A. 18 Bronsåldersröset och potatisgropar

Vill du ladda ner en redigerad version av A. 18 Bronsåldersröset som Word-fil för personligt bruk  är det bara att klicka på filen nedan - enkel att skriva ut! Tänk bara på copyright och publiceringsrättigheter!!

Bronsåldersröset ligger ett bra stycke öster om Ivarstorps byggnader. Väster om "F" i Flinkebacken. (Lantmäteriet fastighetsregisterkarta - copyright) Bronsåldersröset ligger ett bra stycke öster om Ivarstorps byggnader. Väster om "F" i Flinkebacken. (Lantmäteriet fastighetsregisterkarta - copyright)

Ur Riksantikvarieämbetets fornsök;

- med Granskningsdatum1984-09-07

Bronsåldersröse 1800-500 före Kristus öster om Ivarstorp;

Röse, 18 meter i diameter och 0,8 meter hög. Stenarna är nästan uteslutande 0,2-0,4 meter stora, något övermossade med begynnande torvbildning i överkanten i Norr.

Röset är byggt ovanför relativt kraftig västsluttning, men trots detta obetydligt utrasat. 3 m ÖNÖ om mitten är en meterhög stengärdesgård (NNV-SSÖ). Det finns en stor mängd ris på ÖNÖ sodan som hindrar besiktning. I mittpartiet är en grop, 2 meter i diameter och 0,1 m djup. I övrigt enstaka små gropar. Bevuxet med ett tiotal lövträd i kanten och med några lövbuskar.

Orientering 5 m 365 cg om åkerhörn, omedelbart väster om åkerkant.

Terräng västra kanten av moränterrass. Skogsmark (lövskog) och åkerren.

Fornlämning norr om Ivarstorps hus:
 

1/ Stensättning (med mitthög) 24 m diam och 0,5 m h.
 

Övertorvad med i ytan talrika stenar, 0,2-0,6 m, varav en del med säkerhet är påförda odlingsstenar.

Nära intill finns 1 metersblock som ligger på ytan.


Mittröse troligen något acentralt mot NÖ, 7 meter i diameter och 0,5 m högt. Lätt övertorvat av 0,2-0,4 m st stenar. I Ö-S-V nu synlig kantvall, 4-5 m br med lång sluttande yttersida och brant innersida 0,2 m h.

I kantvallens krön eller innerkant är spridda 0,6-1 m långa stenar, som troligen ingått i en stenkedja. Från mittröset och ut mot kantvallen i NÖ ligger troligen ett odlingsröse, 12 x 6 meter (180-380cg) och 0,8 meter högt, bestående av 0,2-0,5 m stenar.

I dess SV kant är en grop, vari är något skrot. Om detta är fornlämnings-material, vilket är möjligt p.g.a. dess jämnhet. Inte otroligt har fornlämningen istället utgjort ett röse med brätte.

I V är något odlingssten påförd och kantvallen omplockad och uppbruten. Beväxt med 1 tall, ett tjugotal björkar, 3 oxlar och några lövbuskar.

2/ 20 m 30cg om nr 1 och 6 m V om körväg är troligen en stensättning, rund, ca 10 m diameter och ca 0,2 meter hög. Övertorvad med i ytan enstaka stenar 0,1-0,3 m st. I SV ett block 1,3x1 m och0,4 m h. På mitten 2 stenar 0,7 och 0,9 m st. NÖ delen bortodlad intill 3 m brett och kanten i V-S nedodlad. Beväxt med några unga lövträd.

Potatisgropar:

3/ Ligger invid äldre odlingskanter och är ej helt säkerfornlämning. 18 m 85cg om nr 2 är en möjlig Potatisgrop * 2x1,5 m och 0,4 m djup. 1,5 m SÖ om gropen finns ytterligare en möjlig potatisgrop * ca 1,5 m diameter och 0,7 m djup med kallmurad kant i NÖ.

2 m SSÖ därom kanske ännu en potatisgrop * 3 meter i diameter och 0,6 m djup. Sannolikt är alla potatisgropar.


Allt detta finns 15 m NNÖ om åkerhörn och 2 m V om körväg med infart över Ivarstorps gårdsplan.

Terräng SSV-sluttning från moränhöjd. Hagmark.              

(Riksantikvarieämbetets fornsök; http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html)
 

* Potatisgropar ur Länstyrelsens häfte; Ta Hand om din jordkällare Rapport 2015:20:
 

"Stuka och potatisgrop; Innan potatisens intåg i 1700-talets Sverige, var det andra rotfrukter som stod på bordet som rovor och kål. De behövde också vinterförvaras, men de var inte så frostkänsliga och kunde därför förvaras antingen i mindre källare under bostadshuset, i stukor intill åkrarna eller senare potatisgropar.

Stukan (stibba, stack, raus) var under flera århundraden det vanligaste sättet att vinterförvara rotfrukter och senare även potatis. Stukan lades direkt på jorden, ibland lades en bädd av enebuskar, halm eller gransris i botten. Den täcktes sedan med samma material och ett tjockt jordlager. Stukan blev så lång som skörden krävde.

Stukans svaghet var att varje öppning vintertid, när man hämtade ut det dagliga behovet, ökade risken för frostskador på lagret. På en gård kunde man använda både stuka och jordkällare samtidigt.

I början av 1800-talet kommer förslag på en förbättrade konstruktionen, det som vi kallar potatisgrop eller potatisgrav. Potatisgropen var en nedgrävning, där gropen kunde vara kallmurad, cirka en meter djup och en meter i diameter. Den låg ofta i en sydvästsluttning i en sandig backe och i samma riktning var öppningen, en liten fyrkantig glugg att krypa ned i. ”Innan vi byggde jordkällare var vi 4-5 familjer som hade vinterförvaring av potatis i Wallbergs äng. Vi lade brädor till ett ryggåstak och täckte med jord. På gaveln i själva triangeln som blev vid taket, hade vi ingången. ... den täcktes med halm och ris.” (Husaby Hembygdsförening genom intervju med man född 1905)

Var gropen väl täckt brukade den klara frosten under vintern men den öppnades inte gärna utan att det var blidväder. Man kunde ha flera potatisgravar i en backsluttning för att man inte skulle behöva utsätta hela potatisförrådet för kyla."

Du hittar skriften här som PDF-fil:
Länstyrelsen i Västra Götaland; Ta hand om din jordkällare"

eller lada ner den direkt från den här sidan - klicka på filen nedan:

Karta 1960 visande platsen för bronsåldersröset öster om Ivarstorp

Vid karttecknet R öster om mangårdsbygganderna till Ivarstorp, vars mark vid tiden enbart fanns avstyckad runt dessa byggnader, ser man bronsåldersröset och kringliggande lämningar. Den gröna markeringen visar ungefärligt Ivarstorps marker före 1800 och den blå efter skiftet 1803. Den röda markeringen visar Ivarstorp efter Uppsalas köp av marken 1952.                                                                                                                              (Markeringar gjorda av KF, 2013)