstorp stavas här på kartan Jungstorp. Efter Jungstorp, på vänster sida, ser man sedan fastigheterna Finnatorp, Karlsberg innan vägen lämnar kartan med Melltorp på höger sida.
 

<-- Till sidans rubriker! 

Kort om "Äldre ekonomisk karta mellan 1877-1882"

Fakta från Arne Sträng, Ljungstorp:

 

Arne Sträng var med när Länsmuseet/Västergötlands museum och dess chef Ulf Erik Hagberg 1983 med ekonomiskt stöd  från landstinget och banker gav ut 1877-82 års karta i färg för första gången.

 

Dessförinnan fanns en svart-vit kopia från 1920-talet, men en ivrig bygdeforskare drev frågan om originalet. Det återfanns på Lantmäteriets arkiv och kallas Äldre ekonomisk karta mellan 1877-1882. Det betyder att det är 5-6 års skillnad mellan de olika bladen vilket gör att om man vill befolka husen måste man i Varnhems fall titta i  2 husförhörslängder före och efter brytåret 1880.


I samband med utgivningen på 1980-talet hölls mängder av föreläsningar och seminarier i lokalhistoria med  olika problem kring kartan. Det visade sig att karteringen skett på små avsnitt i naturen och att namn på bebyggelse m m skrivits på baksidan på lappar och när de sedan fogades samman rättvänt kunde vissa förskjutningar uppstå.

 

Med en produktionstid på över 5 år kanske man hann göra justeringar så kartan skulle bättre avspegla  en s k verklighet. Om något av  dessa diskrepanser som påvisades vid föredrag och seminarier kom i tryck minns jag inte, i så fall bör det vara i Västergötlands museums årsbok.

Detta gör att det kanske inte är så underligt att kartans uppgifter inte ibland helt stämmer med kyrkböckerna.
 

<-- Till sidans rubriker! 

Lantmäterikarta över del av Ljungstorpsvägen 1844

Klicka på bilden för större karta! Klicka på bilden för större karta!

Karta 1848 över Klosters och Öfverbos byars alla ägor  - del av Ljungstorp utmed vägen.
 

<-- Till sidans rubriker! 

Hålltorp

Hålltorp 1925 med den ladugård i U-form med ena längan alldeles utmed vägen som sedan revs 1944 och en ny byggdes upp med gaveln mot vägen. Ladugårdsdelen närmast vägen var sedan gammalt häststall och loge. Brygghuset till vänster i bild framför mangårdsbyggnaden med sina två flygelbyggnader. Bild tagen från Knivaledet.

(Ur Varnhemsbygden 1991)

<-- Till sidans rubriker!  

Ivarstorp

(Ur Varnhemsbygden 2005) Ljungstorspvägen - Gamla Kungavägen i förgrunden. (Ur Varnhemsbygden 2005) Ljungstorspvägen - Gamla Kungavägen i förgrunden.

Fattigstugan

Varnhems sockens fattighus låg vid Ljungstorspvägen nära nuvarande korsning med vägen från Fermabron och Gamla Kungsvägen. Byggnadsår okänt (1800-talet). I huset fanns tre ganska stora rum med en öppen spis i varje som enda inredning samt ett vindsrum. Den som var s.k. föreståndare förfogade över en kammare och ett kök. Vid vänstra hörnet stod en vedbod (borta på bilden), vid andra gaveln ett dass. I kammare och köket bodde till 1941 Maria Stina Persson, född 1853. I östra delen gjordes en enkel upprustning på 1940-talet. De sista som bodde där var fru Signe Sandkvist och hennes tre söner.

 

Huset nedtogs 1958-59 och flyttades till Vadet, där det tillsammans med Norra Lundby fattighus uppfördes som hönseri. 1950-tal. Fotograf Nils Lann, Ljungstorp/Varnhem

(Bild och text Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:3)

<-- Till sidans rubriker!
 

