Gränsen mellan de båda häraderna vinklar upp mot norr i vägen mitt för huset placerat på marken för hus för Djeknekrogen. Gränsstenen ligger alldeles innanför dagens staket mitt för huset på vägens högra sida vid färd mot Skövde. Det finns ytterligare ett hus alldeles intill detta, som troligen är själva Krogen.

Därutöver ser man också ett 'Djeknekrogen Torp till Upsala', med markerad mark mitt under texten Svarfvarebacken till vilken idag marken har förts från just Uppsala.

Alldeles till vänster på kartan syns del av Djeknekrogen 1/16 mtl med bostadhus till höger i just Djeknekrogen, den lilla trekant som syns utmed vägen där krogen alltid legat. 1891 avsändrades denna trekant och blev en självständig fastighet och kallades också Djeknekrogen och ägarna för Djeknekrogen 1/16 mantal bodde sedan 1850 på Ambjörnstorp och/eller Löten - de var alla tre gårdar under samma ägare 1850 - 1906.

Idag har gränsen för Åkatorp dragits ner i en spets och omfattar Falköping Åkatorp, med adress Ljungstorp Åkatorp. Det betyder att Djäknekrogens nuvarande mark saknar bostadshus, men finns ändå kvar som egen fastighet.

På karta 1843 kan man se att Djeknekrogen har blivit en mindre gård genom att ha inkorporerat Hagströmsmarken, som den hette tidigare. Mangårdsbyggnaden tycks vara två huskroppar varav den ena följdaktiigen är krogdelen. 

Detta Djeknekrogen 1/16 mtl kom till i samband med storskiftet av Kronoparken Billingen som var klart 1803 och var då först skogvaktarbostad. Den mark som tidigare kallats Hagströmermarken inom Kronoparken tillfördes Djeknekrogen, som då blev 1/16 mantal.

Karttexten anger för rågången följande;

"XVII = Rågångssten vid landsvägen, som, öfver en visare och 1,2,3,4,5 uteliggare, visar rågången mellan Hagströmsmarken och 1/4 mantal Smedsgården Öfverbo norra skogstrakt tillika till 11. Ifrån denna råsten löper rågången mellan Löthen - och Ambjörnstorp tillhörande inägor och Djeknakrogens skog Hagströmermarken efter landsvägen ...."

Två Djeknekrogen 1877. Här kan man se att det uppstått ett mindre Djeknekrogen med egen gräns i en trekant mot vägen här 1877 och till höger står det Djeknekrogen T (= torp) Till Upsala. Tydligen är det Krogen avstyckad och ett torp under Uppsala med samma namn.

Åkatorp kallas marken ovanför landsvägen. Den har efter Kronoparken Billingen tilldelats gårdarna Åkatorp utmed Stenstorpsvägen i Broddetorp och fastigheten hör fortfarande till Falköping!

Marken för Djeknekrogens torp under Uppsala kommer senare att säljas till Svarvarebacken.

Här finns alltså den 1891 från Djeknekrogen 1/16 mantal avsöndrade delen utmed vägen med byggnader, som också betecknas Djeknekrogen.

Här på kartan kan man se två bostadshus - ett för den avsöndrade Djeknekrogen och ett för Djeknekrogen torp till Upsala.

Delen med torpbostaden får sin moderna tid gemensam ägare med Åkatorpsmarken och båda ägorna får adress Ljungstorp Åkatorp genom att Åkatorps gränser dras ner och omfattar forna bostadshuset för Torpet till Uppsala. På så sätt försvinner Djäknekrogen som adress, men fastighetsbeteckningen kvarstår för mark utan bostadshus,

Här kan man se den torplägenhet som hörde till Upsala 1862 med spetsen i Djäknakrogen och söderöver med Svarvarabacken på den västra sidan och Prästetorpsgränsen i sydost. Här ser Djeknekrogens byggnader ut att ligga utanför Uppsalas gräns, Även om de inte alltid ritades ut på rågångskartor.
 

Postdiligensen Hjo - Skövde - Skara - Lidköping utanför Hjo gästgifveri, 1850-tal, gick vägen över berget i Billingeliderna förbi Djäknekrogen i ur och skur!

