Johan Sandblad mördare och möbelsnickare

Fångfoto 1876 vid frisläppandet. Riksarkivet - frisläppta straffångar. Fångfoto 1876 vid frisläppandet. Riksarkivet - frisläppta straffångar.

Förpassningsort frigifvning 1876/1877;
J. B. Andersson i Bösarp, Skällinge, Halland.

Det finns en för tiden Johan Bernt Andersson som brukare på Bösarp Nr 2 1/2 mantal i Skällinge församling - häradsskrivarboställe. Johan skrivs inte här. Är lite oklart hur och när han återvänder till hustrun.

Så här ser det ut i Husförhörslängderna för familjen Sandblad fr o m mordet 1855  - se nedan.

******************************************

Husförhörsl. Varnhem 1854-1862;
1853; Bäckedalen (Hålltorps Rote)

Johannes Jonsson Sandblad, född i Berg 1827 flyttar in med hustru och dotter från Sköfde 1853
- på samma rad står under Utflyttning; ”På Fästning 1856” - notering; 1856 dömd till lifstidsarbete för mord”

Hustrun Maja Stina Andersdotter, född i Sköfde 1832
Dotter Emma Christina, f. i Sköfde 1853

För frun och döttrarna står ditskrivet ovanför; ”inhyses på Rotens slut” - men inget om någon flytt!

(min kommentar; - troligen bor de kvar i "Lindqvistska huset” köpt av Trotzig 1856 efter Sandblads  konkurs (Sandblad i konkurs enligt PM-Backa gård)

- på sidan står; ”Enkefru Trotzig äger husen i Bäckedalen” och hon sätts som inflyttad 1856 och står själv ett stycke under ”Flinkebo” i vänstermarginalen.

I vilket hus fru Trotzig här bosätter sig i Bäckedalen är svårt att direkt uttolka -
fr o m 1862 skrivs hon ”Bäckedalen under Ifvarstorp” - som ”arrenderande”, dvs Flinkebo.

Denna husförshörslängd är den enda där de båda makarna Sandblad skrivs om separerade
- genom att han skrivs utflyttad till På fästning 1856 och den övriga familjen står som inhyses på rotens slut.

Denna separation i husförhörslängd pågår då mellan 1856-1862 - sedan följer att Johan Sandbald skrivs med hustrun, trots att han uppenbarligen finns i fängelse. Möjligen tjänar han så bra som snickare i fängelset att han kan betala hyran för hans familjs olika hyresbostäder? Han har t ex en större summa pengar ihoptjänade när han friges 1877, 380 kronor 23 öre, - ett rejält tillskott för att kunna köpa Dahlgrenstorp, Tomten, Norra Lundby år 1884.

Johan Jonsson Sandblad till Bäckedalen1853 - morddömd 1856

Johan Jonsson Sandblad kommer från fattiga förhållanden på Tatermyran - en utmark i Bergs socken. När han flyttar därifrån 1846 till Horn, var hans far änkling, inhyses på socknen och hans yngre bror hade fattigunderstöd i hemmet. Johan är vid flytten 19 år gammal.

Han beskrivs 1856 i domstolshandlingarna som snickare i Bäckedalen, för vilken Gesällen Magnus Modig, ett av domstolens vittnen, har gått i lära. Man talar också om en snickarverkstad i Bäckedalen, där Modig befann sig när Johans hustru kom och frågade efter sin syster. Snickareverkstaden var inrymd i en tillbyggnad till huset för Bäckedalen 2. Den låg norr om huset och västerut parallellt med det stora rummet. Petter Jonsson från Lundby river sedan detta utbygge när han köper huset 1905.

Den ladugård som man pratar om låg på södra sidan av Ljungstorpsvägen på Hålltorps eller allmän mark.

Vid samtal med Margit Lindquist 2014-03-24 så berättar hon att snickaren Johan Sandblad just hade snickareverkstaden i en avlång tillbyggnad av bostadshuset norrut utmed den västra delen av huset. Han var en mycket duktig snickare och hennes mamma hade förvärvat flera möbler som var gjorda av Sandblad i Bäckedalen.
Se bilder nedan!

Intäktsägaren;

Maken             Johan (Johannes) Jonsson Sandblad, född i Berg 1827 den 14/7 - in med familj 1853 efter köp,
                         från Sköfde
Hustrun           Stina Andersdotter, född i Sköfde 1832 den 24/2
Dotter               Emma Christina, född i Sköfde 1853 den 14/3
Dotter               Mathilda, född i Varnhem 1856 den 15/4

Drängen           Lars Magnusson Frid, född i Broddetorp 1822 den 14/1 - flytttar in 1853 och ut 1854

Framgår inte av hfl;
Som piga         Cajsa-Stina Andersdotter, född i Wåmb 1829 - bor här fr o m1853 till sin död 1855 - hustruns
                         syster och "mindre vetande" - med Johan som förmyndare, med vilka hon bott de senaste tre åren


1856 döms Johan Jonsson Sandblad, född 1827 för mord till lifstidsarbete, varvid hustrun och barnen skrivs som inhyses på Rotens slut.




