A. 55 Storekullenskiftet - Ljungstorps anhalt

Kort sida - bara att scrolla ner för sidan! Mycket bilder!

Klicka på bilden för att se den större! Flygfoto skänkt av Leif Crona, godkänt för publicering av Försvarsstaben, augusti 2014
Karta 1960 Lantmäteriet Historiska Kartor. Anhaltens perrong utmärkt med rött. Karta 1960 Lantmäteriet Historiska Kartor. Anhaltens perrong utmärkt med rött.


Namnform;

Namnet Ljungstorps anhalt kom av Ljungstorp - ett torp ursprungligen under Storekullen, köpt som förpantning 1843 och torpet byggdes inför giftermål 1844 för ägaren Lars Andersson Ljungqvist. Troligen finns en koppling mellan namnet på byggaren och namnet Ljungstorp. Han flyttade dessutom in från Jung vid tillfället. Dessutom skrivs hans namn i olika handlingar växlande mellan Ljungqvist och Jungqvist, liksom Ljungstorp kom att skrivas växlande mellan Jungstorp, Jonstorp och Ljungstorp. I o m anhalten 1904 blev också Ljungstorp efterhand ett namn för hela den omgivande trakten.

Anhalten skapades i o m trafikstart för Skövde Axvalls järnväg - SAJ - den 30 mars 1904. Ursprungligen bestod den endast av möjlig av- och påstigning från banvallen på den norra sidan av spåret. Efter hand utvecklades det träplattform för anhaltskajen och så småningom en stenkaj huggen av Löfgren i Lövberga, som var en god stenarbetare. Anhaltsväntskydd ordnades av starke män 1913 genom privat uppförande av den mindre byggnad (tidigare kiosk i centrala Skövde) på mark i hörnet väster om vägen och norr om järnvägen.

Sista tåget gick 1 september 1961 och anhalten avvecklades. Själva kajen avvecklades i o m bygget av Ljungstorsp bygdegård, något ändrad vägdragning för Lidenvägen och i samband med hänsyn till byggnation på det avstyckade området alldeles i hörnet mot landsvägen. Stenarna från kajen kan hittas än idag på Ljungstorps gård - se bilder nedan!

Bilder från idag (2014) av Ljungstorps anhalt

Norr (bakom) vägen fram till Ljungstorps bygdegård och Lidenvägen låg anhaltskajen mitt för Ljungstorps gård. 
 

Stenarna som ligger lite undandragna är rester av kajkanten huggna av Henning Löfgren, Lövberga, som var en duktig stenhuggare.

Kajkantstenarna har också kommit väl till pass som kantstenar för en mindre terassering vid Ljungstorps boningshus och här går det att se hur hållplatskajen fungerade för avstigning.

Skövde Axvalls Järnväg - SAJ



Skövde Axvalls Järnväg - SAJ - på kartan ses hela sträck-ningen mellan Skövde - Axvall.

Ljungstorps anhalt var länge den enda hållplatsen på Billingen, men 1916 skapades Billingens hållplats. Där man började man också vattentanka loken 1922, efter köp av Skarsjömosse.

Järnvägsspåren var också omtyckt promenadväg från Skövde. Inte minst vittnar Prosten Hemberg och hans barn om de många promenader de gjorde på det ca milslånga spåret för att ta sig till sitt sommarviste, Signeliden, någon km före anhalten. För detta var man tvungen att lösa särskild "gångbiljett"!

För att läsa mer om Ljungstorp och järnvägen - SAJ - så gå till www.saj-banan.se och välj Ljungstorpsrubriken.

 

Exproprieringskartan 1902 för Jonstorp och anhalten där

På exproprieringskartan kan man se att dåtidens Storekullenväg fick ändras något norrut för att få plats med anhaltsområdet.

Ljungstorps anhalt och vägövergång

Axvallståget med lok Nr 2 VARNHEM på väg in mot Ljungstorps anhalt 1904-06-15 från Varnhemshållet. Då hade trafiken varit igång i 2,5 månader.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103727)

Med stängda grindar mot Ljungstorpsvägen kommer SAJ lok Nr 2, VARNHEM, avstannande in mot anhalten i Ljungstorp väster ifrån 1904-07-31. En alldeles nygjord lykta finns på grindstolpen och grinden kastar sin skugga över vägen. Man kan se att Ljungstorpsvägen inte var någon större kommunikationsled.
 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103728)

Foto 1920-talet av grindvakten August Andersson, (f 1849 - d. 1935), (här alltså ca 75 år gammal!) grindvakt och anhalts-stoppare av tåg i Ljungstorp fr o m 1904, far till Alfred Andersson och farfar till Gunnar Andersson som senare båda blev banvakter i Ljungstorp. Här med tågstoppsflagga i rött och ett leende på läpparna.
 