Smedjebacken

Smedjebacken snett emot Fattigstugan och nära dagens korsning med Fermavägen. Det gamla huset stod fortfarande kvar. Foto 1950-talet i riktning mot Skövdehållet. I kurvan längre fram till höger syns Backens ladugård. Fotograf Evert Gustavsson

(Bild Västergötalands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:4)

 

Smedjebacken, Ljungstorp. I denna lilla stuga t.h. hade skomakare Jonsson sin verkstad. I ladugården t.v. hade han en ko, en gris och några hönor. Längst bort i bild syns det gamla fattighuset och framför det skymtar Billingslund. Fotograf: Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: D A145127:5)

<-- Till sidans rubriker!
 

1907 Ljungstorpsvägen vid soldaboställe Nr 331, Bäckstorp


Bilden från 1907 på soldattorpet Nr 337 visar hästtransporttiden för vägen, som mer ser ut som en fägata, vilket den också var för djuren ner mot Fermabron och över till Sörberget på Billingen. Troligen dottern i huset som står i dörröppningen.

I så fall Anna Cecilia Bäckström, född 1900 med sin bakom busken skymde far med hatt, Arvid Jonsson Bäckström, född 1869 som köpte huset 1905 och flyttade in med sin familj, dvs hustru och 7 barn!

Längst bak i fonden skymtar fattigstugan och till höger efter soldattorpet ligger Smedjebackens hus med gaveln mot vägen.

(Bild från Skarke-Varnhems Hembygdsförenings arkiv, 2013)

<-- Till sidans rubriker!
 

1990 Ljungstorpsvägen nära soldattorpet Nr 331, Bäcktorp

Bild av Ljungstorpsvägen strax nedanför soldabostället på bilden ovan, 83 år senare, 1990, före asfaltering. Vägen har breddats mellan stenmurarna. De små husen vid Billingslund kan skönjas strax före trevägskorsningen med Fermagatan.

(Bild från Skarke-Varnhems Hembygdsförenings arkiv, 2013)

<-- Till sidans rubriker!
 

Ljungstorpsvägen en hård vinterväg vissa år & stenmurar tas bort!

Vinterbild från Ljungstorspvägen söder om anhalten. Foto Sven Carlsson, Redsvenstorp. Bild från Rolf Carlsson, 2013 Vinterbild från Ljungstorspvägen söder om anhalten. Foto Sven Carlsson, Redsvenstorp. Bild från Rolf Carlsson, 2013

Ljungstorpsvägen 1951.

Det kom ett mail från Rolf Carlsson som har sitt ursprung och sin skolgång i Ljungstorp:

"Hittade ett foto hos min mor från Ljungstorp. Fotot är taget 26 mars 1951 (annandag påsk). Platsen  är mellan Lövberga och Slottet. Där fanns på den tiden höga stenmurar på båda sidor om vägen. När första snöyran kom, lade sig snön mellan stenmurarna. Stenmurarna togs bort då vägen behövde breddas lite, då all trafik för tiden mellan Varnhem och Skövde gick via Ljungstorpsvägen. Nya vägen över berget byggdes
fr o m mitten av 1950-talet.

När nya vägen byggdes fick endast bussen och mjölkskjutsen köra via Storekullen över berget. Min far, Sven Carlsson, samlade upp all mjölk från Ljungstorp (Fremabrona via Storekullen, Prästatorp, Löten och ned till Fermabron igen) och körde den till Axvall.

Vi kunde inte gå i skolan före påsk.
Jag gick då hos Håkansson i skolan. På annandagen samlades många personer för att öppna vägen. Fotot är taget av min far Sven Carlsson på Redsvenstorp och det är hans traktor. Tänkte att detta kort kunde vara intressant för att minnas hur det kunde vara på landsbygden förr."
 

<-- Till sidans rubriker! 

Soldattorp Nr 330 - Strängstorpet

På Ljungstorpsvägens högra sida efter nuvarande korsning med Fermabro-vägen låg Soldattorp nr 330 - kallat Strängstorpet - Överbo Millomgården & Dyngesäter, öster om Vadet, 1906 mitt emot hemmanet Sten på sydbillingen ovanför den Nya Skövdevägen i dalen nedanför.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:11)

<-- Till sidans rubriker!
 

Om soldattorpens numrering

Fakta från Arne Sträng, Ljungstorp:

 

När indelningsverket skapades på 1680-taler för infanteriet och på 1690-talet för kavalleriet tog man delvis över en äldre indelningsgrund och numrering av regementena i hela Sverige. Men nu förfinade numreringen ner på härads, socken och rotenivå.