Som "ägare för husen i Bäckedalen" skrivs 1856;
Enkefru          Catharina Charlotta Trotzig, född Kuylenstjerna i Gällared 1729 den 7/1 - in från Åsle 1856

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^


En dramtisk vändning för vårt hus i Bäckedalen!! Mördare och adelsdam under samma år! Se mer om Änkefru Trotzig här - A. 12 Bäckedalen - Flinkebo samt - A. 13 Bäckedalen - Flinkebacken


Innan han begår det bestialiska dådet 1855 hinner han köpa Flinkebacken av Petter Jonssons, Ivarstorp, arvingar.

1853 den 14:e mars säljer arvingarna efter Petter Jonsson, Ivarstorp, sin ärvda förpantningsrätt i Späcketorps ägor (Flinkebacken) till Johan Sandblad i Bäckedalen för återstoden av förpantningstiden intill 1914 för 105 riksdaler riksgäld - "att bruka såväl jord som tillhörande byggnader". Eftersom hembud hade gjorts till ägaren av Späcketorp, vilket avböjts till den summan som var bestämd, så fullföljs nu affären efter häradsrättens godkännande med krav på ny inteckning av förpantningen var tionde år.

Man kan förstå att Sandblad hade stora planer i Bäckedalen, då han direkt köpte två lägenheter här 1853 - både Bäckedalen 2 (Lindqvistska huset) och grannlägenheten Flinkebacken (som en förpantning) och troligen också Vadet - ”Wahemmanet”.

Enligt PM från Backa gård gick han i konkurs i samband med mordet 1855 och Flinkebackens förpantning liksom Lindqvistska huset såldes direkt vidare.


1856-08-26 såldes så alltså lägenhetsområdets innehavarrätt (förpantningen) för Flinkebacken och Lindqvistska huset - Bäckedalen 2 - vidare till Änkefru Catharina Charlotta Trotzig, född Kuylenstierna. Säljare var Johan Sandblads konkursbo, vilken alltså dömdes för mord och hamnade på fästning 1856.

Familjen (inklusive den livstidsdömde) skrivs under 10 år som inhyses i Bäckedalen under Ivarstorp och skrivs sedan som hyrande till Upsala 1866 - se om Johan Sandblads och familjens fortsatta öden - klicka här!

 

Möbler kvar idag i Bäckedalen efter möbelsnickaren Sandblad

Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright



En pigtittare gjord av Sandblad i familjen Lindquists ägo, Bäckedalen.

Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright





Pelarbord från snickaren Sandblad hos familjen Lindquist.

Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright Foto Kent Friman, 2014-03-24, copyright




Chiffonjé gjord av snickaren Sandblad i familjens Lindquists ägo.














 



 

Möbler kvar på Hålltorp idag efter Johan Sandblad

Foto 1990 Gunborg Ferm, Ljungstorp från samlingarna 2014 Foto 1990 Gunborg Ferm, Ljungstorp från samlingarna 2014




Utdragssängar på Hålltorp från Sandblads snickeri i Bäckedalen tidigt 1850-tal.

Foto 1990 Gunborg Ferm, Ljungstorp från samlingarna 2014 Foto 1990 Gunborg Ferm, Ljungstorp från samlingarna 2014





 

Denna skåpsmöbel på Hålltorp var också ett möberlsnickeri av Sandblad från tiden före mordet.




























 


 

Mordet i Bäckedalen natten mellan den 15 - 16 augusti 1855

Ur Varnhemsbygden, medlemsblad för Hembygdsföreningen Skarke-Varnhem 1986, Årgång 4 - texten är något redigerad av KF, men bygger helt på Alf Brages artikel, som i sin tur är en tolkning av domstolsprotokoll.

Snickaren Johannes Jonsson Sandblad, född i Tatermyran i Berg den 14/7 1827 och hans hustru Stina Andersdotter, född i Sköfde 1832 flyttar från Skövde till Bäckedalen 1853.

Dottern Emma Christina skrivs i husförhörslängden som född i Skövde samma år som paret flyttar in i Bäckedalen. Dottern Mathilda föddes i Bäckedalen, då de skrivs som inhyses under Bäckedalen Ifvarstorp hos där arrenderande änkefrun Trotzig. 10 år senare, 1866, flyttade familjen enligt husförhörslängden in som hyrande av Upsala, då under Hålltorp.