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp, 2014)

Här tas loket emot vid Ljungstorps anhalt några år senare på ingång från Varnhem av grindvakten och anhalts-stopparen August Andersson f. 1849 (död 1935) som bodde granne med platsen på Ljungstorp.

Det måste ha varit en speciell dag, eftersom Andersson är finklädd med kubbhatt och allt. Han stannar av tåget med sin röda flagga för att det fanns påstigande vid anhalten efter passagen av Ljungstorpsvägen.

 

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Den allra första anhalten i Ljungstorp

Den första anhalten var endast ett dike att kliva av i, senare några pallunderlägg utlagda vid spåret i samband med vägombyggnad av Ljungstorpsvägen. Ännu lite senare fanns på träbalkar liggande relativt glesa träreglar, innan där byggdes en anhalt med stenkaj!
 
Här med tre av damerna Grönvall från Annelund - och hund - väntandes på tåget i djup gyttja från Ljungstorpsvägens bedrövliga skick vid den här tiden (går upp  mot Skövde alldeles vid träpallen tv). Det är knappt man kan tro att det är gamla Kungavägen över berget eller att det gick att ta sig fram där med hästfordon!
 
Det är mamma Eva Grönvall, fru till John Grönvall, grundare av Skövde Mekaniska Verkstad, med två av döttrarna.
 
Tidpunkten är efter att bryggeridirektören Egnell byggt sitt ovanliga tornhus t v om Ljungstorpsvägen nära järnvägsövergången 1906 - dessutom hunnit att måla fönsterfoder, m m vita - och före ny väntkur 1913. Eftersom Annelund, Grönvalls sommarhus, byggdes runt 1910 borde detta vara kring den tiden.

Man kan se att det pågår någon slags vägförändring här vid övergången, kanske avbruten av vintern. De nyanlända från överklassen kommande sommarhusgästerna kommer under några år ha mycket att ordna med för sin egen och därmed andras bekvämlighet, också när det gäller kommunikationerna.

 

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp - med tillstånd av nuv. familjeföreträdare)
 

 Ur Skara-Posten den 6 juli 1904:

  
"Billingsberget är nu i sommartider en lämplig tillflyktsort för stadsbor och andra. Lätt och bekvämt kommer man nu dit med den berömda bergbanan och så fort man stiger af tåget är man inne i en enkel, lantlig värld, en natur, ömsom storslagen, ömsom leende och idyllisk. Frid sänker sig öfver själen där man klättrar omkring på de små bergsstigarna. Man känner sig plötsligt med en  känsla af glädje och trygghet långt borta från civilisationen.
 
Tåget stannar t ex vid Ljungstorp - ingen station, bara en röd stoppsignal, och så hoppar vi ner i ett dike - ty något annat stationshus finnes inte. Jo, det är sant, ett par plankor voro uppsatta att sitta på, det var första och andra klassens väntsal.
 
Diket användes också som magasin. Där komma mjölsäckar och andra fraktgodskollin neddansande från tåget och bli liggande i ur och skur som andra 'fyllkajor', tills ägaren hinner dit eller någon annan barmhärtig samarit förbarmar sig öfver dem.
 
Allt sådant fröjdar en äkta turist, som blifvit led af komforten och just är ute för att, till gagn för kropp och själ, lära sig enkla seder, kristligt tålamod och förnöjsamhet.
 
Men folket här uppe var rasande! De tyckte att det reser så mycket folk på banan och bolaget tjänar grofva pengar på trafiken, så kunde de gärna få sig ett litet anspråkslöst stationsskjul för resande och mjölsäckars trefvnad. De nöja sig icke med bandiket!
 
Si oförnöjsamhetens onda ande tränger i våra dagar ända upp på Billingen - och då en störtskur öfverraskade oss och Billingens vid 'stationen' församlade befolkning just vid middagstågets afvgång, så lästes det just inga fromma böner i den lada, dit vi skyndsamt tog vår tillflykt undan ovädret. Annars är det härligt på Billingen."

 

(Text avskrift av Billingsbygden 1997, samlade tidningsurklipp, Alf Brage, Ljungstorp)

 

 (Måste ha varit grindvaktsgårdens 'lada' som fick bli regnskydd - kommentar.)  
 