 

Sedan ändrades  detta flera gånger fram till indelningsverkets upphörande 1901.

 

I Skaraborgs regementes historia i 3 tjocka band finns särskilt en bilaga som listar regementets 7 kompanier.

 

Våra socknar tillhörde Höjentorps kompani, som hade nummer på 300. Ibland strök man  första siffran som var kompaniets nummer inom regementet och använde bara  rotenumret dvs för Norra Vings soldat 15, Väbergas 26, Skarke Ledsgården 27, Solberga 28, Junkragården 29, Överbo Mellomgården 30. Gruvesäter 31 och Öglunda Stommen 57.

 

Den kortare numreringen hittar man bl a i en del av husförhörslängderna, framför allt de tidiga.
 

<-- Till sidans rubriker! 

Lövberga

Ljungstorpsvägen som fägata för Lövgrens kor utanför Lövberga ladugård och med SAJ-spåret längst bort i bilden (Skövde Axvalls Järnväg). Man ser del av väntkuren som placerades vid järnvägsövergången 1913 alltså ca 10 år tidigare än fotot, samt en av korsvarningarna för järnväg.

 

Med på fotot är Henning Lövgren och barnen Britta och Ingrid samt hustrun Berta. Det är lätt att föreställa sig hur dålig Ljungstorpsvägen kunde vara vid regn och efter tjäle!

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

<-- Till sidans rubriker!
 

Ljungstorps "hemman" 1913

Ljungstorps gård 1913 med Ljungstorps anhalt, väderskyddet, grindarna, väntkuren, grindvakt Andersson med röd flagg. Loket som tuffar in till anhalten är andra generationens lok hos SAJ efter 1909. Tavlan målad av B. Fransson och den har varit i Seth och Stina Jönssons ägo från Våmb. Seth Jönsson var lokförare för SAJ och fick troligen tavlan därför. Foto Kristina Högman, dotterdotter till Seth och Stina.

 

Grindvakten August Andersson ägde redan Ljungstorp sedan år 1900 - ett fd torp under Storekullen 1:11, friköpt under 1800-talet första hälft. 1853 såldes 1/16 mantal Ljungstorp till hemmansägare Gabriel Bengtsson, som då ägde Sparrsäter, Ljungstorp. Säljare var Kajsa Lindqvist.

(Bild förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

<-- Till sidans rubriker!
 

Järnvägsövergången Skövde Axvalls Järnväg

Ljungstorpsvägen passerar järnvägsspåret tidigt 1900-tal. Här med tre av damerna Grönvall från Annelund - och hund - väntandes på tåget i djup gyttja från Ljungstorpsvägens bedrövliga skick vid den här tiden (går upp mot Skövde alldeles vid träpallen tv och bakom damerna). Till vänster syns Utsiktstornet med sin paviljong och sommarstuga byggd av bryggeridirektör Theodor Egnell, Skövde.

 

Det är knappt man kan tro att det är gamla Kungavägen över berget eller att det gick att ta sig fram där med hästfordon! Se mer om järnvägen här: www.saj-banan.se

 

Det är mamma Eva Grönvall, fru till John Grönvall, grundare av Skövde Mekaniska Verkstad, med två av döttrarna.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp - med tillstånd av nuv. familjeföreträdare)

<-- Till sidans rubriker!
 

Finnatorp - 1906 Ljungsbo, Ljungstorps Utsiktstorn

Finnatorp låg här alldeles till vänster efter spårövergången innan denna byggnad, som kallades Ljungsbo, uppfördes 1906 med utsiktstorn av Theodor Egnell, bryggeridirektör för Bryggeriet Nordstjernan, Skövde, vilken vurmade mycket för friluftslivet.

(Delförstoring av bild från Skövde Stadsmuseum)

<-- Till sidans rubriker!
 

Karlsberg

Karlsberg med Arne Sträng, nuvarande ägare, Alf Brage och Verna Andersson, Ljungstorp, samt den kära hunden Laban. När elektriciteten kom till Ljungstorp fanns en transformator vid Uppsala och troligen drog man ledningar från den till Ljungstorp. Man vet att den kom 1918 till Karlsberg.
 