Hustrun Stina Andersdotter hade en syster, för vilken Johan Sandblad var förmyndare. Hon hette Cajsa Lisa Andersdotter och uppges vara född 1829 i Skattegården i Våmb. Hon vistades vid tiden för mordet sedan tre år hos sin förmyndare och syster i Bäckedalen, och var vid mordet nu 27 år gammal.

Natten mellan den 15-16 augusti 1855 avled Cajsa Lisa Andersdotter sedan hon blivit misshandlad och dödad av Sandblad. Han hade med en stör slagit henne över halsen, varefter hon tagit flykten upp på höskullen, där Sandblad enligt gjord bekännelse, med handen för hennes näsa och mun kvävt henne.

När den avlidna anträffades död på höskullen, fanns ett lager av hö fastklibbat genom blod från hennes näsa och mun. Ur vänstra örat rann blod, liksom ur ett sår i nacken.

Domstolen skriver;
"Johannes Sandblad var den avlidnas svåger och förmyndare och i vars hus hon vistades, har på mångfaldigt sätt missvårdat och med hårdhet behandlat henne, som av ett nära fånigt sinnestillstånd."

Vid den yttre besiktning som gjordes "sedan liket som lagts i kista och på vanligt sätt var nedsatt i öppen grav på Varnhems kyrkogård, var ur graven upphämtat", kunde man konstatera skador på vänster överarm, högra lårets yttre sida, i veklivet och i nacken. Döden vållad genom kvävning.

Här återges vad domstolsprotokollen berättar vidare om det tragiska öde som drabbade Cajsa Lisa Andersdotter;

Sandblad  hade inte först tänkt på att avlända svägerskan livet, men då han omkring kl 10 på aftonen ifrågakomne dag återvände från den närbelägna Gästgivaregården, där han med några rums målning varit sysselsatt, och fann henne i trädgården stjäla äpplen, blev han ond och tilldelade henne ett slag med en käpp över nacken.

Då hon då kastade en sten efter honom, blev han än mer förbittrad och sade sig skola knäppa henne om hon ej genast gick och lade sig och genast efter det hon gått upp på hörännet gick Sandblad efter, endast i tanke att fråntaga henne äpplena, men som hon började skrika och gapade otäckt emot honom, fattade han med ena handen hårt om strupen, icke i afvsigt att kväva utan blott för att tysta henne, samt nedtryckte huvudet i höet, dervid hon i början väl sparkade emot och sökte befria sig, snart började att stöna och stånka, efter det han ungefär tre minuter hållit med ena handen om strupen och den andra över näsan och munnen för att hindra henne att skrika.

Den tilltalade blev då förskräckt, ehuru han för mörkret ej kunde se så noga, att blod forsade ur mun och näsa. Hö hade under tiden fallit över hennes huvud utan att Sandblad försökt instoppa sådant i hennes mun.

Sandblad gick sedan och lade sig, och som han ej trodde att svägerskan avlidit till följd av misshandeln, gick han tidigt på morgonen upp på rännet för att väcka henne, men fann då till sin förfäran att hon var död.

Tilläggandes den tilltalande;
Att svägerskan var mindre vetande men egentligen visade sig elak, så att hon ofta behövde agas, i vilket avseende han flera gånger slagit henne dock ej under det senaste halvåret. Hon har haft två klänningar och icke alls varit vanvårdad i hans hus.

Den åtalade hade uppgivit för pastor Smedberg att svägerskan under kvällen förtärt körsbär i myckenhet, under förmodan att han därigenom kunde härleda dödsorsaken.

Den tilltalades hustru berättade att systern vistats hos henne nästan tre år, därunder förhållandet mellan Sandblad och henne varit svårt, emedan hon var kinkig, opålitlig och ovillig, varför han stundom slog henne. Hon utgick kl 9 på aftonen den 15 augusti då hustrun förmodade att hon som vanligt lade sig på rännet, utan att hustrun, som snart gick och lade sig, vidare såg henne. Sandblad kom in något över tio då han tycktes något orolig men somnade snart.

Sandblad gick upp tidigt och återkom klockan fyra då han mötte Gesällen Moberg som frågade vad han "allt gjorde uppe" varpå Sandblad svarade, "Jag skulle lägga upp gapet vid Wahemmanet".

Efter en stund gick hustrun ut och ropade på systern, men fick inget svar. Hon frågade mannen om han ej väckt systern varpå Sandblad gick upp på rännet och yttrade; "Jag tror hon är död". Då hustrun i enrum frågade mannen om han mördat svägerskan nekade han därtill och blev ond över beskyllningarna och sade att hon dött av blodslag.