 

SAJ-tåget gör uppehåll i Ljungstorp. Bryggeridirektören Egnell hade ett starkt intresse för friluftsliv och var inte främmande för att bjuda sin personal på stärkande upplevelser i det fria.

Med tågresan från Skövde i öppna sommarvagnar stannade tåget med gäster helt sonika mitt över Ljungstorpsvägen framför direktör Egnells unika sommarpaviljong i Ljungstorp t h utom bild. Men så är ju direktören också ledamot av SAJ's styrelse sedan många år. Här skall firas midsommar som en personalfest i sommarklänningar och ljusa hattar 1906.
 

Ljungstorpsvägen håller på att breddas något och rättas till efter många års behov av upprustning och det kvarstår tilljämning av vägbanan av vad man kan förstå. Övergången stämmer överens med bilden på Grönvallsdamernas väntan på tåget - antagligen då på tidig vår samma år - se ovan!

Samma pallanordning gäller fortfarande för av- och påstigning alldeles t v om Ljungstorpsvägen. Året bör vara 1906 - då Egnell uppfört sitt unika hus med utsiktstorn. I tidningen omnämnd som en  påkostad paviljong. Sommargästerna kom att få betydelse också för upprustningen av Ljungstorpsvägen, vilken på bilden har ändrats för att passa bättre som överfartsväg 1904.

 

(Bild Skövde Stadsmuseum)

 

Ljungstorps anhalt som en sommaridyll

Ljungstorps anhalt 1913 med Ljungstorps gård, väderskyddet, grindarna, väntkuren, grindvakt Andersson med röd flagg. Loket som tuffar in till anhalten är andra generationens lok hos SAJ efter 1909.

Tavlan målad av B. Fransson och den har varit i Seth och Stina Jönssons ägo från Våmb. Seth Jönsson var lokförare för SAJ och fick troligen tavlan därför.

 

(Foto Kristina Högman, dotterdotter till Seth och Stina)

Så här tecknade Nils Lann, aktiv hembygdsarbetare, vyn med Ljungstorps anhalt. Bilden är troligen tänkt skildra platsen någon gång vid samma tid som fotot på August - banvakten - ovan! Alltså 1920-tal. Lägg märke till att SAJ placerat ut sittbänk på den då stensatta av- och påstigningskajen. Där finns sedan 1913 också den privat anordnade väntkuren för anhalten.

Lägg också märke till vägen från Storekullen-Lillekullen-Liden som kommer ner till Ljungstorpsvägen mitt emot Ljungsbo (g.a Finnatorp) som låg vid anhalten, snett uppåt höger på bilden bakom väntkuren. Teckning av Nils Lann, Ljungstorp/Varnhem.

 

(Teckning av Nils Lann på omslag till Varnhemsbygden, medlemsblad för hembygsföreningen Skarke - Varnhem 1985, Årg. 3.)

 
Verna Andersson, Ljungstorp, berättar:
Under en tid efter att det inte fanns någon avstigningskaj överhuvudtaget och fram till den stenkaj som kom senare, så var det byggt en kaj av glesa träribbor.

Gunnar Andersson berättade att han som ung ofta kikade ner mellan dessa spjälor, då det kunde fallit ner växelmynt från dem som brukade köpa tidningar från tåget. Hittade man några lyfte man undan trädäcket ett stycke och plockade upp mynten.

Så en dag kom direktör Högberg med tåget och han råkade trampa igenom en träribba när han steg av. Han blev upprörd och gav order om att detta skulle åtgärdas. Banvakterna fick bygga om kajen till en stenkaj ganska snart efter denna händelse. Det ingick banarbeten och byggnationer i banvaktens tjänst på banchefens order.

SAJ har redskapsbod på anhaltsperrongen i Ljungstorp


Ännu 1937 står också en mindre redskapsbod borterst på anhaltskajen. Den var enligt uppgift rödmålad med två dörrar.

Troligen ditplacerad av SAJ i samband med ombyggnad av kajen till stenkaj.

Innan dess fanns en massiv kritik från resenärer och godshanterare, inte minst bönderna i trakten över den torftiga anhalten.

Men det var direktör Högbergs genomtramp på den äldsta träkajen som genast resulterade i en ny kaj av sten!

Redskapsboden togs troligen bort i samband med att SJ tog över driften 1948.

 
                        



(Bild från Skare-Varnhems Hembygsförenings arkiv, 2014)

Ljungstorps anhalt 1937. Backen uppåt Ljungstorpsvägen från hållplatsen söder ifrån med anhaltskajen som underlag för gruppfotot.