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

<-- Till sidans rubriker!
 

Över Ljungstorp till Stenberget

Klicka på bilden för större karta! Klicka på bilden för större karta!

Leif Cronas filmklipp från "Nordbillingen längesen";
Fagerdammen, Ramlaklev och Galgbacken

Klippet är en sponsring till hemsidan www.ljungstorpshistoria.se från filmaren Leif Crona; mer klipp publicerade här:
C. Kosmosområdet, A. Ljungstorpsvägen samt  A. 121 Galgbacken
 

<-- Till sidans rubriker! 

Ännebäcken utsikt från Ramlaklev 1929 och 2012

Utsikt från Ramlaklev med bl a Ännabäcken längst bort till höger, där Ljungstorpsvägen svänger skarpt i fonden.
Foto 1929 Magnus Broström (morbror till Roland Holm, Ljungstorp).

På bilden finns alltså följande torp, gårdar och byggnader:
Klevens såg - bostadshus (närmast till höger); Ännabäcken - ladugård; Ännabäcken - bostadshus; Kleven - bostadshus; Kleven -ladugård; Gustafsberg -Ladugård, Grönelid -ladugård; Grönelid -bostadshus; Öjebacka -bostadshus; Stentomten - bostadshus; Jägarebacken - bostadshus; Haga - bostadshus; Haga - ladugård; Hagen -bostadshus och Fogdegården - ladugård.

(Bild från Verna Andersson och ur Billingen längesen, 2004)

Bild från Peter Mayer, Lindstorp, Ljungstorp, 2014 Klicka på bilden för att se den större! Bild från Peter Mayer, Lindstorp, Ljungstorp, 2014 Klicka på bilden för att se den större!

Utsikt från Ramlaklev idag.

Ramlaklev är en klippbrant på Billingen. Den grå, branta klippan av diabas ser man från den gamla kungsvägen mellan Skövde och Skara som går genom Ljungstorp. Från utsikten där uppe ser man rakt i väster Skara domkyrkas torn. I sydväst blänker Hornborgasjön och i nordväst det blå berget Kinnekulle. Och däremellan breder hela det sköna Valle härad ut sig.

 

Det finns gamla berättelser om jättar och troll i Ramlaklev. Berget kallas också Ramundaklev efter jätten Ramunder som bodde här. Han var väl sedd av folket i bygden. Men det var en sak han inte kunde tåla - ljudet av kyrkklockorna i Varnhem. En dag kastade han en sten mot Varnhems kyrka. Den nådde inte fram utan blev liggande på Hålltorps gärde. Stenen sprängdes 1903 då järnvägen byggdes.
 

(Bild från Västergötlands Museum; Smultronställen i Skaraborg; Foto: Leif Crona, LC-film)


<-- Till sidans rubriker!
 

Jätten Ramunder eller Ramle

Ramlaklev är vida känt som ättestupa och boplats för jätten Ramunder eller Ramle, som han också kallas. Han lär på "gamledar" blivit förvandlad till en ståtlig diabaspelare, som kan beskådas i rasbranten nedanför ättestupan.

(Bild från Billingen längesen, 2004) Klicka på bilden för att se den mindre! (Bild från Billingen längesen, 2004) Klicka på bilden för att se den mindre!

Jättegranen vid Ramlaklev

 

 

 

 

 

 

I hålvägen öster om Ramlaklev finns fortfarande en levande jätte! Den blir också större för varje år! Det är den ståtliga Ambjörnstorps jättegran eller som de närboende kallar den "Davida stora gran". Granen mättes upp 1985 och befanns då vara 35,5 meter hög, diametern var 88 cm mätt 1,30 över mark. Den var då 116 år gammal! Granen är den största i sitt slag på Billingen.

 

(Ur Billingen längesen 2004, A. Brage)





























 

Karta eniro med ungefärlig placering av Jätttegranen, samt vandringsleden dit. Karta eniro med ungefärlig placering av Jätttegranen, samt vandringsleden dit.