Hustrun efterskickade några gummor att nedtaga liket och mannen begav sig till Pastor Smedmark för att omtala dödsfallet och begära snar begravning.

Begravningen skulle ske om söndagen, men hustrun invände på grund att få i ordning till de många släktingarnas mottagande, men mannen fortfor att påstå begravningen på sagda dag, samt begav sig till Solberga för att bedja sin syster ordna begravningen, varefter den tilltalade gick omkring att bjuda gästerna.

Broderns vittnesmål;
Hustruns och således den avlidnas bror, Constapel Johan Petter Andersson Svärd, sade sig icke vidare hava kännedom om förhållandet mellan Sandblad och Cajsa-Lisa än att Svärd en södndag, då hon slagit sönder något kärl, hörde henne beklaga sig däröver att Sandblad med färg överstrukit hennes ansikte.

Svärd hade även sett att hon haft så dåliga kläder att hon ej kunnat visa sig ute på helgdagarna.

Åtta dagar före dödsfallet hade Svärd sällskap med Sandblad från Skövde till Bäckedalen, då han beklagade sig att svägerskan inte gjorde skäl för födan, ävensom han med gott samvete kunde slå ett skott i henne.

Dagen efter dödsfallet var Svärd i Bjällum hos sin morbroder Anders Johansson till vilken Sandblad kom och bjöd på begravning och därvid yttrade att han ej ville ha det dödsfallet ogjort för hundra Banco. När Svärd frågade om dödsorsaken svarade Sandblad frimodigt att hon avlidit av slag.

Till vittnen åberopades;
Gesällen Magnus Moberg i Ivarstorp, änkan Maja-Stina Torstensdotter och änkan Inga Svensdotter Sjöman i Fattigstugan.

Moberg som varit gesäll hos snickaren Sandblad hade sett Sandblad flera gånger slå Cajsa-Lisa men endast en gång i verkstaden sett honom slå ett slag över ryggen på henne. Under vintern åt hon med de övriga inne i stugan, men sedan åt hon för sig själv i köket. Kaffe tilldelades henne lika med resten av husfolket. Hon var dåligt klädd, hade dålig bädd och sköttes vårdslöst av systern och svågern, ehuru hon aldrig beklagade sig.

Vittnet såg henne ofta gråta av den behandling hon fick röna. Sandblad hade en gång yttrat att om hon doge skulle han göra bröllop eller kalas efter henne. Pigan var icke fullt förnuftig och visade ovilja att utföra arbete, såsom att om vintern draga hem ris och vedbrand från skogen samt om sommartid köra kreaturen till betesmarkerna och biträda i utearbete.

Pigan syntes av den hårda behandling hon erhöll av Sandblad bliva underlig till sinnet.

På eftermiddagen den 15 augusti hemkom Sandblad från Klostrets Gästgivargård för att koka linolja, samt körde in det sista råglasset, varefter han återgick till Klostret. Pigan gick att lägga upp hägnadsgapet vid råggärdet. Då hon hemkom skickades hon av systern att leta upp gässen, varpå hon fick kvällsmat och gick därpå ut på gården utan att vittnet, som lade sig att sova, vidare såg pigan.

Han mötte Sandblad klockan fyra på morgonen, då denne var iklädd endast tofflor, byxor och mössa med varken rock eller väst. Sandblad frågade om "Carin lagt upp gärdesgapet", varefter hustrun kom in i verkstaden och frågade efter Carin.

Hustrun gick ut igen och efter en stund gick även vittnet ut och fick se hustrun stående i fähusdörren och ropa "Carin ligger död på rännet", varvid alla tre gingo upp på rännet.

Pigan fanns liggande på rygg med händerna över bröstet, över benen låg en gammal klänning men underlivet var bart. Hustrun tog i ena armen för att se om hon var död. Sandblad begav sig genast till Hålltorp för att skaffa bräder till kistan som skulle förfärdigas av vittnet (Gesällen Moberg).

När Sandblad kommit hem med brädorna gick han till Skövde att skaffa prästbetyg om den döda. När hustrun och de båda gummorna tagit ner liket från rännet, varseblev vittnet att de bräder de använt härtill vore mycket blodiga.

Sandblad sade sedan till vittnet att han var nöjd över att vara av med svägerskan och påskyndade begravningen.

Enkan Anna Maja Torstensdotter och Enkan Sjöman ombads av Sandblads hustru att hjälpa henne med likets tvättning. De gingo med henne upp på höskullen där de fann Carin ligga på rygg i höet, på samma ställe där hon legat hela sommaren.