Regelbundna och varaktiga diligenslinjer för post- och persontrafik öppnades i Sverige först på 1830-talet. Biljettpriserna var dock höga. Det var fråga om ett fortskaffningsmedel för de rika, inte för allmänheten.

(Bild och text från http://www.bgf.nu/historia/6/gastning.html#1)

Den oerhörda komplexitet som Gästgifvareordningen under århundradena hade byggts upp med visar att långväga resande på vägar var ett svårt företag för gemene man under 1700 - och första delen av 1800-talet, både av praktiska och ekonomiska skäl. Det glest befolkade landet hade en infrastruktur som inte medgav någon större rörlighet av människor, varor och tjänster – förutom där kanaler och vattenvägar var utbyggda.

Däremot var lokalt resande vanligt där häst- och vagn och benen var de vanligaste transportmedlen. Med tanke på att vägen över berget var den enda före 1870-talet, så var den ändå ovanligt mycket trafikerad mellan de båda städerna Skara och Skövde.

Landsvägen Skara-Varnhem-Ljungstorp-Skövde är en gammal "föreningslinje" som använts flitigt. Posten har gått här i "alla tider", liksom Kungsskjutsarna för att inspektera soldaterna på Axevalla hed. Vägen gick länge med sin dragning enligt "gamble modellen" mest uppe på berget och i Våmbskleven nära sänkan i tvillingberget Billingen, men inte längst ner i sänkan, vilket kom att väljas för senare vägdragningar (s.k. "passväg") från och med 1870 års väg.

("Västergötlands - Göteborgs Järnvägar", En historik sammanställd av Måns Mannerfelt, 1948)

En lång resa krävde annars många hästbyten. På sträckan mellan Stockholm och Göteborg fanns det på 1800-talet 32 skjutshåll där man kunde byta hästar. Medelhastigheten blev då kanske inte mer än 7 km/h.Standarden på gästgiverier, åkdon och hästar spände över hela registret, från det exemplariska till det vedervärdigast tänkbara. Halta hästar, spruckna hjul, skämd föda, dragiga rum och saltade räkningar är bara ett axplock av obehag som kunde möta resenären.

Jan Milld, den 4.1.2008 

Han skriver vidare om Djeknestenen vid häradsgränsen, som än idag kan beskådas. Verna beskriver att ett kors kan skönjas inristat. Stenen ligger framför bostadshuset för det forna Djäknekrogen (idag Åkatorp).

Djeknekrogen har fått två byggnader på 1850 års laga skifteskarta.

Den lilla stugan på Svarvarebackens mark, granne med Djeknekrogen är här ritad med en framfartsplan.

Här låg tidigare ett Torp till Svarvarebacken som hette 'Lilla Pockan'/ Pocka/Pockan - ett passande namn för den ficka som den bildade mellan vägen ner till Svarvarebackens byggnader. Namnet finns i de tidigaste husförhörslängderna från 1700-talet.

Längst till höger har man skrivit till "Djeknesten" - se ovan!

Efter det nya vägbygget över Billingen vid 1860-talet slut (färdig 1870) berättas historien om den "nya" vägens tillkomst i en researtikel någon gång före 1880:

 
"Mellan Sköfde och det gent emot på vestra sluttningen belägna Värnhem sträcker sig en nedsänkning i berget, hvilken sålunda delar detsamma i tvänne partier, af hvilka det nordligaste är störst.

Här framgår den en och en qvart mil långa väg, som förenar dessa båda. Nyss nämnda väg är en ny anläggning. Förut begagnades en något nordligare, men hvilken till följd af sina branta stigningar var svår att trafikera.
(Ljungstorpsvägen förbi Djäknekrogen)

Den nya vägen, som genom mycken möda - sprängningar, bergbäckars afledande etc. - frambragts, lärer egentligen hafva den ädelsinnade drottning Lovisa* att tacka för sin tillkomst.

Vi vilja anföra hvad derom berättas:
För omkring femton år sedan var det, som drottningen, under en färd från den för sina truppsammandragningar och lustläger bekanta Axevalla excercished, med rörelse erfor, huru de arma dragarna öfver måttan ansträngdes, hvarför hon sporde, om ej någon beqvämare väg funnes öfver Billingen eller, i annat fall, om ej en ny sådan kunde anläggas, då hon skulle vilja bidraga med en del af kostnaden.