Ungefär där den blå linjen börjar, DÄR finns en stolpe med orange markering som visar stigen till höger, (mittför träskylten Gubbalöcka).
 
Fortsätt leden, passera en bro över stenmur och en bro över bäcken (ca 320 m) , fortsätt leden som svänger lite till vänster uppför en brant sluttning och just i den sluttningen kanske ca 25-30  meter upp på vänster sida och alldeles vid stigen/leden där står granen och informationstavla.
 


Om man drar en linje genom de tre husen, upp mot berget, står granen ca 115 meter från bäckfåran, som är markerad på kartan. Linjer och markering på kartan är ungefärliga - men hittar du leden, hittar du också granen om du följer den.
 
Tyvärr har granen blivit angripen av granbarkborre den senaste månaden och man ser att fåglar nu har hackat i den.

(Uppgifter från Roland Holm, Ljungstorp samt Verna Andersson, Ljungstorp, oktober 2013)

<-- Till sidans rubriker!
 

Fagerdammen

Ett gott stycke åt nordväst från Ljungstorspvägen vid Ännabäcken ligger Fagerdammen. En välbesökt oas för Ljungstorpsborna under många århundranden. Viktig för kreatur och människor!

(Karta 1794 Lantmäteriet Historiska Kartor)

Bild från Fagerdammen. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright Bild från Fagerdammen. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright

"Gula-lia" - en vägstump innan galgbacken

"Gula-Lia" ett stycke av Ljungstorspvägen innan galgbacken med gulaktigt färgat grus, som gett namn till vägdelen, långt innan asfaltering.

(Bild från Verna Anderssons samlingar, Ljungstorp, 2013)

<-- Till sidans rubriker!
 

Avrättningsplatser utmed Ljungstorpsvägen

Valle härads avrättningsplats:

 

Nära Djäknekrogen, på höger sida om vägen, är en bergsklack. Där finns ett träkors och en sten med årtalet 1859. Detta är Valle härads avrättningsplats, som kallas "Klasa-backen" efter den siste som här avrättades 1859, Claes Förberg, Varnhem. Platsen hette i officiella dokument "Hansa-backen". På 1850-talet mördade Förberg sin fästmö i Vagnsjön vid Höjentorp. Godsägare Lundberg på Höjentorp fann henne där vid Kungsbron. Fästmön var med tvillingar. Förberg avrättades vid Löten.

 

Hemmansägare Karl Bengtsson född 1856 Berg:

"Min mormor var med när de avrättade Klas Förberg. De hade varit i Skövde kyrka, där han fick åhöra sin sista predikan och fick nattvarden. När de sedan for till Löten var det tjogtals med skjutsar efter Förbergs skjuts och massor av folk sprang bredvid. De körde så fort att de som sprang knappast hann med. Då högg de tag i vagnarna och riktigt släpades med över berget." (Förberg har lokalt kallats Furberg)

 

Kåkind Härads avrättningsplats:

 

Kåkinds härads avrättningsplats finns med på en karta från år 1690 under namnet "Werpesten" vid Djäknekrogen. Här avrättades år 1855 soldaten Fred.

 

I muntlig tradition berättas fortfarande att man steglade de avrättade och hur hjulet gnisslade vid Kåkinds härads avrättningsplats. Det är Robert Svensson i Granbacken som har förmedlat det. Han var gårdfarihandlare och gick många gånger förbi platsen. Robert var född 1880 i  Våmb och dog 1962 i Varnhem. Han hade säkert hört talas om detta av sina föräldrar.

 

"Werpesten" tolkas som en så kallad "kasthög" där man kastade en pinne eller sten då man gick förbi för att inte bli förföljd av den dödes ande. En sådan "kasthög" fanns också vid Valle härads avrättningsplats.

 

(Ur Varnhemsbygden 2012, Verna Andersson, Ljungstorp)

 

Bödelns prislista på 1700- och 1800-talet:

 

Den här kungörelsen är daterad 1736. För att få en uppfattning om hur mycket skarprättaren och rackaren tjänade, kan nämnas att han kunde supa sig full på en halv daler. Kungörelsen fastställer hur mycket den av fångvårdsmyndigheterna anställde bödeln skulle ha i lön när han utförde diverse sysslor på landets fängelser på 1700- och 1800-talen.