Enkan Sjöman gjorde henne ren från hö, som var instoppat i munnen, när detta skedde hördes ett skärande läte ur likets hals, liksom av väder, varvid blod började rinna ur munnen på henne, vilket föranledde Enkan Sjöman att yttra Jag tror hon är riktigt slaktad". Vittnena lade liket på några bräder samt nedtog det därpå.

Vittnena hade aldrig sett Sandblad slå Carin men hon hade beklagat sig för dem "att voro de lika svåra båda två". Hon såg gärna att hon av andra erhöll någon föda. Under sista vintern var hon klädd i en dålig klänning utav linne samt söndriga trädskor och odugliga strumpor. Enkan Sjöman erhöll en gång något klarbär för en halv brödkaka, då hon såg mager och tärd ut, men om det härledde från svält är vittnet obekant.

Vittnet Johannes Andersson omtalar att Sandblad för honom beklagat sig någon gång 1854 att pigan hade för ovana att väta under sig då hon sov, samt att han försökt förmå henne att upphöra därmed både genom aga och genom att låta henne ligga i ett kallt rum på granris, på det att hon skulle ligga kallt.

Sandblad nekade att han mördat pigan men tillstod att han utdelat ett slag för strupen, trots vittnena försökte få honom till bekännelse. Under häktningen ville han utlägga mansbot och sedan vara fri. Han erkände sedermera och när han frågade hur det skulle gå med honom, fick han svaret att han med all sannolikhet skulle bli livdömd.

Vittnet Flink;
Pigan var ofta vintertid dåligt klädd och beklagade sig över misshandel av systern och svågern. Flink var behjälplig vid likets nedtagande.

Vittnet Anna Redig;
Pigan hade ofta blånader som hon fått av Sandblad, men hon pratade än hit än dit. En dag då Anna och hennes syster vid den närbelägna bäcken hade ett rensningsarbete kommo pigan och vittnets broder Peter att brottas och därvid skuffa varandra i vattnet, efter att vid hemkomsten till Sandblad omtalat detta svarade han skrattande att om Peter ville skuffa i henne riktigt så skulle Sandblad fägna honom. Peter skulle även få en fällkniv till skänks om han "änna pigan" men nämnde ej vad han menade härmed utan skrattade häråt.

Vittnet Peter Redig;
Sandblads hustru lovade honom en kopp kaffe om han knuffade pigan i bäcken men vittnet svarade att han varken ville eller förmådde det. En gång när pigan ville gå hem istället fär att taga upp torv, blev hon slagen av Sandblad. Pigan låg om sommaren på hörännet eljest i en kammare på bar halm och med endast en hösäck över sig. Då hon erhöll klänningar blevo de fort dåliga då hon låg i dem. Då Sandblad var borta på arbete kommo systrarna väl överens och åto tillsammans. Pigan gick mest i skogen efter bränsle. Hon hade för ovana att taga mat och annat smått för både Sandblad och andra.

Vittnet skräddare Johan Holmberg, Billingsliderna;
Vittnet gick förbi Bäckedalen vid 10-tiden, då han hälsade på Maja Jonsdotter och frågade vad Sandblad gjorde, svarade hon att han var inne i stugan och tog av sig stövlarna.

Den 13 januari 1856 förs Sandblad till Länsfängelset.

Sandblad erkände slutligen frivilligt inför Domstolen att "efter det han sent på aftonen den 15 augusti förlidet år
träffat Cajsa-Lisa Andersdotter stjälande äpplen i trädgården, slagit henne över halsen med en käpp och sedan uppå rännet strypt henne".

Rätten synes rättvist döma Johannes Jonsson Sandblad att för begånget mord på sin fåniga svägerska mista sitt liv genom halshuggning. Ställes under Göta Hovrätts närmare prövning.

Sandblad dömdes senare av Göta Hovrätt till livstids straffarbete på fästning (Marstrand). Domen fastställdes av Kungl Maj:t den 14/8 1856 och började avtjänas den 18/10 1856.


Artikel i  Varnhemsbygden, medlemsblad för Hembygdsföreningen Skarke-Varnhem 1986, Årgång 4
- texten är något redigerad av KF, men bygger helt på Alf Brages avskrift av domstolsprotokollstext.


 

Gunborg Ferms fantastiska textilberättelse - Mordet i Bäckedalen

För bättre upplevelse av bildens digitala visning av textilverket har högra övre sidan utanför textilen retuscherats något (Kent Friman, 2013) För bättre upplevelse av bildens digitala visning av textilverket har högra övre sidan utanför textilen retuscherats något (Kent Friman, 2013)

"Bäckedalen. Där bodde Sandblad med hustru, barn och svägerska" Textil; Gunborg Ferm, Ljungstorp 1987.

Foto Kent Friman, 2013 - © copyright/Bilden får inte kopieras utan tillåtelse!