Vederbörande togo häraf det lifligaste intryck. Inom få år blef den nya vägen färdig, och han skall hafva kostat omkring femtio tusen kronor, till hvilken summa drottning Lovisa, om vi blifvit riktigt underrättade, bidrog med öfver en tredjedel. Denna »kungsväg» borde således rätteligen benämnas Drottningvägen."
(Svenska Familje-Journalen / Band 19, årgång 1880 / Från Billingen. C. S. Hallbeck - projekt Runeberg)

* Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa av Nederländerna, född 5 augusti 1828 i Haag, död 30 mars 1871 i Stockholm, var prinsessa av Nederländerna och drottning av Sverige och Norge som hustru till kung Karl XV. 

Ur församlingsprotokollet Varnhem för 1832:

”Klagas på ett evigt fördärfv ledande av fyllerilasten och smygkrogeriet. Det finnes ej mindre än 4 förargelse åstad-kommande lönda-krogar inom församlingen, nemligen;

•Djeknekrogen i Billingeliderna
•En krog vid Himmelsberget Lundby (Föregångare till det lagliga ’Schweizeriet’)
•Eggby krog
•Korsbacken i Öglunda”

Ur församlingsprotokollet 1849;

"Johannes Ström i Djäknekrogen begärde församlingens yttrande huruvida den ansåg det behövligt med dricka och brännvin i förening med att mat tillhandahålles på den s k Djeknakrogen för resande och vägfarande.

Församlingens yttrande;
"Att det i allmänhet är vanligt att man uthvila sina hästar samt att Brännvin och dricka der i alla tider blifvit försålde, hvarföre den ansåg det vore bättre att till Kronan skatt erlades än att minuteringen ändock der utöfvades."                         In fidem C. J. Smedmark, vice Pastor

Man får väl tolka detta som att församlingen tyckte det var OK med brännvinns och dricka-drickande (öl), eftersom man nu ändå fick se skatt erläggas till Kronan för försäljningen och ändå inte kunde göra mycket åt saken. Lönnkrogar var nog svåra att utrota.

Texttolkning;
Torsdagen den 4 Juli kl. 3 eft m., försäljes äfwen wid auktion på stället 1/2 mantal Stora och Lilla Löten.

........
 

Här är det den dåvarande ägaren Jan Petter Johansson, född 1808-02-22 - som köpt Löthen av änkefru Ström och därefter på den här auktionen tillsammans med änkefru Ström  försäljer Ambjörntorp.

Här kallas alltså de båda säljarnas gemensamma säljobjekt för Stora och Lilla Löthen.

Köpare av de båda gårdarna blir nu 1850 Regementsskrivare Assesor Sjöberg i Sköfde.

I fortsättningen står de skrivna som 1/2 mantal Löten och Ambjörntorp.

Löten med Ambjörntorp och Djeknakrogen med 3:ne torp och 2:ne intäkter lades ut av kronofogden för anbud.

Det är Kronolänsman E W Fischer i Segerstad som köper de 3 gårdarna 1859, sammanlagt över 200 tld.

Djeknekrogen har fått två byggnader på 1850 års laga skifteskarta. Med blyerst har någon skrivit Djeknasten.

 

Nederst 'Pockan';
Den lilla stugan på Svarvarebackens mark, granne med Djeknekrogen är här ritad med en framfartsplan.
Här låg tidigare ett Torp till Svarvarebacken som hette 'Lilla Pockan'/ Pocka/Pockan - ett passande namn för den ficka som den bildade mellan vägen ner till Svarvarebackens byggnader. Namnet finns i de tidigaste husförhörslängderna från 1700-talet.

Här kan man se att det uppstått ett mindre Djeknekrogen med egen gräns här 1877 och sedan står det Djeknekrogen T (= torp) Till Upsala.

Den är denna mindre del om just de 47 ar 50 qvm, som avsöndrades formellt år 1891 av Johan August Johansson & Johan Andersson - då de köper Djeknekrogen 1/16-del och avsöndrar ett 'undantag' på lägenheten med egen lagfartsinskrivning, som kan säljas och köpas.