Man kan se att Ljungstorpsvägen fortfarande, i alla fall inte på våren, är i bästa skick. Vid vägövergången i Ljungstorp 1937. Fr v; okänd pojke,  Nils Lann, Gunnar Andersson, Karl-Erik Lövgren, Erik Krantz och Bertil Persson.
Foto Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:28)

Foto från Verna Anderssons samlingar, Ljungstorp Foto från Verna Anderssons samlingar, Ljungstorp

Ljungstorps anhalt 1935
Stående från vänster; John Alm, Evert Gustavsson, Eerik Krantz
Sittande fr vä; Britta Lövgren, Helmer Alm, Inga Alm, Gun Mellblom/Ullberg och barnen Arne Eriksson och Gunborg Eriksson.

Nära Ljungstorps anhalt; 
Fr vä; Evert Gustavsson, John Alm, Helmer Alm och Bertil Persson

"Lunsabingen" - väntkuren för tågen vid anhalten på privat mark

Vid samma fototillfälle 1937 poserar sedan Karl Holmberg, Storekullen framför byggnaden som just det årtiondet hade för- fallit en hel del.

 
Bildtext ur museiarkivet:
"Ljungstorps anhalt. "Väntsalen" vid Ljungstorps anhalt 1937.


Byggnaden var ursprungligen tidningskiosk i Skövde kyrkpark och flyttades omkring 1913 (senast 1913 enl. tavlan) till Ljungstorp av disponent Grönvall och grosshandlare Högberg, vilken ägde ett par sommarställen i Ljungstorp. Den placerades på privat mark nära anhalts-perrongen.

Byggnaden blev efter hand en träffpunkt för bygdens ungdom och kallades av folkhumorn för "Lunsabingen". När kaminen brann därinne under den lilla byggnadens storhetstid var det tillfällen då "lunsarna" busade genom att urinera i kaminen.

Smärre vandaliseringar och upprustningar avlöste varandra de sista årtiondena före järnvägens nedläggning 1961." 

Foto Nils Lann


(Bild & text Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:6)

Ljungstorps anhalt med väntkuren som sett sina bästa dagar återigen, efter en av alla tidigare renoveringar under dess sista tid. Slutet av 1950-talet och SAJ's saga börjar ta slut. Nu fanns sedan den senaste renoveringen takrännor, ny glasad dörr och ändrade fönsterfoder.

Byggnaden kom att kallas "Lunsa-bingen" efter att traktens unga män (lunsar) tidvis gjorde den till sin egen lekstuga.
 
Förbudsskylten att inte beträda spårområdet har fallit i gräset, men hänger fortfarande med.

 
Tågstoppen gjorde också till att börja med vägen ofarbar under väntetiden, då grindarna stängdes och inte öppnades förrän tåget lämnat anhalten. På senare tid ljus- och ljudsignaler och en något längre avstigningskaj som gjorde det möjligt att släppa på trafiken när tåget hade stannat
 

(Bild från Stig Nybergs samlingar, Sveriges Järnvägsmuseum - bild inköpt av KF)

Anhalten den 18/8 1961, den sista trafikmånaden, med ljusignalerna placerade för vänstertrafik och en del av SAJ-banan strax innan nedläggning. Den relativt korta anhaltskajen syns efter vägkorsningen t v om spåret med en lutande bänk att sitta på. Spåret kommer från Skövde i den långa böjen in från ravinen mellan de båda bergsidorna ovanför Ulfstorp/Rosenlund och efter att ha passerat Liden.

 

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103695)

(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping, 2013)

Banvakter och grindvakter

Den siste banvakten Gunnar Andersson som också bodde på Ljungstorps gård efter sin farfar August Andersson d. 1935, och fadern Alfred Andersson död 1943, håller här fram biljettskrinet som grindvakten hade för att försälja biljetter från Ljungstorps anhalt.

En syssla som togs över av grindvakten Syster Håkansson i Ljungsbo under slutet 1940-talet i samband med att grindarna också sköttes av henne. Det fanns under den tiden en liten hylla innanför hennes entrédörr till Ljungsbo att handla biljetter från.


Läs mer om Gunnar Andersson på A. 52 Ljungstorsp gård    Läs mer om Ljungstorps anhalt på: www.saj-banan.se

Gunnar Andersson tyckte att VGJ, som övertog verksamheten 1935 via LSSJ från SAJ-bolaget, pressade på med för mycket att göra i det extra jobb som grindvakt, som han också hade i Ljungstorp till att börja med. VGJ satsade på tätare turer för att öka lönsamheten.