Se Gunborgs Ferms dramatiska textilserie i "fri vävnad" över mordet - klicka här!


Textilierna kan beses i Ljungstorps bygdegård, där de fått en permanent placering efter donation.

Frigivningsdokumentet från Varbergs straffängelse 31/12 1876

Beskrifning rörande f.d. torparen Johannes Jonsson Sandblad som den 31 december 1876 frigives i Warberg.


N.o stamrullan; 631 och porträttrullan N.o 15, Födelseår-församling; Bergs församling, Wadsbo härad, Skaraborgs län, Senaste Kyrkoskrifningsort; Warnhems socken, Walle härad, Skaraborgs län, Undergått bestraffning för; Mord, Utslaget av/när; Kungl Majt den 14/8 1856, Straffet/början; Lifstids straffarbete, som tog sin början den 18/10 1856

Förpassningsort vid frigifvningen; I. B. Andersson i Bösarp, Skällinge Socken, Halland
Beloppet af egna medel och besparad arbetsförtjänst vid frigifningen; 380 kronor 23 öre (mycket pengar!! - nog för att  senare kunna köpa torpet i Norra Lundby!!)

Hår; Ljust  (Flintskallig), Skägg; Ljust, Ögon; Blå, Näsa; Något insvängd, Mun; Ordinär, Hy; Blek, Höjd;  5 fot 5 tum, Kroppsbyggnad; Klen, Annat utmärkande kännetecken; Flera mindre ärr i pannan.

<-- Till sidans rubriker!

Fångfoto 1876 vid frisläppandet. Riksarkivet - frisläppta straffångar. Fångfoto 1876 vid frisläppandet. Riksarkivet - frisläppta straffångar.

Förpassningsort frigifvning 1876/1877;
J. B. Andersson i Bösarp, Skällinge, Halland.

Det finns en för tiden Johan Bernt Andersson som brukare på Bösarp Nr 2 1/2 mantal i Skällinge församling - häradsskrivarboställe. Johan skrivs inte här. Är lite oklart hur och när han återvänder till hustrun.

Så här ser det ut i Husförhörslängderna för familjen Sandblad fr o m mordet 1855  - se nedan.

***********************************************

Husförhörslängd Varnhem 1854-1862;
1853; Bäckedalen (Hålltorps Rote)

Johannes Jonsson Sandblad, född i Berg 1827 flyttar in med hustru och dotter från Sköfde 1853
- på samma rad står under Utflyttning; ”På Fästning 1856” - notering; 1856 dömd till lifstidsarbete för mord”

Hustrun Maja Stina Andersdotter, född i Sköfde 1832
Dotter Emma Christina, f. i Sköfde 1853

För frun och döttrarna står ditskrivet ovanför; ”inhyses på Rotens slut” - men inget om någon flytt!

(min kommentar; - troligen bor de kvar i "Lindqvistska huset” köpt av Trotzig 1856 efter Sandblads  konkurs (Sandblad i konkurs enligt PM-Backa gård)

- på sidan står; ”Enkefru Trotzig äger husen i Bäckedalen” och hon sätts som inflyttad 1856 och står själv ett stycke under ”Flinkebo” i vänstermarginalen.

I vilket hus fru Trotzig här bosätter sig i Bäckedalen är svårt att direkt uttolka -
fr o m 1862 skrivs hon ”Bäckedalen under Ifvarstorp” - som ”arrenderande”, dvs Flinkebo.

Denna husförshörslängd är den enda där de båda makarna Sandblad skrivs om separerade
- genom att han skrivs utflyttad till På fästning 1856 och den övriga familjen står som inhyses på rotens slut.

Denna separation i husförhörslängd pågår då mellan 1856-1862 - sedan följer att Johan Sandbald skrivs med hustrun, trots att han uppenbarligen finns i fängelse. Möjligen tjänar han så bra som snickare i fängelset att han kan betala hyran för hans familjs olika hyresbostäder? Han har t ex en större summa pengar ihoptjänade när han friges 1877, 380 kronor 23 öre, - ett rejält tillskott för att kunna köpa Dahlgrenstorp, Tomten, Norra Lundby år 1884.

***********************************************************************************************************************************
Ur husförhörslängd 1846-1859;
Bäckedalen intägt; "anbringad på allmän mark";

1856 döms Johan Jonsson Sandblad, född 1827 för mord till lifstidsarbete, varvid hustrun och barnen skrivs som inhyses på Rotens slut - men tycks bo kvar i huset i Bäckedalen inhyses hos änkefrun.

Som "ägare för husen i Bäckedalen" skrivs 1856;
Enkefru          Catharina Charlotta Trotzig, född Kuylenstjerna i Gällared 1729 den 7/1 - in från Åsle 1856

Enligt Margit Lindquist, Bäckedalen 2014, så bosätter hon sig i just detta hus som Sandblad hade ägt.