Det är denna mindre del som senare, år 1892, köps av Lars Gustafsson med frun Kristina Sofia - se nedan!

Marken till Djeknekrogens torp 1/16 mtl kommer senare att säljas till Svarvarebacken.

Djäknekrogen 1:2 är markerad på flygbilden och närmast intill ligger Åkatorp med grannbyggnaderna i en kil och med ägorna rakt uppåt i bilden. Torpet Djeknekrogen 1/6 mantal har uppgått i Svarvarebackens ägor.

Historien om familjen Gustafsson i Djäknakrogen

(klicka på länken ovan!)

Ur berättlelsen  av Mats Green;

Gustaf tillsammans med sina fem systrar samt mor och far bor i det lilla torpet Grönhagen som bara har ett rum och kök.

Flytt till Djäknekrogen

Men 1892 då Gustaf fyller 17år får familjen Gustafsson möjlighet att flytta till ett större hus, huset kallas Djäknekrogen.

Djäknekrogen är en gammal fastighet som ligger på vägen mellan Skövde och Varnhem mitt uppe på Billingen bredvid gården Svarvarebacken.
 

Djäknekrogen var på 1700-talet en icke-officiell krog där Katedralskolan i Skaras elever (djäknar*) som kom från trakterna öster om Billingen kunde äta och dricka, när de fotvandrade mellan sin hembygd och lärosätet i Skara och tillbaka.

Till Djäknekrogen hörde även ca ett hektar skogsmark och det var inte vilken mark som helst. På denna mark låg nämligen Valle härads avrättningsplats. Den sista som avrättades här genom halshuggning var Clas Förberg år 1859. Straffet fick han då han dränkt husets piga för att dölja att han gjort henne med barn.

Mor Kristina tar med alla barnen till Varnhems klosterkyrka varje söndag för att höra prästen predikan. Men i Varnhems kyrka predikas inte bara om vår Herre utan här läses också upp vad som händer i bygden och där ibland kungörelser.

En söndag kungörs att familjen Gustafsson är satt i konkurs och man ska utmäta den enda kon de har på gården. Den dagen gråter Kristina hela vägen hem från kyrkan för hon vet nu inte hur familjen ska kunna försörjas. Efter mycket om och men så lyckas pappa Lars lösa skulderna så familjen Gustafsson får behålla sin ko.
 
Amerika knackar på dörren till hemmet - Elin emmigrerar 1904

En kväll knackar det på dörren till familjen Gustafssons Djäknekrog och där står två predikanter från USA och Mormonkyrkan. Eftersom mor Kristinas är djupt troende så får de komma in och hålla sin predikan. Systrarna blir väldigt intresserade av Mormonkyrkan i USA och ansluter sig också till Mormonkyrkan.

Efter några år närmare bestämt 1904 beslutar sig Elin för att emigrera till Utah USA, där hon hört att livet är så mycket bättre än här hemma i Ljungstorp. Elin är bara 20 år när hon tar sig till England, Liverpool, där Amerikabåten avseglar 21 april 1904. 

Hårt liv i Djäknekrogen gör att längtan till 'däröver' blir stark
- Christina blir nästa syster att emmigrera till Amerika i juni 1906

Här hemma i Ljungstorp är arbetet hårt för föräldrarna och mor Kristina blir med tiden krasslig, hon har väldig hosta och mår inte bra. Trots sin sjukdom sitter hon uppe på nätterna och stickar och lagar kläder och stoppar strumpor till familjen. Men 22 februari 1906 avlider mor Kristina på grund av sin sjukdom.

När nu mor gått bort så beslutar sig döttrarna Emilia och Ida och Christina att åka till sin syster Elin i USA. Christina som nu är 35 år tar anställning som hembiträde i Göteborg för att tjäna pengar till resan. Christinas båt Arabic går från England 22 juni 1906.

Fadern är nu 63 år gammal - Emilia och Ida tvekar - men åker över 1906 i november.