Resultatet blev att VGJ förde över sysslan på konduktörerna och senare när SJ tog över 1948 ordnades med separat grindvakt från Ljungsbo nära anhalten. Då tog en Syster Håkansson över sysslan som också innebar att hon stoppade tågen med röd signalflagga då det fanns påstigande, samt sålde biljetter från en liten lucka i sitt eget hus.


(Textbild hämtad ur Skara Järnvägmuseums tidskrift Skara Järnvägsblad, Nr 1 2002, artikel Ingemar Landin "Tåget över berget")

Biljetter till den sista trafikdagen på SAJ-banan. De är stämplade 30.07.61 och den första kostade 1, 80 kronor och är från Skövde - Ljungstorp t o r och det var inte tillåtet med reseavbrott på den biljetten! Biljetten var en LSSJ- biljett trots att banan sedan länge tillhört SJ. Detta framgår dock av nästa biljett från Varnhem till Ljungstorp - en enkel SJ-biljett för 1,0 kronor med möjligt upphåll, då biljetten ovillkorligen skulle stämplas! Ur Arne Anderssons samlingar - tidningsklipp.

 
1961-08-31 gick också ett jubileumståg med 8 vagnar som rälsbuss från Skara till Skövde som det riktigt sista tåget på spåren. /Källa Gösta Källström, Falköping/

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

En historia från anhaltens närhet i dåtid ger ny kunskap 2014

PRINS EUGEN PÅ SPÅRET!

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:
 
Gunnar har berättat att han vid ett tillfälle 1935 var ute och inspekte- rade banan per dressin. Ofta var detta för att undersöka brandrisk vid ånglokens framfart. På järn- vägsbanken satt en mansperson på en hopfällbar pall med staffli och målade av den magnifika ut- sikten över nejden. Gunnar, som var en vänlig och generös person, stannade och frågade om han fick bjuda på lite kaffe ur sin termos. Mannen tackade ja och Gunnar slog sig ner och hällde upp kaffe i termoslocket. När Gunnar kikade sig omkring såg han initialerna på mannens väska med kungligt emblem och förstod att detta var Prins Eugen som tagit sig ut i naturen med sitt staffli. Inget nämndes förstås om detta och mannen tackade för kaffet och fortsatte att måla medan Gunnar tog dressinen på en tur vidare.
 
Det finns en fortsättning på historien, då Gunnar även nästa dag gjorde sin tur med dressinen utmed spåret och fann samma man sittande vid ungefär samma plats. Den här gången visste ju Gunnar vem han var , så han höll sig på avstånd, men hälsade förstås. Då sa prinsen; "Har du inget kaffe med dig att bjuda på idag!?"
 
Prins Eugen 1905 i målartagen troligen från Valdemars Udde dit han flyttade just det året.  Fotograf okänd.
(Bild i bok Oscar II En Lefvnadsteckning av Andreas Hasselgren, Fröleen, Stockholm, 1908)
 
Se Prins Eugens verk här!
 
Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde har bidragit med publiceringsrätten av några skisser från sitt arkiv som prinsen gjorde i Västergötland och som ännu inte har geografiskt bestämts. De har fotats av tekniker på Prins Eugens Waldemars Udde och exklusivt översänts med anledning av berättelsen ovan! Skisserna visar motiv från de Västgötska bergen och av motiven att döma kring berget Billingen.
 
En av de av Prinsen geografiskt bestämda Västgötatavlorna "Kalkbrott nära Falköping" 1935 visar att Prinsen var i faggorna vid tidpunkten för det som Gunnar berättar om!
 
Den första av bilderna här nedan anser vi just kan vara en skiss som prinsen gjort vid det tillfälle som Gunnar Andersson, banvakten berättat om ovan - kanske avbruten av kaffestunden.

Sydbillingens avslut ner mot slätten - en skiss från norr - inte omöjligt fritt tolkat från järnvägsbanken i Ljungstorp.

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Enligt Gunnar Andersson - en målardosa från Prinsen



Enligt dagens ägare av Ljungstorp så lämnade Gunnar denna ask med orden att det var en ask som tillhört Prins Euguen och som blev kvar vid spåret, där prinsen satt och målade.

Passande nog heter tobaksbland- ningen; Kungsblandning

 

Eftersom det rört sig många målare just nära Signeliden, där ägaren själv målade, Signe Hemberg och hennes dotter Ellie, så kan man ju inte så noga veta vem som lämnat kvar denna lilla tobaksask som uppenbarligen använts som målarask.