***********************************************************************************************************************************

Husförhörslängd Varnhem 1862-1869;

1862; Bäckedalen; Håltorps Rote:
Bäckedalen under Ivarstorp;

Inhyses på sidan med änkefru Trotzig i Bäckedalen; (min kom: finns bara hon och hennes ”lomhörda” piga på sidan i övrigt)

Inhyses Johannes Jonsson Sandblad - notering: ”för mord dömd till livstids arbete å fästning”

Hustrun Maja Stina Andersdotter
Dotter    Emma Christina
Dotter      Matilda, född i Varnhem 1856
- alla hopförda (inkl. Johannes) inom klammer som flyttande ut till Uppsala 1866

********************************************************************************************************************************

Enligt husförhörslängd är de alltså skrivna här allihop 1862-1866 - troligen skrivs straffången på det här sättet på hustruns boende.

Husförhörslängd Varnhem 1869-1880;
1866; Uppsala

Hyrande Johannes Sandblad,  - notering; ”för mord dömd till livstidsarbete å fästning"
Hustrun Maja Stina Andersdotter
Dotter    Emma Christina
Dotter      Matilda - alla inom klammer flyttar ut till Öfverbo Rote; Nohlgården 1869

Enligt husförhörslängd bor de alltså alla här 1866-1869 - men med Johan bakom galler!

*******************************************************************************************************************************

1869; Öfverbo Nohlgården
Lundsberg

Hyrande Johannes Sandblad,  - notering; ”Sandblad för mord dömd till lifstidsarbete å fästning"
Hustrun  Maja Stina Andersdotter
Dotter      Emma Christina
Dotter      Matilda
- alla inom klammer flyttar ut Skarke Rote, 1/4 mtl Tomten 1875

Enligt husförhörslängd bor de alla här 1869-1875 - men alltså med Johan i straff-fängelse!

*******************************************************************************************************************************

Husförhörslängd Varnhem 1880-1895;
Tomten 1/4 mtl, Skarke rote

Kvarbor;
Hyrar       Johannes Sandblad,  - notering; ”Benådad från lifstids fängelse ådömt honom för mord"
Hustrun   Maja Stina Andersdotter
Dotter      Matilda
- alla flyttar ut som ägare till Dalgrenstorp, Norra Lundby den 21/11 1884

De bor alltså på Tomten, Skarke åren mellan 1875-1884.

*******************************************************************************************************************************
Husförhörslängd Norra Lundby 1880-1895;
1884; Dalgrenstorp under Amundstorps rote, Tomten 1/8 mtl

Äger          Johannes Sandblad,  - notering; - notering; ”Benådad från lifstidsfängelse ådömt honom för mord"
Hustrun    Maja Stina Andersdotter
Dotter        Emma Christina, född i Sköfde 1853  finns nu här igen - men flyttar ut igen 1889

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Husförhörslängd Norra Lundby 1895-1921;
Dalgrenstorp under Amundstorps rote, Tomten 1/8

Kvarbor;
Egare      Johannes Sandblad, född i Berg 1832 - notering; ”Benådad från lifstidsfängelse ådömt honom för mord"
Hustrun   Maja Stina Andersdotter, född i Sköfde 1832

Han står som död 1899 30/6 och hustrun dör 1905 den 28/12.

De bor alltså på Dalgrenstorp i Norra Lundby mellan åren 1884-1899/1905.

 

Dahlgrenstorp, Lundby på 1877 års karta - mot Broddetorp

Den röda tjocka gränsen på kartan är gränsen mellan Varnhems och Lundby församling. Den röda tjocka gränsen på kartan är gränsen mellan Varnhems och Lundby församling.

Dahlgrenstorp var ett torp under hemmanet Tomten nära Amundstorp i Lundby. Här markerat med rött. Detta köpte Sandblad år 1884 och flyttade hit med sin fru och ena dottern - se ovan!

Dahlgrenstorps byggnader kom att bli Tomtebos byggnader när förpantningen för det flyttade torpet i laga skiftet 1846 gick ut i början av 1900-talet. Idag är torpet och uthusen rivna, vilka ersatts med nytt boningshus. och uthus. Lillstugan på Tomten, där Fru Sandblad bodde mellan 1899 - 1905 finns ännu 2015 kvar i fallfärdigt skick och går inte att rädda.


Mellan 1881 (inflyttad från Berg, Rosenhaga) och 1884 bodde här en finlandssvensk kvinna vid namn Mamsell Sofia Hajahn född i Brahestad 1847, dit hon alltså återvänder när hon säljer torpet till Sandblad 1884. Någon del av hennes släkt Hajahn i Brahestad står där som "handlande som levde i misär". Detta tyder på att Sandblad tidigt påbörjade verksamhet här på Tomten - troligen långt före han köpte förpantningen.