 

- För huvudets avhuggande, 5 daler

- Särskilt för handens avhuggande, 2 daler.

- Rådbråkande och halshuggande samt parterande och steglande på tvenne eller flera pålar, 15 daler.

- Halshuggande och steglande på en eller flera pålar, 10 daler

- Upphängande i galge, 8 daler

- Kåk- och hudstrykande, 3 daler

- Fördrivande ut ur stad eller härad, 2 daler

- Knipande med tång, hvar gång 2 daler

- Missdådares eller löskekonas brännande i panna eller rygg med stads- eller härads vapen, 2 daler

- Tungans avskärande, 5 daler

- Öronens avskärande, 2 daler

- Åligga ock rättare eller rackare dårhus hjons prygel ut i Herrans Guds Namn

 

De mentalsjuka skulle alltså rackarna prygla gratis i Guds namn ...

 

(Ur Billingen längesen, 1995, Alf Brage)

<-- Till sidans rubriker!
 

Galgbacken på 1960 års karta

Ljungstorspvägens svängar innan nerfarten för berget. Djäknekrogen, eller "Fördärfvet" kallades en liten landsvägskrog i allmänt tal, efter bl a uppteckningar i husförslängder. Enligt sägen så var det ofta Djäknar studerande i Skara på resande fot som här försåg sig med livets "goda" på sin färd till och från Skövde.

 

"Mid skogs på Berget Billingen fram stryker Härads skillnaden emellan Kåkinds- ock Walle Härader, der när intil wägen å södra sidan finnes det urgamla Häradsmerket Djeknesten", säger Johan Elers 1792.

 

Han uppger vidare att stenen är cirka 1 1/4 aln i längd och bredd och en aln ovan jord och att den troligen fått sitt namn, "Djeknesten" av att ungdomen från östra sidan som studerat i Skara, det vill säga djäknar vid sina resor mellan städema vilat här och med knivar eller mindre järn ingraverat bokstäver som beteckna deras namn.

Denna sten finns än idag vid Åkatorp eller Djeknekrogen som stället hette tidigare. då det låg en krog där. I stenen ser man än idag ett slags kors inristat.

(Ur Varnhemsbygden 2012, Verna Andersson, Ljungstorp)

<-- Till sidans rubriker!
 

Kakelierna ner mot Stenberget

Kakeslierna har fått sitt namn efter ett illa beryktat tjuv- och rövarnäste på 1800-talet.

Brobeck, Skövde, född 1867:
"Det fanns ett vattten på berget. Skagsjö (Skarsjö) kallas det. Där intill låg ett ställe kallat Kakes. Det var förfärligt farligt att resa där förbi, när det var mörkt, för di la ut rep och järntråd på vägen och plundrade folk. Diligensen gick Hjo- Skövde-Skara. De bytte hästar i Skövde å Varnhem. Det var en gul kupé (- se bild i Hjo här!)

"På 1870-talet var länsman Kämpe ute efter tattare som stulit. Han for till Kakes. Med hade han en skjutspojke. Han drog revolvern och gick in i stugan. Det var sju karlar därinne. En hittade han i källaren under golvet, en under mederna till en binge, en i skorstenen och så vidare. Han lade handbojor på dem. När de kom ut sa en stor svart gubbe: 'Hade vi vetat att du bara hade en pojke med dej skulle du ente stått här nu!'.

"Kakes" i kakelierna är Carlstorp i Skarsjöliderna.

Även när den nyare vägen kom i bruk var det farligt att resa över Berget och särskilt i skogen i liderna ner mot Stenberget.

Mariestads veckoblad 2 januari 1869:

 

VARNING! - De som ämna passera den nyanlagda vägen mellan Sköfde och Klostrets Gästgifvaregård (Varnhem) böra undvika det nattetid i anseende dertill att flere personer för en kort tid sedan blifvit rånade. Såsom exempel må anföras att en kringvandrande handlare blef på nämnde väg rånad på allt sitt gods och sina penningar. Samma missöde träffade ock en på resa till Sköfde för att hämta sin son. Alltså är det nödigt att man antingen förser sig med vapen eller inställer resan nattetid på denna farliga väg.