Emilia och Ida vill ju helst inte lämna sin far som nu är 63 år gammal. Därför lovar Ida att komma tillbaka och ta hand om sin åldrande far om några år. Emilia och Ida tar sig tillsammans till England där de kliver på Amerikabåten Arabic samma båt som systern Christina åkte med fem månader tidigare. Arabic avseglar den 23 november 1906.

Kvar i Sverige 1916

Den enda systern som Gustaf nu har kvar i Sverige är min mormor Anna-Lisa som flyttade till Stockholm redan 1889 för att utbilda sig till sömmerska. Så kvar i Djäknekrogen bor nu pappa Lars och Gustaf** ensamma.

Åren går och Gustaf byter sitt efternamn till Larsson efter sin far Lars, men han kallas i bygden för Kroa-Gustaf efter Djäknekrogen.

Det är nu 24 år sedan familjen Gustafsson flyttade in i Djäknekrogen och Lars är nu 73 år gammal (1916) och börjar fundera på att sälja Djäknekrogen, eftersom stället ligger på övre delen av norra Billingen 1,5 kilometer uppförsbacke från centrala Ljungstorp. Lars vill flytta till en mer centralt beläget hus i Ljungstorp.

Det dröjer inte länge förrän pappa Lars hittar huset han letat efter. Så den 1 juni 1916 flyttar Lars till ett hus som heter Sandtaget/Bäckedalen vid Ljungstorpsvägen.
 

****************************************************************************************************************************

* Djäkne, ursprungligen av "diakon", betyder lärjunge i lärdomsskolans högre klasser och härstammar från den tid då den högre utbildningen endast skedde i kyrkans regi. Efterhand har det i vissa fall blivit identiskt med elev på gymnasiet, framför allt på äldre och mer traditionstyngda gymnasier. Skaradjäknarna har alltid haft en stor betydelse för bygden.
 

** Ur husförhörslängd 1895 - 1922 kan man läsa följande om 'Kroa-Gustaf*;

1. Dömd af Kåkinds Härads Rätt 1903-02-27 för 1:a resan stöld till 5 månader och 6 dagars straffarbete, samt förlust av medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från att han blifvit frigifven.
2. Dömd af Kåkinds Härads Rätt 1903-07-17 för 2:a resan stöld till 4 månader och en dags straffarbete, samt förlust av medborgerligt förtroende intill dess han efter utståndets straff blifvit frigiven. Har till fullo utstått straffet den 22 oktober 1903.
3. Dömd av Sköfde Rådhus Rätt 1903-11-09 för 3:e resan stöld till straffarbete i 8 månader, förlust av medborgerligt förtroende under 1 år efter utståndet straff. Frigiven 1904-05-12.
4. Af Sköfde Rådhus Rätt dömd 1904-05-24 för 4:e resan medelst inbrott föröfvat stöld till straffabete i 1 år och 6 månader och förlust av medborgerligt förtroende två år efter frigivnningsdagen. Avtjänat 1904-11-01 - frigiven från Vänersborgs cellfängelse 1905-07-16 - förlust av medborgerligt förtroden till 1907-07-16.
5. Dömd av Göteborgs Rådhus Rätt för 5:e resan stöld till straffarbete i 2 år; 1905-08-15 - 1907-02/15 och förlust av medborgerligt förtroende 3 år efter frigivningen.
6. Dömd av Sköfde Rådhus Rätt 1907-07-08 för 6:e resan stöld till straffarbete i 2 år och 3 månader, förlust av medborgerligt förtroende i tre år från 1909-07-12.
7. Dömd av Sköfde Rådhus Rätt 1909-11-15 7:e resan stöld till straffarbete i 2 år och 3 månader, förlust av medborgerligt förtroende i tre år efter frigifvningen - 1912-06-11.
8. Dömd av Kåkinds Härads Rätt 1913-04-05 för 8:e resan stöld till straffarbete i 2 år och 6 månader med förlust av medborgerligt förtroende efter frigivningens slut. Frigiven 1916-02-14

Den förste lantbrevbäraren på linjen Varnhem - Ljungstorp 1920 var Carl Magnus Karlsson, Djäknakrogen.

Det enda färdmedlet var de egna benen.

Han upprättade postbäringen 1920 - 1938, då posten hämtades av honom på Varnhems station för utbärning.