Sandblad blir en känd möbelsnickare i området och har gjort mycket möbler till gårdarna runt omkring Dahlgrenstorp. Under en period hade han en sömmerska "i brödet" kontinuerligt;

Sömmerskan Maria Elenora Westlund, f. i Varnhem 1858 20/1, in 1884 (året efter Sandblads), lämnar 1886
Sömmerskan Christina Ch. Gustafsdotter, född i Wåmb 1866 12/1 - flyttar in 1886 och ut 1889 - dog ogift 1933 på Stinsen 2 i Skövde.

Detta visar att Sandblads bedrev tillverkning inkluderande tygsömnad. Troligen var de möbelsömmerskor för stoppade möbler. Se exempel på Sandbladssoffa nedan.

Dahlgrenstorp - en möbelfabrik vid Broddetorpsvägen på Tomten

Bild från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015. Broddetorpsvägen i förgrunden utanför bild går snett vänster lite uppåt utanför bilden. Fotografen står troligen på kanten till vägen. Bild från Förbergs samling via Astrid Blomqvist, Tomten, 2015. Broddetorpsvägen i förgrunden utanför bild går snett vänster lite uppåt utanför bilden. Fotografen står troligen på kanten till vägen.

 

Ett unikt foto funnet i Lillstugan* på Tomten den 28/3 2015 föreställande Dahlgrenstorp med trähantering för möbeltillverkning (senare Tomtebo). Man ser lövträhantering och torkbyggnader i bakgrunden och troligen Sandblad själv (t h) med personal - bl a de två sömmerskor som var anställda - placerade i gräset på lagom avstånd! För att gestalta detta måste bilden vara tagen i mitten av 1890-talet.

 

Bilden från Karl Fredrik Andersson, Skultorp enligt tryck i pappen i ramen, som föll sönder av fuktskador vid upphittandet. Han utbildade sig till fotograf före mitten av 1890-talet och drog ut med sin 14 kilo tunga Hasselbladsutrustning för att fota på landsbygden - inte minst runt berget Billingen - ofta med knivskarp skärpa i fotot och valet av motiv. (Beskrivning ur boken Dokumnet i Svart och Vitt - utgiven av sonen Karl-Anders Andersson, 1981.)

Snickeribyggnaden bakom herrarna kom senare att omvandlas till affärslokaler efter Sandblads död 1899. Året innan dör hans fastighetsupplåtare Anders August Förberg, Tomten. Handelsidkerskan Hilma Albertina Falk, född i Häggum 1858 den 23/4 - flyttar in 1901 den 11/10 - ut Växsjö 1904. Hon blev den första handladen i en lång rad tills marken avstyckades och såldes till handlanden Fredriksson 1919.

* Sandblads änka flyttade in i Lillstugan, Tomten, när maken dog och bodde där sin död 1905.

Kvarblivna Sandbladsmöbler m fl på Tomten, Lundby

Vid nybyggnation under 1970-talet på Tomten kom husets alla utrymmen att urymmas. I alla vrår och uthus fanns det många möbler - de flesta tillverkade av Johan Sandblad 1881 - 1890 enligt utseende och ålder. Soffor med stoppning tillverkade under tiden det fanns sömmerskor anställda, 1884 - 1889.

Även i lillstugan fanns det möbler utöver det vanliga - många från Johan Sandblads lager av handgjorda möbler i Dahlgrenstorp.

Lillstugan måste ha varit en lagerplats för Sandbladsmöbler under många år!

Här fanns många varianter av möbler och inte alla kan väl tillskrivas Sandblad, men de flesta är säkert tillverkade för hans hand. Förbergssläkten tillförde säkerligen möbler också från annat håll.

I alla vrår kunde man finna möbler. Dessa är med all sannolikhet tillverkade av Johan Sandblad själv.

Iordningställda Sandbladsmöbler använda på Tomten idag (2015)

En kommmod tillverkad av Sandblad med hans typiskt lite grova möbelspråk.

En mindre sittgrupp också i Sandbladsstil, men modernt omklädd.

Pelarbord gjorde han många!

Lillstugan på Tomten - fru Sandblads boende före sin död 1905

Detta är Lillstugan som tillhörde Tomten. Byggd efter laga skiftet med utflyttningsbeslut.

Dahlgrenstorp låg före skiftet vid bergskanten ovanför Överstegården i det gamla Amundstorps by och flyttades in på Tomtens nya sammanhängande äga utmed landsvägen mellan Broddetorp och Varnhem.