I början av 1800-talet:

"Om det blev mörkt på hemväg från skogsarbetet tände man törestickor och kastade mot vargarna, som ville åt hästarna. På mossen vid Skarsjön slog det sällan fel, utan där var sådana tjutande djur. Inga djur betade på berget, endast på sluttningarna."


(Texterna ingår en serie böcker "Billingen längesen" av Verna Andersson, Arne "Skultorparn" Andersson och Alf Brage - den fjärde boken, år 2000; Förlag Verna Anderssson & Alf Brage)
 

<-- Till sidans rubriker!

   

Foto ur Verna Andersson samlingar, Ljungstorp Foto ur Verna Andersson samlingar, Ljungstorp

"Vile-sten" i Kakelierna 1935


Fr vä; Knut Karlsson, Lilian Svan (Nyman), Astor Mård, Tyra Karlsson och Sven Varnskog
























Från Stenberget går vägen via Brandstorp/Skyttesledet till Skövde

Keddakärret

779 instenades Kjedde-Kärret med 5 märkta stenar och avskildes från Kronoparken Billingen. Det blev en lägenhet alldeles granne med Skrikhult (idag Bäckatorp) ett soldatorp. Det var här enligt sägnen den Heliga Birgittas svärson blev mördad och gav ifrån sig oerhörda skrik. Man ser landsvägen mellan Klostret och Skjöfvde gå som idag söder om dessa lägenheter på väg mot Brandstorps by.

Keddakärret var skiftat till Skattegården, Våmb och låg utmed den gamla Kungsvägen innan Brandstorp på väg mot Skövde. Där fanns ett torp ännu på 1950-talet som kunde visa den allra äldsta tiden. Fotot taget 1953. Albertina Hasselkvists stuga, Keddakärret, Skattegården, Våmb var en stuga från 1700-talet.
 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 105.260)

<-- Till sidans rubriker!
 

Bäckatorp

 

 

Bäckatorp i bakgrunden och den gamla vägen idag (2012).

Bäckatorp (omnämnt som Skrikhult på karta 1779) på 1930-talet en hemtrevlig idyll i Våmb utmed den allra äldsta landsvägen till Varnhem. Då bodde här Frida (född 1897) och Karl Johansson (född 1877) som gift sig på lite äldre da'r 1936 efter var sina livsöden. Han jobbade sin aktiva arbetstid på Gullhögen och Frida skötte hemmet i Bäckatorp, Våmb.

(Ur Billingen längesen 1995, artikel av Verna Andersson, Ljungstorp)

<-- Till sidans rubriker!
 

Förbi Brandstorps by

Branstorps by storskifteskarta 1793. Branstorp var en egen by och som sådan storskiftades den inom sina ägor. Den "Gamla Kungsvägen" och äldsta Varnhemsvägen går i söderkant av byns område med en bygata rakt in i byn ända till den sista byggnaden.

(Lantmäteriet Historiska Kartor)

 

<-- Till sidans rubriker! 

Ner mot Skövde på norra sidan - mot Hasslum

Vi slutar i Skövde med den gamla Kungsvägen och den minnessten som finns rest över karl XIV Johans resa den 7 juli 1820 i Hasslum. På bilden går Kungsvägen sedan att följa bakåt bitvis och ses till höger om Centralföreningens silo och därefter gå ihop med Mariestadsvägen ett stycke och sedan gå upp mot Norrmalms skola. Sedan fortsatte den förbi dagens Kvantum (Tomtegården) som Gamla Kungsvägen (gatan heter så idag!) och rakt över förbi gamla Folkets Park. Vid Vaddfabriken drog den vidare upp mot Våmb, förbi Bäckatorp/Skrikhult i Brandstorp (där enligt sägnen St Elins svärson skall ha blivit mördad).          (Texten bygger på text av Alf Brage, Ljungstorp, Billingen längesen, 2004)

(Bild från Billingen längesen, 2004)

<-- Till sidans rubriker!
 

Ljungstorpsvägen har alltid krävt sitt underhåll

Artikel i Skövde Nyheter.

 

Undersida för materialinlägg - klicka här! Kräver lösenord!